Med skärmar på golvet anpassas filmer för krypåldern. Maria Taube är intendent vid Moderna museet i Stockholm och arbetar med att visa film för barn.

Vad brukar ni visa för film?
Det är olika, men det är mycket konstvideor. Vi hade en videoutställning, för både barn och vuxna där vi projicerade filmen på en skärm på golvet så att bäbisarna kunde krypa över den och interagera med det som visades. Vi har låtit lite äldre barn göra egna filmer också, det blir mycket parafraser på vuxendeckare och vuxen-tv.

En av de allra mest populära filmerna vi visat är ett sjuminutersklipp från stumfilmen Metropolis. Alla barnen bara stannar till och vill absolut se den. Jag tror att det delvis beror på att människorna i filmen blir så lika legogubbar. Människorna blir som robotar och den stora fabriken som en drake som sprutar eld. Det är precis samma bildspråk som i videospelen.

Varför är det bra att visa film för barn?
Filmen synliggör känslor och visar att barnen inte är ensamma om erfarenheterna. Konst handlar om livet, tycker jag. För vuxna är det ofta lättare att visa sagor för barnen, för då kan vi förklara vad filmen eller boken handlar om. Men barn kan ta till sig så mycket annat! Små barn är jättefascinerade av konstvideofilmer. De kan ha svårare med narrativa filmer.

För att de inte förstår dem?
Jag vet inte vad barn förstår och inte förstår, men jag stannar upp och tittar på vad barnen gör och vad de rycks med i. Jag låter dem titta, och ibland förklarar barnen för mig vad de ser och så förklarar jag för dem vad jag ser.

Hur ser små barn på film?
Barn pratar mycket under filmvisningar, de berättar för varandra vad de ser, de kommunicerar och skrattar tillsammans.

Har småbarnen dåligt tålamod med film?
Det pinsamma är att jag upplever att barnen har större tålamod än vad vuxna har. När jag tittar på film med barn kan jag bli orolig över att föräldrarna har det tråkigt, för barnen sjunker in i filmen. Sen vill de se samma film igen och igen. Jag kan själv få större tåla-mod med barnen. När jag ser på film med dem så landar jag i mig själv och tittar på barnen som är så superkoncenterade. Men det är viktigt med att en vuxen är med.

Varför det?
Ja, om det kommer något läskigt till exempel. Det är viktigt att vara där som vuxen och kunna svara på barnens frågor, att säga att jag också tycker att det är läskigt men att det är okej. Barn är ju intresserade av de stora frågorna, om kärlek och döden och så.

Hur vet du det?
De vill se på det! De stannar upp och tittar och pratar om vad de ser.