Victor Lindgrens film Ta av mig finns med på den senaste utgåvan av FLM DVD som har tema sex.
Hur kom filmen till?
Jag och Jana är gamla vänner. För länge länge sedan fick jag läsa ett manus hon skrivit, som var självupplevt, jag tyckte det var svinbra. Sju år senare jobbade Jana som sminkös och kostymör till en kortfilm jag regisserade. Då frågade hon mig om jag mindes manuset, vilket jag gjorde, sen frågade hon om jag ville regissera det.
Vad ville du göra?
Vi var tidigt överens om att vi inte ville göra en snyfthistoria med moraliska pekpinnar och stråkar i slutet. Eller porträttera Mikaela som tragisk eller ett offer eftersom hon är könskorrigerad. Vi ville göra något rått och ärligt. En forcerad film där man i efterhand hajjar vad som hänt, eller tänker till på vad fan som hände egentligen, lite som ett övergrepp.
Vilken var den största utmaningen i arbetet med filmen?
Jag ville göra historien och Jana rättvisa. Jag kände att det var på liv och död. Det var en viktig historia att berätta, speciellt för Jana. Hennes historia är spännande och gripande samtidigt som den har en modest och vardaglig ton. Jag ville ta tillvara på det.
Tematiken och det självupplevda var viktigt att prata igenom så jag och Jana var överens innan vi gick vidare till casting och produktion. Vi spenderade dagar i telefonen eller på skype, varför vet jag inte när vi ändå bor typ grannar, och diskuterade historien. Sen tyckte Jana att mannen var historiens huvudperson och att hans historia var mer intressant. Jag höll inte med utan tyckte Mikaela var historiens huvudperson. Hon bär filmens smärta och det är hos henne våra känslor ska ligga. Samtalen var eviga och vi blev tillslut eniga. Det var bra eftersom vi inte ville ha något tjaffs oss emellan på inspelningen.
En annan stor utmaning var att hitta en skådis som kunde visa kuken. Och en skådis som kunde förföra och föra Jana eftersom hennes roll är ganska avvaktande. Eftersom han driver filmen var det viktigt att han kändes självklar. Också viktigt att det fanns en kemi och nerv mellan dem. Jag var så glada när vi hittade Björn Elgerd. Jana gillade honom och har var orädd och hängiven. När vi väl började spela in var han enorm!
Hur ser du på filmen i efterhand?
Det är kul att många gillar det och att den fått sådan enorm spridning världen över. Måste tacka Theo Tsappos, Thom Palmen och Therese Högberg för det arbetet.
Vad var det viktigaste du lärde dig av filmen eller inspelningen?
Prata om allt innan. Vända på varje sten så man inte behöver göra det under inspelning.
Vad arbetar du på nu?
Just nu arbetar vi tillsammans på en film som heter Jag vill nå dig. Den kommer bli fin tror jag. Bautafilm hoppas få finansiering till den innan jul så inspelning kan ske till våren. Manuset vann Efter Bergman-stipendiet i somras vilket känns som en bra start. Ska bli intressant att regissera en helt familj som gråter. Det är kortfilmen som ligger närmast.
Men utöver det har jag ett långfilmsmanus som Bautafilm ska ta hand om. Det ska bli en psykotisk tripp till två kvinnors inre. Och om allt går vägen ska jag rulla igång arbetet med en ungdomsserie producerad av Bautafilm. Vi har 12 avsnitt på papper som handlar om ett litet samhälle med epa-traktorer, deprimerade föräldrar, kärlek, sex, drömmar, mobbning, klasskillnader, innebandy och alkohol. En ungdomsserie jag hoppas ska kännas verklig och inte som att föräldrar skriver om deras barn. Jag ska låta ungdomar skriva dialogen och många scener ska improviseras fram. Min förhoppning är att få mem William Spetz som nervös epa-raggare.
