Amanda Kernells film Det kommer aldrig att gå över finns med på premiärutgåvan av FLM DVD som har tema tonår. Filmen finns att se på nätet till och med 4 mars.
Hur kom filmen till?
Filmen jag gjorde innan, som heter Att dela allt, vann 1 km film-stipendiet på Stockholms filmfestival 2009 och för priset (och lite andra pengar) gjorde vi Det kommer aldrig att gå över. Därför hade vi möjligheten att filma den helt på 35mm uppe i fjällen. Själva historien hade jag skrivit ett år tidigare eftersom jag så gärna ville göra nånting inspirerat av min barndomsvän som blev gravid när vi var 14 år och så otroligt gärna ville behålla det. Jag ville så gärna förstå hur det var att vara henne – speciellt eftersom jag i många år arbetade som sexualupplysare i Västerbotten och då mötte många unga mammor och unga tjejer som gärna ville ha barn. Jag ville göra en film till dom.
Filmen jag gjorde innan, som heter Att dela allt, vann 1 km film-stipendiet på Stockholms filmfestival 2009 och för priset (och lite andra pengar) gjorde vi Det kommer aldrig att gå över. Därför hade vi möjligheten att filma den helt på 35mm uppe i fjällen. Själva historien hade jag skrivit ett år tidigare eftersom jag så gärna ville göra nånting inspirerat av min barndomsvän som blev gravid när vi var 14 år och så otroligt gärna ville behålla det. Jag ville så gärna förstå hur det var att vara henne – speciellt eftersom jag i många år arbetade som sexualupplysare i Västerbotten och då mötte många unga mammor och unga tjejer som gärna ville ha barn. Jag ville göra en film till dom.
Vad ville du göra?
Förutom att jag otroligt gärna ville berätta den här historien så ville jag också väldigt gärna göra en episk tonårskärlekshistoria med betoning på episk. Därför ville jag att all musik skulle vara klassisk och storslagen – inte den musik man lyssnar på som tonåring utan så som det kändes. Och eftersom även bilderna skulle vara tidlösa och episka så kändes det helt rätt att filma uppe i fjällen som är episka i sig själva – och i dom små samhällena där, där tiden närmast står stilla.
Förutom att jag otroligt gärna ville berätta den här historien så ville jag också väldigt gärna göra en episk tonårskärlekshistoria med betoning på episk. Därför ville jag att all musik skulle vara klassisk och storslagen – inte den musik man lyssnar på som tonåring utan så som det kändes. Och eftersom även bilderna skulle vara tidlösa och episka så kändes det helt rätt att filma uppe i fjällen som är episka i sig själva – och i dom små samhällena där, där tiden närmast står stilla.
Vilken var den största utmaningen i arbetet med filmen?
Alla filminspelningar har ju sina svårigheter, men jag tycker verkligen att allt praktiskt och alla samarbeten gick otroligt bra. Men sen är det ju alltid en utmaning med kortfilm att man ska be alla möjliga människor ställa upp gratis. Men rent produktionsmässigt var det såklart en utmaning att filma i fjällen när till exempel teknik går sönder, och så att hitta rätt cast eftersom det var väldigt viktigt för mig att alla pratade rätt dialekt.
Alla filminspelningar har ju sina svårigheter, men jag tycker verkligen att allt praktiskt och alla samarbeten gick otroligt bra. Men sen är det ju alltid en utmaning med kortfilm att man ska be alla möjliga människor ställa upp gratis. Men rent produktionsmässigt var det såklart en utmaning att filma i fjällen när till exempel teknik går sönder, och så att hitta rätt cast eftersom det var väldigt viktigt för mig att alla pratade rätt dialekt.
Hur ser du på filmen i efterhand?
Jag är väldigt stolt över filmen och över hela teamets insatser. Och jag är otroligt stolt över dom ungdomarna som var med som aldrig hade gjort något liknande innan och jag är fortfarande rörd över generositeten i Storuman, Vilhelmina och Tärnaby där vi filmade. Och jag hoppas kunna vidareutveckla formen och göra en långfilm om ungdomar som har samma poesi och samma lågmälda spel som jag tycker att Det kommer aldrig att gå över har.
Jag är väldigt stolt över filmen och över hela teamets insatser. Och jag är otroligt stolt över dom ungdomarna som var med som aldrig hade gjort något liknande innan och jag är fortfarande rörd över generositeten i Storuman, Vilhelmina och Tärnaby där vi filmade. Och jag hoppas kunna vidareutveckla formen och göra en långfilm om ungdomar som har samma poesi och samma lågmälda spel som jag tycker att Det kommer aldrig att gå över har.
Vad var det viktigaste du lärde dig av filmen eller inspelningen?
Jag lärde mig mycket om att arbeta med tydligt konceptarbete och en tydlig konceptmapp och hur mycket det ger för att alla element i filmen i slutändan ska hänga ihop till hundra procent och komplettera varandra. Vi arbetade till exempel mycket med tidlöshet och att den generella stämningen i filmen skulle påminna om att komma in i en gammal sommarstuga där tiden stått stilla. Och det gav själva färgskalan (som kom från Mercedesbilarnas färgskala 69) och de vita och svarta tidlösa studentkostymerna – och även valet av kranskullafrisyren till huvudrollen. Sånt är så otroligt roligt att jobba med tillsammans med teamet.
Vad tycker du om den svenska kortfilmens kvalitet och status?
Jag har ju inte bott i Sverige på flera år nu men jag känner ju många otroligt duktiga svenska kortfilmsregissörer i Sverige – så jag är full av hopp inför framtiden! Både för den svenska kortfilmen och för långfilmen eftersom jag är säker på att samma unga regissörer inom kort kommer göra helt fantastiska långfilmer.
Jag har ju inte bott i Sverige på flera år nu men jag känner ju många otroligt duktiga svenska kortfilmsregissörer i Sverige – så jag är full av hopp inför framtiden! Både för den svenska kortfilmen och för långfilmen eftersom jag är säker på att samma unga regissörer inom kort kommer göra helt fantastiska långfilmer.
Vad arbetar du på nu och har du planer på att även göra långfilm?
Jag blir ju färdig med danska filmskolans regilinje till sommaren men har redan börjat skriva på nya filmer. Just nu skriver jag på en ungdomslångfilm för Bobfilm och så skriver jag på en samisk film som jag tror kommer att bli nåt stort! Men jag utvecklar också andra små projekt och hoppas kunna göra både dansk-svenska samarbeten och en fler filmer i Umeå och i fjällen.
