fbpx
v.23

Ska man ägna ett decennium åt att anpassa sin vision till konsulenternas smak?

Vecka 23 2022 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Statlig filmpolitik 1.0

Jacob Lundström om en filmpolitisk parentes

Man kan säga att vi fick en statlig filmpolitik den 1 januari 2017, när det 53-åriga filmavtalet hade dragits i långbänk för sista gången. Eller så kan man hävda att vi har haft en statlig filmpolitik ända sedan censuren infördes 1911 och filtrerade utbudet enligt samtidsmoralen. Mindre vanligt är att betrakta parentesen som föregick filmreformen som en statlig filmpolitik 1.0. Redan år 1960, det vill säga tre år innan Svenska Filminstitutet bildades, beslutade nämligen staten att fördela stöd till kvalitetsfilm. Denna period har filmvetaren Lars Diurlin nu analyserat i Nordisk kulturtidskrift tidsskrift (nr. 2-2021). Och Statens Filmpremienämnd representerade alltså en kulturpolitik för film, innan den korporativistiska specialaren SFI kom till stånd. Bakgrunden var dels att filmbranschen krisade ekonomiskt, dels att socialdemokraterna hade börjat omvärdera sin syn på kulturen – och omfamna en interventionistisk inställning.

Kadens (1961)

Kadens (1961)

En intressant aspekt av Diurlins artikel gäller principen om armlängds avstånd, som socialdemokraterna hade anammat omkring 1960. Eftersom underhållningsindustrin dominerade kulturen hade man insett att det krävdes en omfördelningspolitik för att rätta till obalansen. Motverka kommersialismens negativa verkningar, som det skulle formuleras på 1970-talet. Samtidigt gällde det ju att undvika direkt styrning, vilket förknippades med totalitära regimer. Det innebar att nämnden till en början fick definiera kvalitet på egen hand, och att den i sin tur bestämde att filmskaparna givetvis skulle åtnjuta konstnärlig frihet. Å andra sidan – resonerade man småningom – vore det såklart bra att etablera personliga kontakter med de sökande. Armlängden blev mera böjlig och i några fall agerade nämnden närmast som en högst involverad producent.

Lustgården (1961)

Lustgården (1961)

Som Diurlin påpekar var detta dessutom formativa år för det svenska filmfältet, där olika aktörer och debattörer förhandlade kring definitionen av konstnärligt värdefull film. Att nämnden inte enbart bestod av filmspecialister, och att den premierade en tämligen spretig skara filmer, från abstrakta animationen Metamorfoser till kritikersågade Lustgården, väckte reaktioner. Kunde verkligen dessa sju ledamöter något om cinema? Det undrade mediala män som själva ville ha sista ordet om kvalitet. Två av dem hette Schein och Widerberg. Resultatet blev det mer filmnormativa och industritillvända SFI. Det gjorde möjligen att filmfinansieringen stärkte sitt oberoende från staten – om än inte att filmskaparna kunde agera på armlängds avstånd från den scheinska smaken.

PS. Missa inte Kim Ekbergs text i veckans FLM Weekend som också handlar om filmiska gränsdragningar. DS.

PS2. Beställ nya numret av FLM som just nu lämnar tryckpressarna! DS.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Nytt nummer

FLM Sommar 2022

I sommarnumret av FLM tittar vi närmare på filmens interiörer.

Vi pratar illusionskonst med Josefin Åsberg som varit produktionsdesigner på Triangle of sadness, vi tittar in hos David Lynch och Michael Haneke, skärskådar tapeterna i italienska tv-serien Gomorrah, känner scenografins fasa i Motorsågsmassakern, blickar tillbaka på SVT:s mest iögonfallande studiodekor någonsin i Fräcka fredag, med mycket mera.

Dessutom: Katarina Hedrén samtalar med Salad Hilowle, Kalle Lind skriver om Janne Halldoff, vi tittar in i huvudet på Marta Dauliute, Sanjin Pejkovic skriver om Chris Marker, vi rapporterar från filmfestivalerna i Cannes och Oberhausen, och så vidare.

Medföljer gör en ny affisch till Blue velvet från 1986 (30×42 cm) signerad Linus Nyström.


Mina tre senaste

Lisa Langseth

Regissör och manusförfattare. Aktuell med andra säsongen av Kärlek & anarki, som har Netflixpremiär på torsdag. Det här är hennes tre senaste.

Everything everywhere all at once
Ett sci fi-mor och dotter-drama, både underhållande och existentiellt intressant. Såg den med min 12-åriga dotter på bio förra veckan, vi var mycket nöjda båda två.

Annette
En film som är fullständigt omöjlig att placera. Är den bra eller dålig? Vill den ont eller gott? Är den vidrig eller vacker? Fast den var bra så tyckte jag inte om den, fast den var idiotisk så berörde den mig djupt.

Kören
Amanda Pesikans dokumentär om Tensta Gospel Choir som åker på inspirationsresa till Chicago, gospelns hemstad. På resan uppstår frågor kring vad som är religion och andlighet i vår tid. Får man plocka fritt det man gillar ur en religion eller måste man underkasta sig den? Går det att bara tillbe en ”känsla av något högre” eller är man kanske då bara lat?


Artikel

Filmsveriges konstnärliga ofrihet

Vad händer när man ägnar ett decennium åt att anpassa sin vision till filmkonsulenternas smak? Regissören Kim Ekberg skriver om oändlig projektutveckling, uppläxande tonfall och om att bekosta sin långfilm ur egen ficka.

Artikel

Lillebrorskomplex och kreativ stimulans när Bergman tävlade mot Ekman

Rivaliteten mellan Hasse Ekman och Ingmar Bergman på 40- och 50-talet var omtalad. Själva menade de att det var pressen som målade upp dem som fiender, och att de egentligen tyckte mycket om varandra. Men var det verkligen så enkelt? undrar Tobias Rydén Sjöstrand.

Artikel

Nya Jurassic world är gigantisk men har en hjärna stor som en valnöt

Jurassic world: Dominion speglar originaltrilogin så ofta att ett nytt manus knappt känns nödvändigt, men trots uppenbar varumärkeströtthet har nya Jurassic world en hel del popcornunderhållning att bjuda på. Oscar Westerholm har sett den.

Artikel

Nytt ljus på immigrantfilmare

På 1970-talet växte en filmrörelse fram utanför branschen, med filmer som inte sällan handlade om att befinna sig i samhällets marginaler. Nu uppmärksammas de i ett tema på filmarkivet.se.

Annons

Tidigare FLM Weekend