fbpx
v.5

Diktaturskräck, coronadistans och magiska barn på Göteborgs filmfestival

Vecka 5 2022 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Fyll salongerna

Jacob Lundström om social odistans

Det var länge sedan jag hade så roligt framför skärmen som när jag tittade på Radu Judes Bad luck banging or Loony porn. Passande nog onlinevisades filmen på Göteborgs filmfestival samma dag som regeringen aviserade att restriktionerna ska lyftas – den här rumänska pandemifilmen handlar nämligen om skärningspunkten mellan våra skärmliv och sociala sammanhang. En kvinnlig lärares heminspelade porrfilm råkar komma på villovägar, vilket leder till ett extrainkallat föräldramöte där fördömanden och förolämpningar står som spön i backen.

Bad luck banging or Loony porn är full av människor som spyr galla bakom sina munskydd och håller social distans men kommer med grova påhopp. (Sanjin Pejković skrev om den redan ifjol när den hade världspremiär och vann finaste björnpriset på Berlins filmfestival.) Samtidigt: holmgången på föräldramötet hade förstås varit ännu roligare att se på en fullsatt biograf. Visst borde det finnas något förlösande i att kunna skratta – tillsammans – åt eländet som vi människor kan skapa ihop. Radu Judes film är kanske inget slutgiltigt farväl till virusansträngda samhällsgemenskapen, men den är något så sällsynt som en avväpnande intelligent samtidssatir (extra välbehövligt efter det självbelåtna sömnpillret Don’t look up).

Bad luck banging or Loony porn (Radu Jude, 2021)

Bad luck banging or Loony porn (Radu Jude, 2021)

Bad luck banging or Loony porn är kanske inte heller en film som väcker längtan efter att kasta sig i armarna på första bästa medborgare. Men nu ryker restriktionerna när våren nalkas – så visst är det hög tid att omfamnas tillsammans av biomörkret? Låt oss hoppas att filmkulturen får nytt liv, även om det för all del varit trevligt att kolla in Göteborgs filmfestival på distans. Låt oss också göra slag i saken. I mars 2020 skrev jag om vikten av att stötta våra oberoende biografer i coronatider, vilket ibland har varit lättare sagt än gjort förstås. Men nu – nu väntar ett pärlband av vita duken-premiärer att planera in i kalendern med fet stil. Allt från Parallella mödrar och Licorice pizza till Drive my car och Memoria. Utöver ett lika delar obekvämt och skrattframkallande rumänskt mästerverk.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Annons

Tre frågor

Kim Ekberg

Tre frågor till FLM-medarbetaren Kim Ekberg, som har regisserat kortfilmen 2gether som hade världspremiär på Göteborgs filmfestival i veckan.

Hej Kim! Hur var premiären?

Det var trevligt men hektiskt att vara på fysisk filmfestival igen. Visningen var gemytlig, men ganska stor del av salongsutrymmet var vigt åt covid. Därmed var det mest filmteam som tittade. De är ju också människor, men det hade varit roligt att få träffa en mer omfattande publik. Det får bli nästa gång. Vi satsar på att få ut filmen till så många internationella festivaler som möjligt.

Berätta om 2gether! Hur fick du idén och hur gick själva processen till?

Det var en ganska lång och seg process som alltid när det gäller filmskapande. Men sedelärande. Det var SFI-satsningen It’s love som fick mig på tankar att göra romcom med min brorsa Hampus och hans dåvarande flickvän Olivia. Deras följarbas på Youtube som Ex on the beach-deltagare utgjorde en trevlig konvergenskulturell smältdegel för semiabstrakt feelgood. Men det blev avslag, så vi gick vidare till de ordinarie kortfilmskonsulenterna. När vi slutligen fick grönt ljus var det istället pandemin som satte stopp. Och när det väl gick att filma igen så hade Hampus och Olivia hunnit göra slut, och ville inte träffa varandra. Så jag skrev om manuset att handla om deras break-up, på ett sätt där vi kunde filma en person i taget och sedan sammanfoga dem med montage. Så det blev en film, men inte den jag från början tänkt. Så upplever jag ofta att det blir, att den verklighet jag ursprungligen velat filma inte längre finns kvar. Då är det bättre att välja en annan än att försöka jaga nåt som har försvunnit. För mig är det inte så viktigt vad som händer i en film, utan snarare hur.

Vad håller du på med just n?

Två långfilmer. En som heter Salsa verde och har varit i förproduktion i snart sex år, en kafkaesque upplevelse jag inte önskar åt min värsta fiende. XXL är en komedi jag gör tillsammans med finska regissören Sawandi Groskind. Den bekostar vi ur egen ficka för att slippa byråkratin. Ni får gärna swisha så vi får råd med fler filmrullar. På fritiden skriver jag filmkritik.


Artikel

Barnens magiska tillvaro får kött i De oskyldiga

Eskil Vogts senaste film löper linan ut vad gäller barns magiska förmågor – och alla använder inte sina krafter på ett bra sätt. Arty eller inte – en stark skräckfilm är det lik förbannat, skriver Charlotte Wiberg som sett De oskyldiga på Göteborgs filmfestival.

Artikel

Imponerande diktaturskräck i Kapten Volkonogov har rymt

I en mardrömslik skildring av Sovjetunionens 30-tal kontrasterar Kapten Volkonogov har rymt en propagandans heroiska monumentalism mot eländet och misären som döljs bakom den. Sanjin Pejkovic har sett den på Göteborgs filmfestival.

Artikel

Fenomenalt tonsäkert om georgiska invandrare i Brighton 4th

Levan Koguashvilis far och son-drama finner skönhet i en minst sagt dyster tillvaro i New York. Det är en rörande film om brottning och pengaproblem med naggade personporträtt, skriver Calle Wahlström som har sett filmen på Göteborgs filmfestival.

Artikel

Private desert är en ömsint uppgörelse med brasiliansk machokultur

När den avstängda polisen Daniel söker upp sin onlineflört börjar en katt-och-råtta-lek, som har drag av romantisk thriller. Men Private desert fokuserar på inre konflikter istället för att maximera spänningen, skriver Calle Wahlström har sett den på Göteborgs filmfestival.

Artikel

Ömhet och stadsvimmel i What do we see when we look at the sky?

Alexandre Koberidzes sympatiska vardagsbetraktelser, med vackra scener där människor verkar ha det genuint trevligt, antyder att vi kan ha ett stort konstnärskap framför oss. Kim Ekberg har sett den georgiska filmen på Göteborgs filmfestival.

Artikel

Infallsrik men riktningslös coronatematik i Tsugua diaries

Miguel Gomes senaste film kretsar kring en dynamisk trio i karantän på ett lantställe, och liknar snart en mockumentär om sin egen tillblivelse. Bitvis medryckande, bitvis gjort med en axelryckning, skriver Kim Ekberg som har sett Tsugua diaries på Göteborgs filmfestival.

Artikel

Lågintensiv skräck om familjelyckans bräcklighet i Lamm

I Valdimar Jóhannssons regidebut tar ett par hand om ett barn som är till hälften får. Lamm växer till ett skruvat familjedrama som varvar absurd humor med påtagligt mörker, skriver Oscar Westerholm har sett den på Göteborgs filmfestival.

Artikel

Los Angeles är en mardrömsfabrik i underhållande The beta test

En Hollywoodagent hamnar i en absurdistisk spiral efter en otrohetsaffär i The beta test. Ojämn genremix men komiskt väldigt lyckad, skriver Oscar Westerholm som har sett den på Göteborgs filmfestival.

Artikel

Social hygiene är en stram men underfundig fältstudie

En uppblåst personlighet med konstnärsdrömmar går omgivningen på nerverna på olika fält i Denis Côtés Social hygiene. En udda romantisk komedi med högtravande dialog och minimalistiskt bildspråk, skriver Oscar Westerholm som har sett den på Göteborgs filmfestival.

Annons

Tidigare FLM Weekend