fbpx
v.6

Kupé nr 6 visar hur tågfilmen sätter våra känslor i rörelse

Vecka 6 2022 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Tänk på rälsen

Jacob Lundström om Kupé nr 6

Vilken är den bästa tågfilmen? Det vore förstås filmhistoriskt inkorrekt att inte välja bröderna Lumières Ett tåg anländer till stationen, som inte bara satte tåggenren utan hela biograffenomenet i rörelsen. Samtidigt skulle jag ljuga om jag inte toppade listan med Hitchcocks underbara En dam försvinner från 1938, där en passagerare går upp i rök. Senare favoriter som Darjeeling limited och Snowpiercer visar att rälsen behållit sin dragningskraft, samtidigt som det kinesiska järnvägsnätet är ett självklart inslag i dokumentärer om landets migrantarbetare.

Samtidigt finns det någonting absolut tilltalande och förhöjande i att Juho Kuosmanens bioaktuella Kupé nr 6 inte utspelar sig på 2000-talet utan strax före millennieskiftet. Filmen skildrar en period innan lågprisflygen tog över ungdomligt luffande genom Europa, på behörigt tidsavstånd från Google maps och Airbnb. Inte för att Ryan air eller Norwegian har försökt sälja in destination Murmansk. Dit beger sig i alla fall huvudpersonen i Kupé nr 6 för att titta på hällristningar.

Kupé nr 6 (2021)

Seidi Haarla i Kupé nr 6 (2021)

Jag hade höga förväntningar på Kupé nr 6 efter Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv, regissören och manusförfattaren Juho Kuosmanens berusande romans i svartvitt från 2016. Den nya filmen innehåller visserligen både vodka och kärlek men präglas av ett helt annat sinnestillstånd. Istället för ett upprymt möte börjar filmen med en vemodig sorti, när den finska studenten Laura lämnar Moskva (och den otrofasta flickvännen) för att åka norrut. 

Hon klamrar sig fast vid filmkameran, med alla minnen av nära och kära, och riktar den ut genom tågfönstret för att fånga förbipasserande landskap. Hon delar kupé med den ryske gruvarbetaren Ljoha, som är oborstat otrevlig men snart börjar uppvisa andra sidor. Sedan fortsätter filmen framåt, med uppehåll för avstickare, mot sin slutdestination. 

Kanske är det tågets förmåga att befinna sig i rörelse och samtidigt passivisera oss som gör det till ett filmiskt motiv par excellence. Det påminner ju en hel del om att stillasittande följa ett händelseflöde i biografen. 

Kupé nr 6 (2021)

Jurij Borisov i Kupé nr 6 (2021)

Men att vår rörelsefrihet som tågresenärer, eller åskådare, begränsas kan ju samtidigt omdirigera vår uppmärksamhet och uppmuntra till existentiell eftertanke. Tunnelseende har negativa konnotationer, men kan man kanske tala om ett rälstänkande? Eller råkar det bara vara så spårresandet skildras på vita duken? Det är åtminstone enklare att föreställa sig detta idealtågtillstånd på en fjärran rysk järnväg än på ett vardagsstökigt X2000.

Hur som helst. Kupé nr 6 infriade helt klart mina förväntningar. Jag kommer kanske inte springa till första bästa perrong, men definitivt leta upp någon oupptäckt tågfilmklassiker.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Annons

Artikel

Hur skapar man det perfekta filmslutet?

Förr eller senare kommer sista bilden. Men hur viktig är den? Tobias Rydén Sjöstrand pratar med manusprofessorn Harald Stjerne och klipplektorn Kersti Grunditz Brennan om finalnerver – och frågar sig om sluten blivit mer torftiga i svensk film.

Artikel

Sju svenska filmare om sina bästa filmslut

Frågan om slutbildens betydelsen är evig. Vi kollade med några svenska filmskapare. Vilket är ditt favoritslut? Hur tänker du kring slutet på dina egna filmer?

Artikel

Det svenska filmmanusets historia breddar bilden

Varför omskrivs inte Jungfrukällan som en Ulla Isaksson-film? Genom att skriva filmhistorien ur manusförfattarens perspektiv blir den mer kollektivt präglad – och dessutom mindre mansdominerad. Anna Sofia Rossholm har läst Det svenska filmmanusets historia.

Artikel

Brutalt och stilsäkert från rysk-ukrainska fronten i Reflection

Hos Valentyn Vasanovych är människan aldrig bara en symbol, även om Reflection är en film som är full av symboler och metaforik. Det är film om rysk aggression som är en kinematografisk upplevelse med små medel, skriver Charlotte Wiberg som har sett den på Göteborgs filmfestival.

Artikel

Pilgrims rör sig i spåren av ett fruktansvärt brott

Våldet ligger hela tiden och lurar under ytan i det litauiska förstlingsverket Pilgrims, trots att mördaren är frånvarande. Det är en långa stunder händelselös film, men enigmatisk och svår att skaka av sig. Charlotte Wiberg har sett den på Göteborgs filmfestival.

Artikel

Illvillig atmosfär och diskbänkssurrealism i The girl and the spider

Fasta kameravinklar, Ikeaestetiken, pastellfärger och husdjur med hemliga liv. The girl and the spider äger rum i ett olustigt filmuniversum där människorna vill spela ut sina motståndare mot varandra. Kim Ekberg har sett den på Göteborgs filmfestival.

Artikel

Kevin Jerome Everson gör plats för livets transportsträckor

Den amerikanske Kevin Jerome Everson filmaren och konstnären har gjort omkring 150 filmer med varierande längd. Det är en tålmodig filmkonst som kräver andakt, men lönar den som tar sig mödan. Kim Ekberg skriver om en ny samling av hans filmer.

Annons

Tidigare FLM Weekend