v.16

Frigörande kombination av skräck och komedi i Get out

Vecka 16 2017 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Vem ser svensk film?

Publiken finns där ute, skriver Jacob Lundström.

På dagens seminarium ”Vem ser svensk film?” på Filmhuset presenterade filmdistributörer utvärderingar av olika lanseringsplaner. Det var faktiskt mer spännande än det kanske låter.

Presentationerna gällde mestadels framgångsrika biografexempel (japp, Robert Gustafsson i tomteluva är ett smart affischval för En underbar jävla jul), men det var också intressant att lyssna på felsökningen kring Jätten. Hur Johannes Nyholms potentiellt folkliga sportfilm kunde uppfattas som ett arty socialreportage och bara locka knappt tjugo tusen besökare. Att den hade premiär för tidigt på hösten för att senare kunna rida på Guldbaggen. Och så vidare.

Det är inte lätt att hitta fram till biopubliken och det finns förstås anledning att lära sig av både succéer och misstag. För trots att 2016 var ett relativt strålande bioår enligt besöksstatistiken valde publiken bort svensk film. Igen. Och den stärkta amerikanska dominansen är ju ingen egoboost för den svenska filmbranschen.

Men inte heller over there är allt guld och gröna dollarsedlar. En artikel i branschblaskan Variety ringar in två stora problem på horisonten: dels publikens fokusskifte från stora till små skärmar (om det inte handlar om spektakulära seriehjältar som måste upplevas på stor duk), dels sinande pengaflöden (Silicon valley levererar högre avkastning än Hollywood).

För den amerikanska independentfilmen går utvecklingen i rask takt och förutsättningarna håller på att revolutioneras.

Macon Blairs I don’t feel at home in this world anymore gick direkt till Netflix.

Macon Blairs I don’t feel at home in this world anymore gick direkt till Netflix.

Rekordintäkterna 2016 handlade om högre biljettpriser och inflation snarare än fler besökare. Därför argumenterar de stora studiorna för att korta ner den tidigare heliga tidsrymden mellan biograf- och hemmapremiär. Och nu verkar biografkedjorna lyssna istället för att hota med bojkott. Möjligen med andan i halsan eftersom antibiografrörelsen med Netflix och Amazon i spetsen finns med i budgivningskriget om nya filmer.

För den amerikanska independentfilmen går utvecklingen i rask takt och förutsättningarna håller på att revolutionerasBlue ruin-skådespelaren Macon Blairs regidebut I don’t feel at home in this world anymore gick nyligen direkt till Netflix utan att passera biograffönstret. Och med 96 miljoner prenumeranter blir det onekligen lättare att hitta en publik.

Även på hemmaplan gör globala streaminggiganter framryckningar och svenska aktörer svarar med egenproducerade kriminalserier. Frågan är vad detta betyder för svensk film. Oddsen är fortfarande höga att Viaplay kommer finansiera Ruben Östlunds nästa film. Med den svenska filmmodellen lär revolutionen vänta på sig. Och hur bakvänt det än låter efter ett seminarium om smarta säljargument, är det värt att påminna om värdet i att även smala filmer visas på bio.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Annons

Detta har hänt

Streamingprotest, Quinzainen och F&F

Protest mot Netflix

Förra veckan presenterades det officiella programmet för Cannes filmfestival (läs förra FLM Weekend). Massor av spännande filmer får världspremiär i Théâtre Debussy, med flera salonger. Men är film bäst på bio? Ett par titlar – Bong Joon-hos Okja (bilden) och Noah Baumbachs The Meyerowitz stories – har redan klar distribution med streaminggiganten Netflix. Franska biografägare protesterar. Besläktat lästips om Netflix framryckningar inom filmvärlden: The end of independent film as we know it.

Ännu mera Cannes

Claire Denis nya film som lyste med sin frånvaro när tävlingsfilmerna presenterades förra veckan, dyker upp i sidosektionen Quinzaine des Réalisateurs. I programmet som presenterades i förmiddags ingår även nya filmer av bland andra Abel Ferrara, Philippe Garrel, Sean Baker och Amos Gitai. Bland kortfilmerna återfinns Niki Lindroth von Bahrs Min börda, den andra filmen från Startsladden på Göteborgs filmfestival som visas i Cannes (Julia Thelins Push it ingår i den officiella kortfilmstävlingen).

Snabba fakta

Hur stor del av Fast and the furious-filmerna ägnas egentligen åt racing? Hur mycket tid läggs på bilsnack? På motorrusning? Bloomberg har sammanställt omistlig statistik.


FLM rekommenderar

Veckans filmtips

Karl Marx city

Petra Epperlein återvänder till Östtyskland i den här personliga dokumentärpärlan som nu finns digitalt. Läs Calle Wahlströms text från Stockholms filmfestival.

Se Karl Marx city här.

Actionfrossa

Actionaficionadon Vern har samlat sina 30 favoriter sedan millennieskiftet. Många mantelrörelser och roundkicks blir det. På plats 20 finns Johnnie Tos Drug war från 2012.

Här finns Verns lista.

Sophelikoptern

Nu finns Jonas Selberg Augusténs Jim Jarmuschiga men ändå helt egna debutfilm Sophelikotern för hemmabruk. Läs Malena Jansons recension här. Och samtalet om Norrland på film från förra veckans FLM Weekend här.

Se Sophelikoptern här.

Podcast

Film comment om Terrence Malick

De senaste åren har den regisserande sengångaren Terrence Malick exploderat i produktivitet. I juni är det svensk biopremiär för hans senaste film, Austinskildringen Song to song, som fått ett sådär mottagande. Men hans nästa film får premiär redan senare i år: andravärldskrigetdramat Radegund med bland andra Matthias Schoenaerts, Michael Nyqvist och Bruno Ganz. Nyligen tog sig Film comments podcast an den New Hollywood-bördige filmskaparen.


Premiär

The eyes of my mother

Fakta

  • Regi: Nicolas Pesce
  • Medverkande: Kika Magalhaes
  • Speltid: 76 minuter
  • Vod: 18 april

Rädslan för att förlora sina föräldrar kan manifesteras på olika sätt. Man kan till exempel göra som den New York-födde regissören Nicolas Pesce, som efter att ha tänkt på detta som det värsta scenariot i sitt 26-åriga liv gjorde en skräckfilm på premissen. Debutfilmen The eyes of my mother, som hade svensk premiär på Stockholms filmfestival i höstas och nu finns tillgänglig för hemmabruk, handlar om Francisca som lever med sina föräldrar på en gård någonstans i Amerika.

Modern är ögonkirurg (precis som regissörens riktiga mor) och lär dottern hur man avlägsnar ögon och andra organ från boskapen. En dag kommer en dörrförsäljare på besök för att låna toaletten. När han ber om att bli visad vägen till badrummet stegras den obehagliga stämningen och när Franciscas far så småningom kommer hem bevittnar han hur inkräktaren euforiskt slaktar modern i badkaret.

Det är alltså bara första kvarten på filmen.

Det svartvita fotot för tankarna till Trasdockan och Psycho och den brutala ensamhet som Francisca försöker råda bot på genom sina våldsmetoder gör att filmen påminner om en blodigare Repulsion.

När Franciscas far sedan dör växer hon upp ensam på gården, till en början med ”sin enda vän”, det vill säga mammas mördare som hon låter leva instängd i en ladugård med bortskurna ögon och stämband.

Det hela hade lätt kunnat bli pajigt men det märks att Pesce, som även står för manus och klippning, har en genomarbetad tanke som förstärks av ett visuellt säkert handlag och ett suggestivt långsamt tempo. Det svartvita fotot för tankarna till Trasdockan och Psycho och den brutala ensamhet som Francisca försöker råda bot på genom sina våldsmetoder gör att filmen påminner om en blodigare Repulsion.

Att Pesce skrev manuset med portugisiskan Kika Magalhaes i åtanke för rollen som Francisca är också varför filmen fungerar. Med sina hundögon och bräckliga rörelsemönster väcker hon sympati hos publiken. Någonstans förstår vi att hon gör allt av kärlek, om än en kärlek som smält samman med straff och tortyr.

Tobias Rydén Sjöstrand


I huvudet på

Björn Runge

Regissör och dramatiker aktuell med boken Stillhetens hav och andra dramer och härnäst Trollhättan-produktionen The wife, med bland andra Glenn Close och Jonathan Pryce.

Vad tänker du på?

Jag sitter på Umeås flygplats och är nöjd med lanseringen av min nya bok. Stillhetens hav och andra dramer. Fem pjäser för scenen som jag samlat ihop för utgivning hos Atrium förlag. Maria Kulle och Jakob Eklund hjälpte till med uppläsning inför en stor publik. Så nu väntar flygresan hem.

Varför arbetar du med film?

För att jag har de motsägelsefulla egenheter som krävs: jag är en social enstöring med blick för mänskliga detaljer och övergripande kartor.

Vad tycker du om dagens svenska film?

Jag tycker inte så mycket då jag inte har ett aktivt förhållande till den.

Vilka är dina förebilder eller inspirationskällor?

Mina senaste förebilder är några av de begåvade skådespelare som jag fick arbeta med under hösten: Glenn Close, Jonathan Pryce, Christian Slater. Deras kunskap och erfarenhet sporrade mig som regissör och plötsligt insåg jag skönheten i min passion.

Vilken var din senaste aha-upplevelse på bio?

Senaste upplevelsen av en bra film hade jag framför teven där jag såg Sådan far, sådan son av den japanske regissören Hirokazu Koreeda. Filmens människor och det problem de ställs inför gjorde ett djupt intryck på mig i all sin vardagliga gestaltning

Vad gör du om tio år?

Tyvärr är det en fullständigt abstrakt fråga för mig. Kanske att jag gör det som jag gör just nu: lever livet fullt ut.


Video

Detroit

Jordan Peeles Get out (läs Katarina Hedréns text här) blev föremål för Samuel L. Jackson-utspel eftersom en brittisk skådespelare fick gestalta en afrikan-amerikansk erfarenhet. Undrar om han reagerar på samma sätt inför Kathryn Bigelows första film sedan Zero dark thirty där Star wars-bekante John Boyega (född i London) gör huvudrollen som svart polis under Detroit-upploppen 1967.


Evenemangstips
  • 26 Apr

    Flickorna Gyurkovics @ Cinemateket

    Svensk-tysk stumfilmskomedi från 1926 – förlorad och återfunnen, häromåret visad på filmfestivalen i Pordenone – med crossdressing och förväxling. Nu på Cinemateket i Stockholm. Visningen ackompanjeras av Edward von Past på piano.



Artikel

Frigörande kombination av skräck och komedi i Get out

Jordan Peeles film är en sensation, skriver Katarina Hedrén.

Artikel

Hanekes utstuderade antivåldsbudskap

Nu firar Michael Hanekes Funny games-filmer 20 respektive 10 år. Charlotte Wiberg har plågat sig igenom dem.

Artikel

Knatteterrorister i Bertrand Bonellos fascinerande upprorsstudie Nocturama

Alienation, leda, missnöje och uppror är återkommande teman i Bertrand Bonellos filmer. I Nocturama löper han linan ut och gör en film om ett gäng ungdomar som utför ett antal bombattentat i Paris.