fbpx
v.39

Idomeni synliggör människan i det människofientliga systemet

Vecka 39 2020 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Bortom baggens glans

Jacob Lundström om prisgalor och filmkultur

Häromveckan flaggade Anna Serner för att Guldbaggen kan införa mångfaldskrav i kategorin bästa film. Filminstitutets chef gör förstås inte sitt utspel i ett vakuum. Urvalsprocessen till kommande Oscarsgalor ska till exempel ta hänsyn till filmernas representation, bakom och framför kameran. Att rollistan ska innehålla skådespelare från en underrepresenterad etnisk minoritetsgrupp eller att det ska finnas en mångfald i produktionsteamet, och så vidare.

Samtidigt rapporteras det att samtliga filmer som tilldelats Oscarsstatyetten de senaste 15 åren skulle ha passerat filtreringen. Så frågan är om det handlar om en konstnärligt hämmande byråkratisering, ett försök till demokratisering av filmmediet eller ett symboliskt slag i luften.

Kanske allting på samma gång? Förlåt för självreferat men när A-märkt var på tapeten 2013, lanserat som ett slags konsumentupplysande innehållsförteckning, skojade jag så här: ”Och visst är det lätt att låta fantasin skena iväg och föreställa sig en framtid där filmdiskussionen enbart sköts genom excelark. Med olika kolumner för kön, etnicitet, klass, ålder, religion, och så vidare. Plus en till flik med samma kolumner för filmteamet. Flest förkryssade celler vinner: en guldbagge!”

Det stämmer visserligen fortfarande att dylika projekt svarar mot verkliga missförhållanden. Uppropet Oscars so white riktade till exempel fokus mot snedfördelningen i filmbranschen och de senaste BLM-protesterna har bidragit till att underblåsa kritiken. Till den som invänder att krav på representation inskränker den konstnärliga friheten kan man påpeka att den länge har varit inskränkt för många grupper. Påminner här också om fackliga tankesmedjan Katalys rapport ”Arbetarklassens symboliska utplåning i medelklassens medier”, som understryker att obalansen inte enbart är en fråga om kön eller etnicitet.

Guldbaggen.

Guldbaggen.

I en läsvärd lägesrapport om Oscarsutvecklingen skriver Sydsvenskans Mattias Oscarsson om oskrivna regler i den svenska filmbranschen: ”en vit, manlig medelålders regissör knallar knappast upp med ett manus till Svenska filminstitutet med en historia om enbart vita, medelålders män i tron att han ska överösas med stödpengar.” Men det gör förstås knappast en icke-vit eller icke-manlig regissör heller. Det räcker dessutom att scanna utbudet för att konstatera hur stödpengarna verkligen fördelas.

Frågan är bara vilka insatser som gör skillnad och till vilken nytta. Om målet är att prisgalor ska spegla samhällets demografi är det säkert uppnåeligt. Men det finns också en risk att det blir mer retorik än resultat. Anna Serner har som bekant turnerat jorden runt med 5050 by 2020. Trots att ryktet om den svenska filmens jämställdhet är betydligt överdrivet – det konstaterade Charlotte Wiberg inför 2018 års höstpresentation och siffrorna 2020 är alltså ungefär desamma.

Trots den numera statliga filmpolitiken är Filminstitutets makt inte total, men när man själv ikläder sig rollen som ”svensk film” är det inte konstigt om man får posera med hundhuvudet, som Helena Lindblad inskärpte i DN nyligen.

Det är förståeligt att massmedialt bevakade prisgalor får mycket uppmärksamhet och stor symbolisk betydelse. Men olika mångfaldsfilter är både för mycket och för lite på samma gång. Fåfänga försök att få bukt med strukturella problem genom petimeterkrav på enskilda produktioner. Klart är att den konstnärliga friheten, som inbegriper frågan om mångfald snarare än står i motsats till den, behöver en mer offensiv filmpolitik – som måste börja långt innan prisgalorna. För det krävs att det snart blir lika trendigt att prata om film i skolan, tillgänglighet till filmkultur och teknik, med flera tidiga satsningar, för alla som drömmer om att skapa världen på nytt i rörliga bilder.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Nytt nummer!

Myter

I höstnumret av FLM undersöker vi filmens skimmer och vanföreställningar.

Oscar Westerholm skriver om olika bilder av Kina i Ai Weiweis Coronation och Disneys Mulan, Sebastian Lindvall om mytbildningen kring den galne vetenskapsmannen, Mikaela Kindblom om Flicka och hyacinter, Jacob Lundström om cinefila myter, Katarina Hedrén om Lovecraft country, Johannes Hagman om den självförgörande västernmyten, Charlotte Wiberg om DEFA, med mera.

Dessutom: Sanjin Pejkovic pratar med David Aronowitsch om Idomeni, Malena Janson har sett Inland, Sebastian Lindvall har sett Babyteeth, Tomas Hemstad har sett Irresistible, Tobias Rydén Sjöstrand skriver om Bergman vs. Ekman, Charlotte Wiberg om geriatrisk skräck! Och så vidare.

Medföljer gör ett nytryck av affischen till Benjamin Christensens Häxan från 1922 (30×42 cm).

Ett år med FLM – inklusive fyra exklusiva filmaffischer – för bara 249 kr. Beställ på shop.flm.nu – eller swisha 249 kr till 123 464 0462.


Trailer

Small axe (2020)

Lovers rock, som ingår i Steve McQueens femdelade Small axe, visades på New Yorks filmfestival häromsistens. Small axe utspelar sig i Londons västindiska community mellan åren 1969 och 1982 och har hemmapremiär via Amazon i november.


Evenemangstips
  • 26 sep

    Män kan inte våldtas @ Cinemateket

    Jörn Donner dog i vintras. Innan dess hann han bland annat göra filmversionen av Märta Tikkanens Män kan inte våldtas, som hade premiär 1978. Gunilla Boëthius i Aftonbladet vände sig mot att denna feministiska roman regisserades av en man, ”därtill en sån träig typ som Jörn Donner”. Oavsett vad man tycker om den saken är Anna Godenius både sårbar och kraftfull i huvudrollen och bakom fotot står ingen mindre än Bille August. På lördag visas den på 35mm på Filmhuset i Stockholm.


Artikel

På gränsen i Idomeni

David Aronowitsch har gjort en film om vägen till Europa och väntan på livet. Sanjin Pejkovic pratar med regissören om att se människan i systemet.

Artikel

Love är en Garbomyt uppdaterad för vår tid

Kerstin Gezelius och Alexander Onofris läsvärda roman bygger på idogt arkivgrävande om Hollywoodäventyr men skriver också fram Garbos inre liv. Anne Bachmann har läst en närgående omgestalning av den hemliga filmstjärnan.

Artikel

Allt du skulle vilja veta om Cannibal Holocaust

Den 7 februari 1980 gick Cannibal Holocaust upp på bio i Milano, och hann endast visas i tio dagar innan en lokal domare gav order om att filmen skulle konfiskeras med hänvisning till det obscena innehållet. Jason Meredith berättar historien om en inflytelserik 40-åring.

Artikel

Suggestivt upptrappad spänning i kanadensiska Spiral

Spiral ter sig bara alltför aktuell trots att handlingen utspelar sig på 1990-talet. Charlotte Wiberg har sett samhällskritik i skräckfilmstappning på filmfestivalen Monsters of film.

Artikel

Ivans xtc. är en finstämd elegi över Hollywood

Bernard Roses satir Ivans xtc. från 2000 gick fick aldrig något stort genomslag. Filmen är dock en minst lika träffsäker nedsabling av Hollywoods förljugenhet idag som för tjugo år sen, menar Oscar Westerholm.

Annons

Tidigare FLM Weekend