fbpx
v.51

2020 års bästa filmer!

Vecka 51 2020 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

En splittrad sammanfattning

Jacob Lundström om pandemins listeffekter

Mina favoriter från 2020? Definitivt bröderna Safdies Adam Sandler-uppvisning Uncut gems som jag såg på Göteborgs filmfestival. Dessutom förstås Steve McQueens dansgolvstaktila Lovers rock, som rimligen får svensk tv-distribution nästa år, som jag såg på digitala omvägar. Och vad kommer hända med Eliza Hittmans solidariskt närgångna Never rarely sometimes always? Jag har mejlat distributören tre gånger senaste året men den verkar inte vara på väg till svenska biografer. För min del är nog Dag Johan Haugeruds kollektivporträtt Barn årets bästa biopremiär, även om regissörens musikaliska metodövning Lyset fra sjokoladefabrikken, som jag såg på Göteborgs filmfestival, är lika bra. Och så Charlie Kaufman som med den asssociationssprängda roadmovien I’m thinking of ending things, liksom bröderna Safdie, faktiskt uträttar storverk c/o den globala strömningsjätten. Sådär kan man hålla på. Jag måste förresten nämna Mehmet Akif Büyükatalays Oray, också på Göteborgs filmfestival, som kanske är det mest upplysande porträtt jag sett av något som skulle kunna beskrivas som en misstänkt radikaliseringsprocess men som ändå inte är det. Och jag kan fortsätta med Hlynur Pálmasons så känsligt estetiskt sorgedrabbade En vit, vit dag som får fungera som ett sällsynt exempel på art house-business as usual, med världspremiär på Cannes filmfestival och sedan svensk biodistribution sisådär nio månader senare. Ping Folkets bio! Samma sak med Mohammad Rasoulofs starka attack mot dödsstraffet i There is no evil, som mottog Guldbjörnen i början av året och fick biopremiär efter sommaren.

Lyset fra sjokoladefabrikken (2020)

Lyset fra sjokoladefabrikken (2020)

För att göra en lång historia kort: det är inte mycket som har varit som vanligt under filmåret som gått. Förutom då att vi har fått uppleva ännu en pseudodebatt om svensk film, där Filminstitutets eventuella ideologiska styrning presenterats som huvudorsak till filmkrisen. Inklusive den vanliga missuppfattningen att det är Filminstitutet som leder branschen snarare än tvärtom. Samtidigt har de stora bolagen förtur till marknadsstödsmiljonerna medan strömningskapitalet håller på att kullkasta förutsättningarna för den svenska filmpolitiken. (Själv undrar jag om Filminstitutet är en plats dit konsten går för att dö efter att ha läst platsannonsen för tjänsten som verksamhetsutvecklare. Eller om det är synopsis för nästa säsong av Kärlek och anarki?)

Men här har i alla fall nio FLM-kritiker listat sina favoriter från 2020. Urvalet antyder möjligen att det har varit ett ovanligt svagt svenskt filmår – det är bara Viktor Johanssons Inuti diamanten som lyfts fram på kritikerlistorna (en film som samtidigt nobbades helt av baggejuryn).

Vi har inte gjort som vanligt, det vill säga presenterat en gemensam lista, eftersom biografstängningar och rensade premiärkalendrar har splittrat uppmärksamheten. Den svenska konstfilmsinstitutionen har förstås drabbats hårt av pandemin. Trots total dominans av en enda biografaktör, existerar det fortfarande en statligt subventionerad filmkultur i Sverige. Den legitimeras delvis genom uppmärksamhet, som tillskriver enstaka filmer ett värde som vida överskrider det marknadsekonomiska. Genom stöd till bland annat distributörer och filmfestivaler har den också skapat alternativ till den kommersiella mittfåran. Tack och lov.

Men vad händer när filmkulturen pausas? Jo, filmintresserade trycker på play någon annanstans. Det är ingen ny utveckling, internet har sedan länge inspirerat filmiska parallellsamhällen, men den understryks med filtpenna av coronaåret. Många – för att inte säga flertalet – filmer i omröstningen saknar svensk distribution, enligt konstfilmsinstitutionens alla regler. I stället är det en mix av biografsläpp, screeners, nedladdningsfynd, festivalfavoriter, strömningspremiärer. Frågan är hur den etablerade filmkulturen ska reclaima uppmärksamheten när (om?) allt återgår till det normala.

Till dess kan man konstatera att det görs fantastiskt mycket spännande film, även bortom distributörernas räckhåll. Det är en glädjande påminnelse av pandemin, för den som händelsevis har stirrat sig blind på den gängse repertoaren.

Det har är sista FLM Weekend för året! Vi är tillbaka i januari igen. Glöm inte läsa nya FLM-numret till dess! Du beställer det här: shop.flm.nu.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Årets julklapp

Prenumerera på FLM – eller ge bort i julklapp!

I vinternumret av FLM överbryggar vi den sociala distanseringen och ger ordet till svenska filmskapare.

Baker Karim berättar för Nathan Hamelberg om den instängda svenska filmboxen, Ronnie Sandahl pratar med Peter Grönlund om att våga vara löjlig och söka försoning, Gabriela Pichler och Niki Lindroth von Bahr diskuterar animerade infall och levande miljöer, Ninja Thyberg intervjuas av Emma Gray Munthe om porrstudien Pleasure, Jonas Holmberg samtalar med Theresa Traore Dahlberg om avindustrialisering av Öland, Sarah Giercksky beskriver indieskräckens villkor för Charlotte Wiberg.

Dessutom: Jan Holmberg om David Finchers Mank, Jo Widerberg om den bästa gravidfilmen, Maaret Koskinen läser Mia Engberg, vi tittar in i huvudet på Shahab Mehrabi, Oscar Westerholm skriver om det sanslösa DAU-projektet. Och så vidare.

Medföljer gör ett nytryck av svenska originalaffischen till Orson Welles Citizen Kane från 1941 (30×42 cm).

Ett år med FLM – inklusive fyra exklusiva filmaffischer – för bara 249 kronor. Beställ på shop.flm.nu – eller swisha 249 kr till 123 464 0462.


Artikel

2020 års bästa filmer

Ett speciellt filmår går mot sitt slut och vi har bett FLM-kritikerna kora sina filmfavoriter – en salig blandning av biografsläpp, festivalfavoriter och vod-premiärer.

Artikel

Mank är en gripande skildring av en försvunnen era

Under hela sin karriär har David Fincher velat regissera pappas filmhistoriska manus – en berättelse om ett omstritt mästerverk och hur vi ska minnas det. Jan Holmberg ser Mank och inser att han inte kommer ihåg Citizen Kane så väl som han trodde.

Artikel

Babyteeth lämnar bitmärken i själen

En oväntad och opassande kärleksrelation mellan cancersjuka tonåringen Milla och den oborstade 23-åringen Moses, skapar en perfekt familjestorm i Shannon Murphys långfilmsdebut. Sebastian Lindvall tycker att Babyteeth är en av årets bästa filmer.

Artikel

Ma Rainey’s black bottom är ett svängigt kammarspel

För 100 år sedan kom den första bluesinspelningen, men då hade Gertrude “Ma” Rainey redan banat väg för genren. I filmatiseringen av August Wilsons pjäs framträder hon som en hårt slitande diva som bevakar sin position i ett segregerat land. Calle Wahlström har sett en film med smittsam spelglädje.

Artikel

Lovecraft country påminner om vikten av dikt

Lovecraft country är en roadmovie där huvudpersonerna måste runda både realistiska och fantastiska skräckfigurer. Katarina Hedrén ser imaginära världar som expanderar verkligheten.

Artikel

Den nya Mulan svingar och missar

Demokratiaktivister har uppmanat till bojkott mot Disneyversionen av den gamla folkvisan. Oscar Westerholm ser en omskriven myt på den familjevänliga actionfilmens universella tungomål.

Artikel

Deadpan under midnattssolen i Den längsta dagen

Den längsta dagen är uppenbart gjord för att upplevas på biograf, men istället släpps Jonas Selberg Augustséns finskspråkiga fortsättning på minoritetsspråkserien direkt till streaming. Johannes Hagman har sett den.

Annons

Tidigare FLM Weekend