Det går ett spöke genom Bergslagen. Skogsbolagen har begått rovdrift på naturen och nu hemsöker den bruksorten Silverhöjd för att utkräva sin hämnd. Barn försvinner och oförklarliga väsen dyker upp i brottsutredningen.
Men allt Ulf Lundén, kulturredaktör på Dalademokraten, ser i SVT-serien Jordskott är en svartmålning av det moderna Bergslagen. Häxdramat Cirkeln får också en släng av sleven i Lundéns kritiska debattartikel, där han gör upp med föreställningen om Bergslagen som ett ”hopplöst förlorat landskap”. Han får medhåll av tidningens chefredaktör Göran Greider på Twitter. Lundén menar att dessa mellansvenska trakter i själva verket har mycket att erbjuda. Varför syns exempelvis inte Fagerstabandet The Hives eller skid- och friluftsanläggningen Säfsen i södra Dalarna till i bild?
Artikeln påminner lite om när lokalbefolkningen tog till gatan med ”Det finns inga orcher här!”-plakat när Peter Jacksons gäng spelade in Sagan om ringen i Nya Zeeland. Eller vänta ett slag, gjorde de kanske inte det?
Jag tycker nog att Lundén ger uttryck för en genant fantasilöshet – eller om det bara är en ogenerad oförståelse för fantasygenren. Självklart kan även övernaturlig fiktion som Jordskott och Cirkeln, liksom förresten Sagan om ringen, säga någonting om vår tid. Men det är för den skull inte nödvändigt att tolka den bokstavligt. Och i annat fall vore det nog bra om Sveriges bibliotek förpassade all nordisk mytologi till giftskåpet.
Utspelar sig Jordskott ens i Bergslagen? Visst, den är inspelad i Sala, men Silverhöjd är en fiktiv plats. Så vitt jag hört har inte ens ”Bergslagen” nämnts i serien.
För den som – på goda grunder – förknippar svensk film och tv med pratiga dramer och kriminalserier, tryggt förankrade i socialrealistiska konventioner, är det klart att Jordskott och Cirkeln sticker ut. Men saker och ting är redan på väg att förändras och fler genrer bankar på dörren till den svenska filmfabriken.
I Jordskott och Cirkeln paras utflykterna i fantasyland med just nordisk mytologi, kanske med det norska framgångsexemplet Trolljägaren som samtida förebild. Visste ni förresten att föreställningen att skogsrået väckte kolaren när milan brann var vanligast i Bergslagen? (Japp, jag googlade.) Kanske måste inte trollens närvaro tolkas som illvilligt landsbygdsförakt.
Men. Det finns en mer begriplig förklaring till Lundéns missnöje. Bergslagen befinner sig verkligen på skuggsidan av den svenska filmbranschen – när vi häromåret gjorde en geografisk inventering av den svenska filmen lyste Bergslagen med sin frånvaro. Och så nu när det för en gångs skull kommer ett filmteam på besök är det en reklamjeppe från Stockholm som gör en tv-serie om – troll.
Missnöjet är knappast nytt. Sveriges lantbruksförbund var redan på 40-talet less på stadsbornas skildringar av landsbygden och köpte in sig i filmbolaget Nordisk tonefilm för att ”medverka till framställning av bättre spelfilmer, som beröra jordbrukets och landsbygdens intressen”. (Lästips: Jon Asps Film för folket.)
Dagens arvtagare är de otaliga regionala resurscentrum som lockar till sig filminspelningar, med Film i väst och Filmpool nord som två storsatsande exempel. Det visade sig också i vår geografiska genomgång. Det enkla svaret på Lundéns fråga om varför ingen skriver filmmanus om vanliga knegare i det moderna Bergslagen, är för att det saknas ett starkt regionalt resurscentrum för film.
Jag ska inte vara alltför orättvis mot lokalpatrioten Lundén. Han verkar faktiskt inte vara ute efter någon Änglagård 3-idyllisering av livet på landet, utan lyfter istället fram Gabriela Pichler och Maria Blom som lyhörda landsbygdsskildrare. Och den arbetslösa utsiktslösheten i Äta sova dö respektive den kvävande inskränktheten i Masjävlar kvalificerar sig väl inte direkt som inbjudande marknadsföringsmaterial.
Jag uppskattar inte heller fördomsfulla schablonbilder av landsbygden, men Lundéns invändningar verkar inte ha lika mycket att göra med persongalleri som med genre. Fast vad tråkigt det vore om svensk film och tv skulle fega ur efter krav på naturlagbunden socialrealism.
Hellre den i alla avseenden vildvuxna Jordskott, även om den nu råkar kritisera storbolag som Lundén påpekar i verkligheten erbjuder arbetstillfällen åt massor av ingenjörer, än TV4:s desto mer oförargliga Ack Värmland. Åtminstone om man förmår se till mer än dialekten.
