Varje film är en egen liten värld. Och den är som regel i själva verket en illusion, ett skickligt fuskverk uppbyggt av en grupp människor vi i vår fixering vid regissören, demiurgernas demiurg, tenderar att glömma bort. Visst, ibland bryr vi oss också om manusförfattarna, och skådespelarna förstås (särskilt om de är stjärnor), undantagsvis till och med filmfotografen, men däröver finns – i alla fall när det gäller film som har en budget att tala om – fortfarande ett litet myller av konstnärer och/eller hantverkare som är nödvändiga för filmens slutgiltiga framtoning. I det här numret tittar vi närmare på själva rummet i filmen, och synliggör litegrann den yrkesgrupp som mest direkt är sysselsatt med detta: scenografen, eller produktionsdesignern om det gäller ett övergripande ansvar över flera områden som handlar om vad som syns i bild. Jag har intervjuat en av de rumsliga snillen som svensk film vore fattigare utan, Josefin Åsberg, som samarbetat med såväl Moodysson som Östlund samt många andra. Vi har och har haft flera filmscenografer – eller arkitekter som de tidigare kunde benämnas– av rang i Sverige. En kan tänka på PA Lundgren, Henny Noremark och Anna Asp, eller varför inte på Carl Johan De Geer.

Josefin Åsberg under inspelningen av Triangle of sadness. Foto: Rikard Waxin.

Sen är det förvisso också så att många regissörer verkligen har sina väl igenkännbara rum, som det lönar sig att titta närmare på för att få ett ordentligt grepp om konstnärskapet som helhet. David Lynch är onekligen en av de demiurger vars rum är ibland obehagligt, ibland behagligt välbekanta för oss. Joni Hyvönen har gått in i dem. Demiurger finns också på tv, och i den nya strömmade serievärlden. Vi går in även i några av deras rum. Jason Meredith vågar sig in i skräckens rum och Agri Ismaïl tittar in hos Haneke. Slutligen frågar vi oss också vad som händer när djuren träder in. Sonya Helgesson Ralevic kastar en flukt på detta.

Det vore förstås också möjligt att kliva ut ur det rent filmiska rummet för att titta på hur scenografi, uppbyggande av rum, också kan vara ett konstgrepp i sig. En konstnär som arbetat filmscenografiskt är Björn Lövin, som just nu och fram till hösten ställs ut på Moderna Museet. Vi rekommenderar alla läsare i Stockholmsområdet ett besök på Lövinutställningen efter läsning av detta nummer.