1. Play (bio)
Lyhört, distinkt och formsäkert. Till skillnad från i Gitarrmongot och De ofrivilliga finns det en tydligare början, mitt och slut i Play, men med sina maskinellt panorerande iakttagelser av en barnliga fortsätter Ruben Östlund samtigt på inslaget spår och skapar känslan av att få en inblick i barndomens parallelluniversum. Årets bästa svenska film.
2. Curtain callers (MAP) NY!
Ann-Sofi Sidéns och Jonathan Beplers fascinerande femkanaliga videoinstallation som undersöker den moderna institutionsteatern som fiktionskapande byggnad. I ett vindlande kollage åker vi runt innanför Dramatens väggar och ser städare damma av pianotangenter, Björn Granath göra röstövningar och perukmakare sy frisyrer. Visas tom 12/12.
3. The skin I live in (bio)
Pedro Almodovars senaste film är både vacker och motbjudande, ojämn men ändå två klasser bättre än Brustna omfamningar. Ett slags fri remake på George Franjus De bestialiska om en plastikkirurg som blivit galen av förlust.
4. En man som skriker (bio)
Talande tystnader och eskalerande plågsamt i Mahamat-Saleh Harouns fina film om en poolskötare på lyxhotell vars tillvaro rubbas när han förlorar jobbet till sin son. En man som skriker konfronterar den skenbara tryggheten innanför hotellmurarna med oroligheterna utanför. Vann på Cinemafrica i mars.
5. Untitled (Fotografiska) NY!
Fascinerande skildring av mjukdelar och knytnävar som möts i den avslutande delen i Fotografiska museets satsning på ung videokonst. Untitled är gjord av Johan Wik. Med avstamp i en våldsdyrkande filmkultur låter han Musse Hasselvall och andra tuffingar puckla på varandra på riktigt i ultrarapid.
Under rubriken Bäst just nu listar vi våra favoriter för tillfället. Maxtid på listan är fyra veckor.
