fbpx
Intervju & reportage Sanna Samuelsson, 18 december 2013

Kroppen min

När Leontine Arvidsson fick sitt cancerbesked letade hon förgäves efter bilder på nätets sökmotorer. Då bestämde hon sig för att filma själv.

Livet är ett lotteri. Plötsligt försvinner saker du tog för givet. Och först då tar de form. I Leontine Arvidson kortfilm 2011 12 30 ritar en kvinna konturerna av sin kropp med tuschpenna. Hon är naken. Hemma. När hon är klar ställer hon sig och betraktar resultatet. Sen tar hon silikon- protesen från sin bröstkorg och slänger den på dörren där det ena bröstet skulle sitta. Smack! Mitt i prick.
– Jag fick reda på att jag hade bröstcancer precis innan jag skulle föda min första dotter. Då skulle allt göras direkt. Jag blev plötsligt väldigt ensam i det. Hela bilden av moderskapet, som jag trodde att jag skulle träda in i, försvann totalt. Så innan operationen bestämde jag mig för att börja filma, berättar Leontine Arvidsson.

Ur det arbetet kommer 2011 12 30 och Utan titel. Båda kortfilmerna visades på Berlins filmfestival tidigare i år, och i höstas på nordiskt Panorama i Malmö. Men de är också del av ett större, pågående projekt som handlar om moderskap, kvinnorollen, parrelationer och att lära känna sin egen kropp igen.
– Innan operationen försökte jag söka på bilder på nätet av hur det såg ut att vara utan ett bröst. Jag var rädd, eftersom jag inte visste vad det skulle innebära. Men det fanns inga bilder, säger Leontine Arvidsson.

Men operationen var inte den sista anhalten. Tar man bort ett bröst på grund av cancer får man möjlighet att sätta in ett implantat. Men inte bara det, valmöjlighe- terna är många. Man kan ta bort det andra bröstet. Eller förstora, förminska eller lyfta det. Flytta bröstvårtan.
– Plötsligt blir kroppen ett pussel. Då började jag fundera på om det är ett måste att göra de här valen? Vad är det egentligen för mönster och strukturer som styr våra val? Och var sätter jag gränsen för mig själv? Samtidigt som jag, i och med att jag har filmat mig själv så mycket, har accepterat hur jag ser ut.

Filmerna handlar inte om cancer, menar hon, utan om vad som inte syns, vad som inte får ta plats i vårt samhälle idag. Hur vi alla tvingas att förhålla oss till former som inte alls passar oss, som är ouppnåeliga.
– Vi har ett ansvar som bildskapare att inte upprepa samma bild. Därför är det också viktigt för mig att arbeta med kvinnor, för det är historier som inte kommer fram. De måste berättas om igen, göras större och få mer plats. Annars försvinner de.

Leontine Arvidsson har tillsammans med Kira Carpelan startat Min Mamma, ett produktionsbolag för konst och film. De arbetar med kvinnliga filmskapare, främst inom konstvärlden.
– Det finns så många konstnärer som gör bra film. Vi vill vara en del av deras process och göra det lättare för dem att nå ut. Vi har kontakter inom filmvärlden och vet hur det fungerar. Och för att söka större stöd så behöver du ha ett produktionsbolag.

Foto: Maja Kristin Nylander

Annons