fbpx
Kritik & essä Jacob Lundström, 19 november 2015

Minsta motståndets lag

Militären är oftast en lustig historia i svensk film – men inte i Lev farligt.

Svensk militär på film är en lustig historia. Biopubliken har skrattat gott åt kasernfarser med Thor Modéen, Nils Poppes Soldat Bom och Lasse Åbergs Repmånad genom åren. Under andra världskriget var det i och för sig svårt att blunda för att krig är allvar, men filmbranschen fick i uppdrag att hålla folkets rädslor i schack och agera humörhöjare, snarare än att producera filmer med antinazistiskt patos. Sedan ifjol går delar av resultatet att beskåda i ”Den stora beredskapsboxen”. Det är en utgåva som följer upp de framgångsrika samlingarna med svensk underhållningsfilm från 30- och 40-talet som kommit på sistone.

Titlar som Hemtrevnad i kasern, Beredskapspojkar och Kronans käcka gossar ger en vink om tonläget. Men boxen visar förstås inte hela bilden av den svenska filmen under de brinnande åren i början av 40-talet. Det var inte enbart käcka kadetter och lovvärda lottor som befolkade svensk film. Filmatiseringen av Vilhelm Mobergs Rid i natt! från 1942, författad efter hans egen tjänstgöring på ett beredskapskompani 1940, är ett tidigt exempel på en mer motståndskraftig produktion.

En mindre ihågkommen film är skådespelaren Lauritz Falks rafflande regidebut Lev farligt från 1944. Han gör själv rollen som dagdrivaren Iben Holt som blir värvad som motståndsman i ett icke-namngivet ockuperat land. Med tanke på att Lev farligt byggde på en roman av Axel Kielland, som flytt från Norge under kriget, rådde det dock ingen tvekan om vad denna thriller handlade om. Tänk, en svensk beredskapsfilm som uppfordrar till mer än ett gott humör.

Annons