fbpx
v.37

Så tog Lena Nyman revansch på censuren med Jag är nyfiken

Vecka 37 2021 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Lena kom igen

Jacob Lundström om filmen som censorn inte fick klippa

Det finns ett lustigt ögonblick i Isabel Anderssons bioaktuella dokumentär om skådespelaren med mera Lena Nyman, när det framkommer att hennes pojkvän från tiden på scenskolan är son till självaste filmcensorn. Rolf Skoglunds pappa, det vill säga Erik, basar på Statens biografbyrå mellan 1959 till 1971. Vilket filmhistoriskt sammanträffande! Det är också en händelse som ser ut som en tanke att Lena har premiär till 10-årsfirandet av vuxencensurens avskaffande. Den första januari 2011 upplöstes den hundraåriga myndigheten.

Inte för att Lena Nymans liv och karriär bör reduceras till en kamp mot biografbyrån, men under kontroversen kring Vilgot Sjömans 491 år 1964 står hon i centrum. Sedan blir hon offentligt omdebatterad igen när hennes och Sjömans nästa provokation har premiär strax därpå: Jag är nyfiken – gul.

Efter att Ingmar Bergmans Tystnaden fått klartecken från censuren, hade inte myndigheten spelat ut sin roll?

I sin bok Filmcensuren framstår Skoglund den äldre som en noggrann och resonabel myndighetsperson, som dock inte lägger fingrarna emellan när saxen ska fram. Konstens autonomi väger lätt mot den allmänna moralen. Och när den utlovat utmanande Jag är nyfiken – gul anländer för granskning behandlas dess filmburkar som krutdurkar. Inte minst som den redan hade omtalats som ett inlägg i debatten om den statliga saxens vara eller icke vara. Efter att Ingmar Bergmans Tystnaden fått klartecken från censuren, hade inte myndigheten spelat ut sin roll?

Lena Nyman.

Lena Nyman.

När Jag är nyfiken – gul trots allt godkänns för visning inför vuxen publik reserverar sig Skoglund mot beslutet. Han tycker inte att filmens ”angelägenhetsgrad” är tillräckligt märkvärdig för att rättfärdiga dess uppenbart ”voyeuristiska” inslag av ”sexuella intimiteter”. Det kliar i fingrarna. Filmcensorn är heller knappast ensam om att uppfatta sprängstoffet i filmen. Den totalförbjuds i bland annat Norge och Finland, men kan visas i USA efter en årslång censurprocess – och blir sedan en sensationell publikframgång.

I Lena framgår det att uppståndelsen – inte minst några manliga kritikers famösa sexismer om hennes kropp – gör Lena Nyman ont. Inte heller får hon del av miljonerna som spelas in i USA, trots att hon är filmens hjärta och hjärna.

Men på andra sidan skandalhajp, politisk backlash och nakensuccé är Jag är nyfiken-filmerna fortfarande ett vibrerande brev från 1960-talet. En blues över folkhemmet, en uppgörelse med socialdemokratin, en feministisk vidräkning med patriarkala privilegier, en formmässigt lättsam pseudodokumentär och ett intelligent underhållande tidsdokument. Helt omöjligt utan Lena Nymans konstnärliga intelligens. Det vore en överdrift att påstå att den blågula filmen har hämtat sig sedan dess.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Nytt nummer!

FLM Höst 2021

Nu har vi lämnat höstnumret till tryck! Beställ idag så får du det först av alla.

Vilket är filmhistoriens bästa slut? Och varför har samtiden så svårt att sätta punkt? I höstnumret av FLM når vi klimax.

Vi frågar sju filmare om slutet, Tobias Rydén Sjöstrand undersöker varför svenska filmslut är så o-minnesvärda, Sonya Helgesson Ralevic undrar om filmkyssen kan rädda oss från apokalypsen, Jacob Lundström skriver om vägskälen i Pleasure och Tigrar, Joni Hyvönen tyder drömfilmens besvikelser, Jan Holmberg förklarar varför Studie i brott har det bästa slutet, Maaret Koskinen skriver om den hoppfulla frysbilden i En runda till, Johannes Hagman om en avgörande ananas i Buñuels Nazarin och Charlotte Wiberg om filmer som lämnas oss i totalt jävla mörker.

Dessutom: Sebastian Lindvall om Julia Ducournaus Titane, Maaret Koskinen om Mia Hansen-Løves Bergman island, Johannes Hagman om 40-årsjubilerande pratfilmen Min middag med André, vi tittar in i huvudet på Hawa Sanneh, Anna Sofia Rossholm skriver om Det svenska filmmanusets historia, med mycket mera.

Medföljer gör ett nytryck av affischen till Jag är nyfiken – gul från 1967 (30×42 cm).

Ett år med FLM – inklusive fyra exklusiva filmaffischer – för bara 249 kronor. Beställ på shop.flm.nu – eller swisha 249 kr till 123 464 0462.


FLM rekommenderar

The disciple (2020)

Kaly Halkawt skriver om Chaitanya Tamhanes film.

Idén om genius, ett slags skyddsande eller gudomlig kraft som inspirerade människans skapandeprocess, förkroppsligades i det konstnärliga geniet, som därmed stod över den vanliga människan. Etymologin kanske förklarar varför det känns oförenligt med den samtidens mer avförtrollade syn på kreativa själar. Jag menar titta på de senaste filmerna om musiker som gjorts här i Sverige. Antingen rör det sig om en konventionell biopic om jobbig barndom som följs av kändisskap och obotlig ensamhet, där tragiska livsslut skrivs om till hyllande bilder av konstnärskapet (Ted – För kärlekens skull och Monica Z). Eller så kan man, som i En del av mitt hjärta och Känn ingen sorg, utgå ifrån en folkkär artists låtkatalog för att göra musikaliska filmsagor.

The disciple är därför en film som jag vågar påstå aldrig skulle göras i Sveriges. Det är en film som ställer frågan: Hur förvaltas konstnärliga traditioner i en tid när musikdrömmar besannas genom tv-tävlingar? Vi får följa den stoiska och melankoliska Sharad vars konstnärliga frustration motbevisar filmiska troper om att hårt arbete alltid lönar sig. På dagarna övar han med sin musiklärare, som alltid är redo att kritisera honom. På kvällarna åker han moped genom ett folktomt Mumbai och lyssnar på föreläsningar om essensen i klassisk Hindustani-musik: ”Genom denna musik visas vägen till det gudomliga. Du måste lära dig vara ensam och hungrig för att nå den andlig renheten som krävs.”

Likt en sökande samuraj försöker Sharad hitta en brygga mellan arv och samtid. Musiken skapar en meditativ stämning, skådespeleriet är vackert och fotot betagande. Chaitanya Tamhanes The disciple är en film som utforskar konstens andliga dimension, utan att geniförklara konstnären. Det är en Netflixfilm som får mig att längta efter biografrummets suggestiva kraft.

The disciple finns på Netflix.


Artikel

Den inställda Louis CK-filmen ger en inblick i gubbsjukan

Plötsligt pratar alla om cancelkultur. Vad är det som har drabbat filmvärlden? Jacob Lundström tinar upp Louis CK:s frysboxfilm I love you, daddy och spårar debattens bakgrund.

Artikel

Dune är den estetiskt mest överväldigande tråkfest du kommer se i år

Hur bra är Dune? Och finns det något mer att säga om filmen än huruvida den lever upp till hajpen? Oscar Westerholm slås av de maffiga bilderna i Denis Villeneuves rymdäventyr – men konstaterar att den är en öken.

Artikel

Riefenstahl använde naivitet som försvar

I en ny Riefenstahlbiografi riktas långtgående anklagelser mot Hitlers favoritregissör – som själv sade sig vara emot krig och rasism. Charlotte Wiberg skriver om ett omtvistat eftermäle.

Artikel

Filmen hittar nya sätt att ta plats i stadsrummet

Genom nya visningspraktiker och mediala minnesplatser har det idag kanske blivit dags att omformulera André Bazins klassiska fråga ”vad är film?” till: ”var är film?” Maaret Koskinen har läst en bok om rörlig bild i urbana miljöer.

Artikel

Så kom den norska filmbranschen att drivas i offentlig regi

I antologin Norsk Film A/S studeras Norges dominerande filmbolag under 1900-talet med detaljerad kunskapsrikedom. Det är en bok som ger en fascinerande inblick i den norska modellens egenart, skriver Per Vesterlund.

Annons

Tidigare FLM Weekend