Jenny Wilson och Daniel Wirtberg, vilka var era inspirationskällor i arbetet med Beyond that wasteland?
Gerry (Gus Van Sant, 2002)
Fullkomligt magnetiserande skildring av två vänner som går vilse i ödemarken.
Imponerande gestaltning av landskapet och dess tvära kast mellan att kunna vara behagligt vackert och bara timmar senare hänsynslöst och skrämmande. Fotot och musiken jobbar hypnotiskt mot tittarens inre. Storslaget och minimalistiskt samtidigt.
Koyaanisqatsi (Godfrey Reggio, 1982)
Episk skildring av vår värld under människans påverkan, hur människan och naturen försöker samsas om samma utrymme. Helt manusfri, inga skådespelare, bara vackra collage av bilder till grandios musik av Philip Glass. Mer rörande än någon historia.
Konstnären Shirin Neshat
Modig och stark iransk konstnär i exil som jobbar med kontroversiella symboler och laddade kompositioner där kvinnor slöjade i svart är återkommande, som mörka fläckar i de annars ljusa miljöerna. Som maskerade soldater i väntan på krig.
Karaktären Omar från The wire (David Simon, 2002-08)
Kostymmässigt hämtade vi en del inspiration från den karismatiske men plågade solitären Omar från HBO-serien The wire – Omar sveper fram som en skugga vars närvaro alltid har konsekvenser. Hans uppsåt påminner om en smutsig, mer rebellisk Robin Hood. Han har ett ärr tvärs över ansiktet likt ett triumferande krigsmärke och kläderna är en blandning av ninja, cowboy och hiphoppare.
Jenny Wilson och Daniel Wirtberg har gjort Beyond that wasteland som ingår i höstens kortfilmsprogram på Folkets bio och har premiär på fredag.
Under rubriken Inspiration frågar vi filmskapare om deras inspirationskällor.
