Den gröna cykeln är den första filmen från Saudiarabien regisserad av en kvinna. Haifaa al-Mansour gick från jobb på ett oljebolag till att följa sin passion och göra en film om den unga flickan Wadjda som vägrar följa normen.
Hur svårt var det att göra filmen?
– Väldigt. Det tog fem år från att jag började skriva till att den blev klar. Att hitta producenter var en mardröm. Eftersom det inte finns någon filmindustri i Saudiarabien, inte ens biografer, så fick jag försöka utanför mitt hemland. Jag började leta i Europa och till sist fick jag kontakt med Razor Film som även gjort Paradise now och Waltz with Bashir. Därefter var det tufft att hitta någon att samarbeta med i Mellanöstern, många var motsträviga på grund av konflikterna i regionerna.
I filmen får vi se hur kvinnor knappt tillåts höja rösten, inte får cykla, helst inte fånga mäns blickar. Hur var det att spela in filmen?
– Samhället är segregerat och konservativt så det var ofta svårt. Man kände misstänksamma blickar från folk på gatorna. Många känner sig nervösa när de ser en filmkamera och tycker det är lite skräm- mande. Vi förlorade många inspelningsplatser och fick till exempel inte filma inne i ett köpcentrum. Inte sällan fick jag sitta i en skåpbil och regissera skådespelarna via monitorerna och med hjälp av walkie-talkies.
Wadjdas högsta mål i filmen är att köpa en cykel. Hur bestämde du dig för det?
– När jag började skriva manus så ville jag ha en flicka som representerade min värld, skola, by och folk omkring mig. Cykeln fick bli en symbol, både för modernitet och ett slags frigörelse. Sedan för- söker jag också göra en liten hyllning till Cykeltjuven.
Finns det mycket av dig i flickan Wadjda?
– Jag var mer blyg som barn. Wadjda är baserad på min systerdotter som var lite lättretlig och gjorde sina små egna revolutioner. Någon som ville sticka ut och inte fastna i mängden. Filmen handlar mycket om att testa gränser, om vad som funkar i vårt sam- hälle och vad som inte funkar. Att inte låta någon annan säga vad du ska tänka och att finna sin egen plats.
I filmen finns en rolig scen där Wadjda hittar ett dataspel som heter ”learn the Koran the easy way”.
– Ja, vi hittade det i en leksaksaffär. Jag försöker vara så ärlig som möjligt när det gäller min egen kultur och hämtade även in allt det vardagliga som ingår i vårt samhälle. Det här spelet blev en del av det.
Vilket blir ditt nästa filmprojekt?
– I och med Den gröna cykeln så har det öppnats en dörr till att berätta mer från mitt land. Här finns så många komplexa, fantasifulla och mörka berättelser som jag skulle vilja utveckla.
