fbpx
v.48

Verhoevens Benedetta drar ner byxorna på den patriarkala kyrkan

Vecka 48 2021 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Too much?

Jacob Lundström om vinternumrets tema

Ett rakblad mot ögat. Hemsöks vi inte fortfarande av Luis Buñuels och Salvador Dalís frontalangrepp mot publikens blick i Den andalusiska hunden från 1929? Filmhistorien har ju handlat om att synliggöra världen, från minsta lilla kryp till största möjliga överblick. Zoomobjektiv och helikopterperspektiv. Men det finns gränser – när kameran kommer för nära, när bilden visar för mycket. Vi vänder bort blicken, lämnar kanske rentav salongen för att skaka av oss upplevelsen.

I det här temat tittar vi närmare på det osebara. Inspirationen kommer från antologin Unwatchable från 2019, som Patrik Sjöberg skriver om i en inledande essä. Till denna antologi fick ett femtiotal forskare, kritiker och filmare associera fritt utifrån titeln. Vad klarar vi inte av titta på? Vad är outhärdligt?

Frågeställningen kan dock varieras. Vad kan inte visualiseras, vad är ogestaltbart? Vissa saker kanske är osynliga till sin natur. Finns det något som inte får visualiseras? Det existerar alltjämt olika former av tabun, personliga eller samhälleliga gränsmarkeringar. Trots utbredda föreställningar om att allt finns till allmän beskådan någonstans på nätet. Men nej, allt är inte tillgängligt, på gott och ont. Vi har själva en inte så stolt historia av filmcensur. Genrer som skräck och naturligtvis porr har varit utsatta för ringaktning i förhållande till den typ av film som ofta använder ett mer symbolmättat bildspråk.

Men bildgranskning utövas ju fortfarande, på olika sätt i olika delar av världen. Inte minst på nätet. Det ligger trots allt i sociala medier-jättarnas intresse att göra  sina plattformar uthärdliga, om än inte nödvändigtvis harmoniska eller upplyftande. Därför får exempelvis anställda på Facebook sortera bort osebart material. Varje scrolldag utan närkontakt med explicit våldsamt innehåll, eller grövsta möjliga rasism, sker på bekostnad av moderatorer av kött och blod som vadar i pixelflöden av oanat mörker. Det framgår bland annat av arbetsplatsreportage med rubriker som ”The trauma floor” (The Verge, 25/2 2019).

Fiktion är någonting annat men ibland är verkligen det vi ser i bild vara för mycket eller helt enkelt fel för oss. Andra gånger är det kanske bilderna som skapas i våra egna huvuden som vi inte står ut med. Tack och lov kan filmen både fungera som ett skönt avbrott och en outhärdlig påminnelse.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Nytt nummer!

FLM Vinter 2022

Nu har vi lämnat vinternumret till tryck! Beställ idag så får du det först av alla.

Vad klarar vi inte av titta på? Vad är outhärdligt?

I vinternumret av FLM tittar vi närmare på filmerna som får oss att vända bort blicken.

Filmhistorien har handlat om att synliggöra världen, men det finns gränser: när kameran kommer för nära, när bilden visar för mycket, vi lämnar salongen för att skaka av oss upplevelsen. I numrets tema tittar vi närmare på det osebara, med texter av Charlotte Wiberg, Joni Hyvönen, Johannes Hagman, Anna Remmets, Jacob Lundström, Kim Ekberg, Lena Mattsson och Patrik Sjöberg.

Dessutom: Joni Hyvönen debatterar den svenska filmkritikens tillstånd, vi tittar in i huvudet på Nathalie Álvarez Mesén, Sebastian Lindvall har sett Leos Carax Annette, Sanjin Pejkovic pratar med David Herdies, Veronica Crispin skriver om Cronenbergs Flugan, Katarina Hedrén skriver om Faya dayi, med mycket mera.

Medföljer gör ett nytryck av affischen till Nybyggarna från 1972 (30×42 cm).

Ett år med FLM – inklusive fyra exklusiva filmaffischer – för bara 249 kronor. Beställ på shop.flm.nu eller swisha 249 kr till 123 464 0462.


Artikel

Benedetta drar ner byxorna på den patriarkala kyrkan

Paul Verhoeven är på sitt allra mest rabulistiska humör i sin biografiska film om den italienska nunnan Benedetta Carlini. Det är en vacker och välgjord film, om religiösa grubblerier och kroppsliga frestelser. Oscar Westerholm har sett den.

Artikel

Kan en filmkyss rädda oss från apokalypsen?

Det är dags att bli entusiastiska inför klimathotet – åtminstone i konstnärlig mening. Sonya Helgesson Ralevic skriver om First reformed som eco noir.

Artikel

Kritiska utsikter med Nick Pinkerton

Hur är det att vara filmkritiker i uppmärksamhetsekonomin? Fredrik Gustafsson pratar med den amerikanske kritikern Nick Pinkerton om vägen framåt.

Artikel

En smärtsam kärleksförklaring till barndomens Belfast

I Belfast kommer Kenneth Branaghs samlade färdigheter som filmskapare till sin rätt. Det är visuellt lika lek- som kraftfullt, och känslomässigt översvallande i ordets bästa bemärkelse. Calle Wahlström har sett den på Stockholms filmfestival.

Artikel

Kirsten Dunsts känsliga västernroll stannar kvar i minnet

Varje tid har sina älsklingsteman, och när Jane Campion tar sig an westerngenren är det kanske inte förvånande att den toxiska maskuliniteten kopplas ihop med ambivalent sexualitet. Men mest minnesvärd är Kirsten Dunst, skriver Johannes Hagman som sett The power of the dog på Stockholms filmfestival.

Artikel

Oemotståndligt om en rappande Jesus i dagens Warszawa

Oduglingen Kamil är huvudperson men filmen handlar lika mycket om figurerna runt honom. Det går inte att värja sig emot drivet i Aleksandra Terpinskas Other people skriver Charlotte Wiberg som har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.

Artikel

I January kan vad som helst hända

Två män och en fågel är instängda i en snöstorm i Andrey Paounovs otäckt bisarra January. Charlotte Wiberg har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.

Artikel

Ett litet kammarspel om feghet och motstånd

Ett tjeckiskt teatersällskap konfronterar en full rysk soldat som vägrar lämna teaterbaren, i en njutbar och underhållande film om ockupationens livsförhållanden. Charlotte Wiberg har sett Occupation på Tallinn Black Nights Film Festival.

Artikel

En sorgesång och symbolisk exkommunikation

I A kaddish for Bernie Madoff försöker Alicia Jo Rabins se något försonande hos den ökände svindlaren Madoff, men det är svårt givet hans offer. Det är en vacker liten film som både blir både en sorgesång och en slags utstötning, skriver Charlotte Wiberg som har sett den på Tallinn Black Nights Film Festival.

Annons

Tidigare FLM Weekend