”Åh, när ska Woody Allen göra film i Stockholm?”
Jag vet inte hur många gånger frågan har dryftats under regissörens långa Europaturné med filmiska nedslag i London, Rom, Barcelona och Paris (även om hans senaste film Irrational man tycks vara helt och hållet inspelad på Rhode Island). Allen idoliserar ju ändå Bergman, har arbetat med Sven Nykvist och förklarar ständigt sin kärlek till Sverige (åtminstone till svenska journalister).
Ett stockholmsbesök skulle säkert ha resulterat i ett pittoreskt vykort, men istället för klassisk jazz blev det Trent Reznors mörka ambient som fick ackompanjera Götgatsbacken när gräddan av amerikansk filmindustri kom till Sverige.
I samband med David Finchers The girl with the dragon tattoo lanserades också idén om Stockholm som en attraktiv destination för utländska filminspelningar. Förmånliga villkor i utbyte mot internationell prestige och marknadsföring för The Capital of Scandinavia, typ.
Även om det aldrig blev någon uppföljare fortsätter satsningen oförtrutet och staden har nyligen pumpat in 20 miljoner i en filmfond med syfte att locka till sig fler filmproduktioner. För närvarande ryktas två utländska storproduktioner ha siktet inställt på Stockholm, även om bökig byråkrati verkar sätta käppar i hjulet.
Det här är hur som helst inte första gången som vi får möjlighet att se Stockholm från utsidan. Så kanske är det hög tid att titta tillbaka på vad vi kan förvänta oss av utomstående betraktare?
När Bob Hope spelade in I’ll take Sweden år 1965 – en komedi som fick den svenska titeln Svedala, alla gånger – nöjde han sig visserligen med att röra sig framför målade Stockholmssilhuetter, men det finns filmskapare som också har orkat ta sig till våra breddgrader när de har förlagt handlingen hit.
Ändå är det inte främst frigjorda blondiner som utländska regissörer har fastnat för i huvudstaden, utan Stockholm framstår framför allt som en samlingsplats för världens agenter.
Vid tiden för Svedala, alla gånger var den svenska synden ett etablerat internationellt faktum, och Bob Hope försöker rädda sin dotter från charmören Erik Carlssons armar. I Nobelpristhrillern The prize från 1963 snubblar Paul Newmans litteraturpristagare plötsligt in på ett nudistmöte.
Ändå är det inte främst frigjorda blondiner som utländska regissörer har fastnat för i huvudstaden, utan Stockholm framstår framför allt som en samlingsplats för världens agenter.
The prize heter talande nog Jagad av agenter på svenska. I filmen blir Paul Newman sedermera nedkastad från Katarinahissen. Bara tre år senare befann han sig åter i plurret utanför Gamla stan, den här gången i Hitchcocks agentfilm En läcka i ridån.
Liksom de båda Newman-filmerna utspelar sig Michael Apteds Brottsplats: Gorkijparken från 1983 mot bakgrund av kalla kriget. William Hurt och Brian Dennehy överlägger i hotellbaren på Sheraton och det neutrala Sverige framträder som ett slags transitzon för handelsresande i spionage. Stockholmarna själva är däremot mestadels anonyma.
Ytterligare ett exempel på en thriller med internationella förvecklingar är Maskerad agent från 1962 där William Holden spelar oljehandlaren Eric Erickson som under andra världskriget trotsar den svenska neutraliteten och infiltrerar nazisterna. På Grand hotel, där lobbyn är översvämmad av utlänningar som besöker stan för att köpa kullager och Boforsvapen, träffar han agenten som värvar honom.
Att det även finns nazister på hemmaplan framgår av Den dödes skugga från 1956 – en film som tack vare den grävande murveln i huvudrollen dessutom förebådar Millennium-serien. Självaste Robert Mitchum spelar journalisten som letar efter nazistiska krigsförbrytare och till slut hittar fram till industrimannen Lindquist i Stockholm.
Genren Stockholm noir är med andra ord inte så nouveau som man kan förledas att tro. Ja, kanske är det rentav dags att staden får en romantisk makeover?
In kommer den nyformade genitrion Mark Cousins (The story of film), Christopher Doyle (In the mood for love) och Neneh Cherry!
Deras film, som är den första som sponsras av den nystartade filmfonden, handlar om ”en person som går genom staden med huvudet fullt av sorg och bekymmer”. Till och med titeln påminner om den där hypotetiska Woody Allen-filmen som alla har efterfrågat: Stockholm my love. Jag tror att det blir så mycket bättre. Varsågod, ta min skattepengar!
Sju filmhistoriska stockholmsbesök
Den dödes skugga (1956)
Robert Mitchum spelar journalisten som letar efter nazistiska krigsförbrytare och faller för quislingen Lindquists dotter (Ingrid Thulin). Foreign intrigue, som originaltiteln lyder, var också en tv-serie som spelades in under 1951-1955 i Filmstaden i Råsunda med gästspel av halva svenska skådespelarkåren.
Maskerad agent (1962)
William Holden spelar oljehandlaren Eric Erickson som bestämmer sig för att trotsa neutraliteten och infiltrera nazisterna för att hjälpa britterna. På Grand hotel, där lobbyn är översvämmad av utlänningar som besöker stan för att köpa kullager och Boforsvapen, träffar han agenten som värvar honom.
Jagad av agenter (1963)
Paul Newman spelar en författare som är i Stockholm för att ta emot i Nobelpriset när han upptäcker att fysikpristagaren är en bedragare. Det dröjer inte länge förrän han blir jagad av agenter. ”Ni kan inte komma in här med kläderna på!” informeras Newman bryskt när han försöker gömma sig på en konferens för nudister.
Svezia, inferno e paradiso (1968)
Ökänd italiensk mondofilm om Sverige där Stockholm beskrivs som ”världens sexhuvudstad”. Den hävdar bland annat att det är lagligt att stjäla bilar, eftersom ungdomarna har rätt att använda dem ”som älskogsplats”. Kungsgatan är full av kondomautomater.
Bussen (1975)
Turkiska arbetare kommer till Stockholm men blir dumpade av sin smugglare och instängda i folkabussen, parkerad mitt på Sergels torg. Bara om natten vågar de sig ut och möter en ogästvänlig stad. En av arbetarna besöker en krog. ”Han tog min biff!” och ”Jävla barbar!”, skriker bordsgrannarna. (Finns på Youtube.)
Montenegro eller Pärlor för svin (1981)
I Dušan Makavejevs Stockholmsfilm får vi följa amerikanska Marilyn Jordan som är gift med en svensk affärsmän (Erland Josephson). De bor på Lidingö och hon äger en lodjurspäls men är ändå en uttråkad hemmafru. Efter att ha besökt Skansen och tittat på apor i bur flyr hon till Serbien.
När Finbar försvann (1996)
Finbar Flynn bor i en grå förort till Dublin. Efter att ha misslyckats som fotbollsproffs i Zürich hoppar han från en bro och landar på ett lastbilsflak som tar honom till Sverige. Vännen Danny kommer senare efter Finbar, som redan har lämnat Stockholm för lugnet i Lappland.
