Under 2000-talet har det pratats svenska i 26 amerikanska långfilmer. I alla fall enligt sajten Alla talar svenska, som samlar ljudklipp med Sverigerelaterat material från filmer och tv-serier. Bland de toppnoterade klippen dominerar svenskheter i munnen på amerikaner med lustig brytning – Indiana Jones som genom svenska fraser stilar med sin kosmopolitism eller Richard Gere som lär sig tala svenska på egen hand via kassettband i American gigolo.

Majoriteten av klippen visar dock varken prov på någon avancerad svensk grammatik eller ingående sverigekunskaper – det är mycket snack om smorgasbord och en hel del skålande. Ikea, Volvo och Absolut nämns i bisatser.

Då kanske de Sverigeanknutna egendomligheter som listats på sajten säger desto mer. Som Lou Reeds famösa Sverigebild i Blue in the face med fulla människor på tomma gator, hjälptelefon för självmordsbenägna och öronoperationer på tv. Eller som i A dirty shame, en John Waters-komedi från 2004 där en deltagare på ett möte för sexmissbrukare utbrister: ”All this yelling is giving me a Swedish headache. You know what I mean? Horny.”

”Första gången jag kom till USA hamnade jag i en liten stad i Kansas”, säger konstvetaren Jeff Werner på telefon. ”Det slog mig hur välbekant allt kändes, det dammiga downtown hade jag sett i gamla västernfilmer, polisbilarna i polisfilmer. Jag började fundera på hur filmer skapar bilder av platser man aldrig varit på och vilka föreställningar som finns om Sverige.” Nu ligger boken Medelvägens estetik. Sverigebilder i USA klar, och Jeff Werner har hittat tre dominerande fördomsprofiler. Vi har de dåliga svenska flickorna med namn som Inga och Ulla – som efter att ha varit poppis i ett antal decennier verkar vara på utdöende – men också rejäla hushållerskor och riktigt dumma, alternativt veka och feminina svenska män.

Skådisen El Brendel gjorde sig under 30-talet en filmkarriär på att spela svensk. Hans meritlista är späckad med roller som Knute Olsen, Axel Swenson eller bara ”Swede”. Det parodiskt sjungande ”svenska” uttalet blev hans främsta kännetecken och markör för nationalitetstillhörigheten. ”Han var alltid extremt korkad”, säger Jeff Werner. ”Rollen Dumb Swede finns i otaliga amerikanska filmer, men spelas faktiskt alltid av amerikaner. Riktiga svenskar ansågs inte tala med tillräckligt rolig svensk brytning, det måste man vara amerikan för att klara av.”

När den svenska mannen inte skildras som fullständigt blåst, så är han istället klen och handlingsförlamad. Jeff Werner berättar att han överraskades av bilden av den skandinaviske mannen i amerikanska vilda västern-filmer. Han är alltid är utsatt på olika sätt och uppfattas som vek, obeslutsam och nästan feminin. Trots att det är gångna tiders fördomar, så är stereotyper seglivade. ”Det senaste exemplet var i HBO-serien Deadwood som gick för några år sedan. Redan i det första avsnittet så är det en skandinavisk familj som blir skjutna när de är på väg uppåt Deadwood i norra mellanvästern.” En av förklaringarna, som Jeff Werner nämner i sin bok, är att svenskar i början av 1900-talet var en nyanländ immigrationsgrupp som ofta försökte stadga sig som småbrukare i mellanvästern. När svenskarna blev mer etablerade började man skämta om polacker istället.

Men medan den svenska mannen blev en etablerad driftkucku så skämtades det nästan aldrig om den svenska kvinnan. Hon framstod istället som ett handlingskraftigt energiknippe. I filmen Katrin gör karriär med Loretta Young följer vi svensk-amerikanska Katrin som ska dra till stan för att utbilda sig till sjuksköterska men blir rånad första dagen och istället tvingas ta jobb som husa hos en politikerfamilj. Filmens kombination av den svenska, kraftfulla kvinnan som både kan slakta och ploga, och 30-talets bild av det socialt engagerade Sverige gör filmen speciell, menar Jeff Werner i sin bok. Katrin blir upprörd över politikernas arrogans och kämpar för höjd minimilön och fri mjölk till skolbarnen. Katrin gör karriär kom 1947, årtalet är symptomatiskt.

”Det händer någonting i mitten på 50-talet”, säger Jeff Werner. Ingrid Bergman som personifierat den naturliga svenska flickan utan vare sig make-up eller manér gör 1949 skandal genom en otrohetsaffär med Roberto Rossellini. Sommaren med Monika (med den amerikanska titeln Monika, the story of a bad girl) och den udda kioskvältaren Jag är nyfiken – gul får premiär i USA. Porrfilm går nu under namnet Swedish film, men de sexuella svenskorna tar sig in också i mainstreamfilmen. ”Från 50-talet börjar vi hitta de här Ulla och Inga i amerikanska filmer. Syndiga svenska blondiner som blev vanligare sen på 60-talet, 70-talet och ända fram till idag”, säger Jeff Werner. ”Men den utmanande blondinen är förutom i några collegefilmer på utdöende – det är väl inte riktigt lika kul längre.”

Den svartvita Bergmanparodin De Düva från 1968 finns inte förtecknad på Alla talar svenska, men så är det å andra sidan en högst tveksam ”svenska” som pratas i filmen – en sävligt framhackad engelska med lustiga schka-ändelser som snarare låter som ett hopkok på rysk-tyskt nonsens. Vid sidan av filmens dramaturgiska peak, där döden utmanas på badminton, så avslöjas såväl incestuös åtrå som begär till en ko. Det badas nakenbad och dricks kaffe. Allt inramat av en tryckande grå himmel. De Düva visades som oannonserad förfilm på biograferna i New York och många trodde att det faktiskt var en riktig Bergmanfilm på svenska.

Och givetvis har ingen annan person haft lika stort inflytande över amerikaners bild av svenskar som Ingmar Bergman. En undersökning av Bergmanreceptionen i olika länder visade att för den amerikanska publiken hade Bergmans filmer i högre grad än både i Sverige och andra länder ”haft ett avgörande inflytande på deras liv”.

Bergmankärlek, rediga Ullor och syndiga Ingor till trots: ”När jag bodde i USA så testade jag mina idéer på folk jag träffade”, säger Jeff Werner.”Och den svensk alla kommer ihåg, det är kocken i Mupparna”.