Michael Krotkiewskis film 9 scener om våld finns med på den senaste utgåvan av FLM DVD som har tema våld.

Hur kom filmen till?
Jag ville göra en film som skulle handla om att inte förtränga våra egna skuggsidor och mörker utan istället lyfta fram dessa sidor för att komma till insikt om oss själva och världen. Jag fick en stark visuell upplevelse av en väldigt direkt och utmanande närbild av ett ansikte som i detalj berättar om ett tillstånd och en handling där hen gjorde något fruktansvärt mot en annan människa.

Vad ville du göra?
Jag ville försöka att via ett konceptuellt formgrepp, aktivera publiken och utmana dem att inte distansera sig från våldet utan istället möta sitt egna mörker. Det är vanligt att man bäddas in en förhistoria som förklarar varför förövaren gjorde dådet ex, hen blev slagen av sin pappa när han var liten, samt en avrundning ex. att förövaren sitter i fängelse eller föreläser om våld eller liknande vilket gör att åskådaren lätt kan distansera sig och säga; Aha, det var därför, och det var han, inte jag. Jag har därför avgränsat mitt intervjumaterial och inte givit några sådana svar och inte heller moraliserat eller låtit förövarna prata om ex. huruvida dom ångrar sig eller ej. Även fotot utmanar åskådaren på det sätt att man hela tiden vill ha en bild på förövaren och tillsammans med den extremt inzoomade kameran förgäves söker efter detta. När man inte får bilden på förövaren eller svaren på de ovantsående frågorna ville jag att man istället skulle söka svaret på dessa frågor i sig själva.

Vilken var den största utmaningen i arbetet med filmen?
Då filmen byggde mycket på ett konceptuellt grepp fanns det en ständig oro då detta grep aldrig skulle kunna bli ett mellanting, antingen skulle det funka eller så skulle det inte funka. Därför var den största utmaningen att bita ihop och följa konceptet hela vägen ut och t.ex. inte ge vika för den i mig så inbyggda klassiska dramaturgin som ständigt stod och frestade mig att avvika från mitt koncept och ta den säkrare vägen.

Hur ser du på filmen i efterhand?
Jag är stolt. Väldigt många som sett filmen har just börjat fundera på sina egna gränser samt blivit mycket påverkade och engagerade i diskussioner med varandra och mig efteråt.

Vad var det viktigaste du lärde dig av filmen?
Att aldrig kompromissa och tro på mig själv hela vägen ut.

Vad tycker du om den svenska kortfilmens kvalitet och status?
Tycker kanske generellt att den svenska filmen alltför sällan förvånar eller utmanar åskådaren och att den kanske allt för ofta, lägger allt sitt krut på själva budskapet eller storyn istället för att öppna upp för friare och mer alternativa former av berättande.

Vad arbetar du på nu?
Jag har börjat filma män. Och håller på att jobba fram en film som kommer att handla om manlighet på ett eller annat sätt.