1. The artist (bio)
Michel Hazanavicius The artist är den första stumma Oscarvinnaren sedan William A. Wellmans Vingarna år 1927. En stilmedveten och charmerande rekonstruktion av Hollywoods begynnande guldålder, men också en trösterik historia som berättar att filmen klarat av stora teknikskiften förut.
2. Hugo Cabret (bio)
En godnattsaga för cineaster som istället för att återuppliva en avvecklad filmestetik är gjord med den senaste 3d-teknologin. I ett digitalt modellbygge till järnvägsstation i Paris sveper en lika virtuos som virtuell kamera runt. Stundtals skapar Scorsese magi i sin hyllning av illusionisten Méliès.
3. The deep blue sea (bio) NY!
Året är 1950 och Hester håller inte till godo med konvenansäktenskapet, trots att kärleken till Freddie är dömd att göra henne besviken. Precis som Fjärran röster, stilla liv från 1988 innehåller The deep blue sea flera scener med allsång på pub. Det är förtätade ögonblick som gör poetisk rättvisa åt gamla visor och schlagers. Terence Davies håller stilen i filmatiseringen av Terence Rattigans pjäs.
4. Vi måste prata om Kevin (bio)
Kevin är en pojke utan egenskaper och hans pojkrum saknar ordinarie rekvisita som affischer eller böcker och anteckningsblocken är tomma på existentiella grubblerier. Sonen är ett mysterium för mamman Eva vars liv han så sakteliga disintegrerar. “There is no point, that’s the point”, är den enda förklaring Kevin ger henne och oss i publiken, som båda är dömda att försöka förstå. Lynne Ramseys Lionel Shriver-filmatisering är det kusligaste på länge på biograferna.
5. Snön på Kilimanjaro (bio)
Är det möjligt att samtidigt vara både socialist och välmående 40-talist? Det är frågan som ställs i Robert Guédiguians nya film. Som vanligt när det gäller det moderna Marseilles egen filmskald samsas politisk agitationsvilja med finkänsligt skådespeleri. Klart sevärd, även om Guédiguian varit vassare än här.
Under rubriken Bäst just nu listar vi våra favoriter för tillfället. Maxtid på listan är sex veckor.
