fbpx
v.37

Våld och makt löper som röda trådar genom Josephine Deckers skira filmer

Vecka 37 2020 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Filmhistoria i dramatiskt koncentrat

Jo Widerberg om att leka teaterbesökare framför skärmen

Efter PO Enquists bortgång tittar jag på Bildmakarna på Öppet arkiv. Uppsättningen regisserades av Ingmar Bergman, som också såg till att den filmades för SVT 2000. Pjäsen utspelar sig på Filmstaden 1920. I ett visningsrum väntar Tora Teje (Elin Klinga), Julius Jaenzon (Carl Magnus Dellow) och Victor Sjöström (Lennart Hjulström) på att Selma Lagerlöf (Anita Björk) ska komma för att se filmatiseringen av Körkarlen.

Bildmakarna skildrar mänskliga möten, framför allt det mellan den unga Teje och den gamla Lagerlöf, två konstnärer som utbyter kvinnliga erfarenheter. De för ett filosofiskt samtal om skapande, om vad det innebär att vara författare, skådespelare, fotograf, regissör. Skapare av bilder. Anita Björk är förhäxande i rollen som den gamla författarinnan som utbrister: ”Å, vad jag hatar Värmland! Kallar du mig sagoförtäljerska en gång till så stryper jag dig.”

Bildmakarna (2000)

Bildmakarna (2000)

Alkoholismen är ständigt närvarande, och frågan om gränserna in till det privata rummet i varje konstnär. Tora blir ursinnig när Selma vägrar berätta varför Körkarlen ligger henne närmast hjärtat, för att man inte lämnar ut sådant till utomstående. ”Utomstående? Jag? Nej, så kan du inte säga – jag har ju läst boken. Då är jag för fan inte utomstående!”

Det är stundtals märkligt att se en filmad pjäs om att göra film och skriva romaner. Bildmakarna tillhör en genre man inte ser så mycket av längre – filmatiserad dramatik. Det är inte riktigt film. Det blir inte det, utan någonting annat. De första minuterna får man anpassa sig, backa bak lite från skärmen och försöka försätta sig i ett inbillat teaterrum. När man väl vant sig är det otroligt uppfriskande. Nu börjar det bli länge sedan man fick vara teaterpublik, och det är spännande att påminnas om hur mycket det skiljer sig från att vara filmpublik. En filmatisering som denna, som genomsyras av kärlek till både teater- och filmkonsten, är ett förvånansvärt bra substitut.

Jo Widerberg

Skribent och filmare

Annons

Video

Nomadland (2020)

Regissören Chloé Zhao, som senast gjorde mycket sevärda The rider, är Venedigaktuell med sin nya film Nomadland. Medan rodeorealismen i The rider är en form av dokufiktion, med en huvudrollsinnehavare som spelar filmanpassad version av sig själv, har nya filmen namn som Frances McDormand och David Strathairn på rollistan. Samtidigt utspelar sig den fortfarande i ett amerikanskt mellanrum i medieskugga. Ett betydligt större kliv bort från dokufiktionen tar Zhao med sitt nästkommande projekt: Marvelfilmen EternalsLäs en intervju med filmskaparen här.


Instagram

Grattis på 100-årsdagen, Stig Olin! Här som blond med blåtira i Ingmar Bergmans Fängelse från 1949.

Följ FLM på Instagram.

Artikel

Shirley visar att bräcklighet bor granne med kraftfullhet

Josephine Deckers filmer uttrycker ofta tillstånd av skörhet – och hennes porträtt av författaren Shirley Jackson är inget undantag. Charlotte Wiberg har sett en intagande film om gränserna mellan konstnärliga och mänskliga relationer.

Artikel

Psykoarkitekturen ramar in skräckfilmen The lodge

På film kan hus och lägenheter utnyttjas för att materialisera förträngda minnen och omsluta rollfigurerna till väggarna krackelerar. Sebastian Lindvall skriver om The lodge och andra skräckbyggen till hjärnspöken.

Artikel

Sunset Boulevard är en spöklik närbild på Hollywood

För en filmstjärna är det lika med döden att inte längre existera i rampljuset. Sunset Boulevard är en Hollywodberättelse med självbedrägerier och metalager som inte förlorat sin lyskraft 70 år efter premiären.

Artikel

Queen of diamonds känns akut kontemporär

Alienation på ett sömnigt Vegaskasino varvas med brinnande palmträd i Nina Menkes återupptäckta 90-talsindie. Kim Ekberg har sett Queen of diamonds.

Annons

Tidigare FLM Weekend