A. Vilka var 00-talets bästa svenska filmer?
1. Sånger från andra våningen 2. De ofrivilliga 3. Mammut 4. Zozo 5. Drottningen och jag
B. Var svensk film rolig under 00-talet?
Nej. Väldigt många svenska filmer är väldigt seriösa – eller rättare sagt pretentiösa och tradiga – utan det där lättsamma anslaget och blixtrande situationskomiken som gör en film som Ken Loachs senaste Looking for Eric så oemotståndlig. Svärtan kombinerad med feelgood potentialen i brittiska komedier (tänk Brassed off, Allt eller inget eller Skruva den som Beckham) är svenska filmare i allmänhet dåliga på att få till. Det blir gärna lite platt, ännu en relationskomedi utan tydlig svärta eller djup. Och när det väl blir svärta och djup – ingen humor.
Smala Sussie, Jalla! Jalla!, Det nya landet och Kenny begins minns jag med ett leende. Originellt och lite smågalet, men utan plumpa skämt eller trista transportsträckor som i skräckexemplet Göta kanal 2, eller varför inte Morgan Pålsson – världsreporter som inte heller blev så kul. Kjell Sundvall, Herngren & Holm fick inte till det (Hursomhelst är han jävligt död, Det blir aldrig som man tänkt sig, Underbar och älskad av alla.)
C. Var svensk film politisk under 00-talet?
Ja! Amerikanska fruktjätten Dole vill tysta filmaren Fredrik Gertten, som i sin dokumentär Bananas!* visar nicaraguanska bananarbetares strid mot just Dole. Erik Gandinis Berlusconi-kritiska dokumentär Videocracy går upp i hundra kopior i Italien. Den svenska dokumentären Mari Carmen Espana – Tystnadens slut om Spaniens förhållande till sin historia är för våghalsig för spansk tv men väcker ändå stort internationellt intresse. Varg behandlar en infekterad glesbygdspolitisk fråga.
Lukas Moodysson, som inte skäms för att agitera politiskt, propagerar mot människohandel i Lilja 4-ever, analyserar Göteborgskravallerna i Terrorister och ifrågasätter i Mammut vår genomkommersiella och barnfientliga livsstil. Det nya landet ger en känga till rådande flyktingpolitik. Många livsviktiga – och politiska – dokumentärer ser dagens ljus, bland dem även Jag vill inte leva detta livet om fattigmansdrogen GHB, Ebbe – the movie, Gitmo, Surplus, Cecilia Neant-Falks rörande komma-ut-skildring Du ska nog se att det går över, Am I black enough for you, Bortglömda, Vikarien och Maggie vaknar på balkongen.
Svensk 00-film är samtidigt dålig på att ta upp större politiska skeenden, något tv-serier som Lasermannen och Upp till kamp lyckas bättre med.
D. Var svensk film läskig under 00-talet?
Nej, definitivt inte. Ett av de få undantagen är Låt den rätte komma in som är extremt välgjord in i minsta detalj, skrämmande och tänkvärd. Och Necrobusiness som gräver i en läskigt cyniskt historia om hanteringen av odöda och lik.
E. Var svensk film utmanande under 00-talet?
Nej. 00-talet är ett decennium då majoriteten svenska spelfilmer är konventionella, lite fega och slätstrukna. Filmerna har varit många men framhastade, så att resultatet blivit mer mediokert än nödvändigt. Det har satsats på Salander och Wallander: säkra, inkomstbringande kort. Undantag finns: förutom ovan nämnda politiska filmer är Roy Andersson och Ruben Östlund både utmanande och roliga, Björn Runge låter de borgerliga parrelationerna krackelera, nytänkande produktionsbolag som Plattform produktion och Silverosa lovar gott, och Man tänker sitt och Flickan visar ett dröjande, poetiskt anslag och ett allvar som ger mersmak.
F. Var 00-talet ett bra eller årtionde för svensk film?
00-talet har varit ett bedrövligt årtionde för komedier, tragedier och på djupet läskiga filmer. Svensk dokumentärfilm har generellt visat sig vara betydligt mer nyfiken, utmanande och politisk än spelfilmen. Slentrian är ett ord jag spontant förknippar med den här tidens filmproduktion. Allt hopp är emellertid inte ute för den svenska spelfilmen med mästerliga bildkonstnärer som Jan Troell, Roy Andersson, Ruben Östlund, Jens Jonsson, Lukas Moodysson och Josef Fares – men var är brudarna?
Maria Domellöf-Wik skriver filmkritik i Göteborgs-Posten.
Det här är en del av enkäten med svenska filmkritiker i nya numret av FLM. Enkäten publiceras löpande på bloggen. Här finns alla enkätsvar samlade, och resultatet av filmkritikeromröstning hittar du här.
