1. Wuthering heights (bio)
Kärleken mellan den i dubbel bemärkelse främmande pojken som hamnar på den nordengelska landsbygden och flickan på gården är inte någon tebjudning. Andrea Arnold låter filmstilen inspireras av Cathys och Heatcliffs känslolägen och Wuthering heights är heller inget stramt kostymdrama utan en imponerande impressionistisk uppvisning.
2. The artist (bio)
Michel Hazanavicius The artist är den första stumma Oscarvinnaren sedan William A. Wellmans Vingarna år 1927. En stilmedveten och charmerande rekonstruktion av Hollywoods begynnande guldålder, men också en trösterik historia som berättar att filmen klarat av stora teknikskiften förut.
3. Hugo Cabret (bio)
En godnattsaga för cineaster som istället för att återuppliva en avvecklad filmestetik är gjord med den senaste 3d-teknologin. I ett digitalt modellbygge till järnvägsstation i Paris sveper en lika virtuos som virtuell kamera runt. Stundtals skapar Scorsese magi i sin hyllning av illusionisten Méliès.
4. Vi måste prata om Kevin (bio)
Kevin är en pojke utan egenskaper och hans pojkrum saknar ordinarie rekvisita som affischer eller böcker och anteckningsblocken är tomma på existentiella grubblerier. Sonen är ett mysterium för mamman Eva vars liv han så sakteliga disintegrerar. “There is no point, that’s the point”, är den enda förklaring Kevin ger henne och oss i publiken, som båda är dömda att försöka förstå. Lynne Ramseys Lionel Shriver-filmatisering är det kusligaste på länge på biograferna.
5. Resan till månen (Bonniers konsthall)
Både underhållande och intellektuellt utmanande utställning med utgångspunkt i filmens omtalade död. Allra bäst är Marco Brambillas småskaligt bombastiska actionfilmsspektakel Evolution (Megaplex) och Lindsey Seers pseudodokumentära Extramission 6 (Black Maria) som beskriver hur konstnären som barn förvandlade sig själv till en mänsklig kamera genom att stoppa ljusskänsligt fotopapper i munnen.
Under rubriken Bäst just nu listar vi våra favoriter för tillfället. Maxtid på listan är sex veckor.
