Människor i samhällets lägsta skikt syns sällan. Pedro Costas poetiska och politiska filmer är ett undantag: de utspelar sig i slumområdet Fontainhas utanför Lissabon, främst befolkat av immigranter från den forna kolonin Kap Verde. Vi möter knarkare, fattiga och andra människor i marginalen. Även Costa själv rör sig i filmvärldens utkanter. Efter att ha gjort sina första filmer inom den portugisiska filmindustrin, valde han i och med In Vanda’s room från 2000 att övergå till en mer småskalig produktion. Han bytte till en billig dv-kamera som han skötte själv och kunde komma personerna närmare. För Colossal youth från 2006 filmade han människorna i Fontainhas sex dagar i veckan under ett och ett halvt år (vilket resulterade i 340 timmar råmaterial).
Här får vi se de utsattas kroppar och gester, vi får höra dem berätta historier och drömmar de en gång haft. Filmerna visar inte så mycket fattiga personers förtvivlan och hopplöshet utan mer ett litet samhälles motstånd mot sina svåra levnadsvillkor. Costa själv jämför det med sitt eget motstånd han känner inför den etablerade bilden av hur de nya digitala kamerorna ska användas. Både teknikindustrin och andra samtida filmskapare förespråkar en mycket rörlig och skakig estetik. Costas tagningar däremot är långa och oftast helt stilla. Hans kamera registrerar tålmodigt en viss person, plats och tid. Criterions utgivning av trilogin Ossos, In Vanda’s room och Colossal youth är en av årets stora filmhändelser.
