Emily Brontës roman Svindlande höjder har filmatiserats för bio och tv ett otal gånger, men frågan är om någon fångat essensen i den kusliga och gripande berättelsen om Catherine och Heathcliff och deras vettlösa och förödande kärlek som den brittiska regissören Andrea Arnold, vars Wuthering heights premiärvisades vid filmfestivalen i Venedig.
Medan andra regissörer har nöjt sig med eller fastnat i den spännande intrigen, fångar Andrea Arnold verkligen virvlarna av känslor som drar fram över de vindpinade hedarna i Yorkshire, där dramat utspelas. Naturen och djuren blir ett med de plågade människorna.
Ingen musik, sparsam dialog – Andrea Arnold låter naturen höras och framförallt bilderna tala.
Hon såg uppdraget som omöjligt, men ville absolut ta reda på om det gick genomföra. Hon beskriver inspelningen som en lång och svår resa mot ett okänt mål. Hon har varit besatt av att slutföra den. Hon är besatt av rörliga bilder, besatt av att utforska hur mycket man kan förmedla i bilder utan att ta till dialog.
Det krävs en besatt för att skildra de besatta.
