v.9

Kommer The square klättra hela vägen fram till Oscarsgalans scen?

Vecka 9 2018 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Skrattar bäst som skrattar sist

Jacob Lundström om Ruben Östlunds framgångsrika provokationer.

”Jag tror absolut inte på någon konspiration”, säger Ruben Östlund till Dagens Nyheter i ett reportage inför Oscarsgalan. Det ska fungera som ett slags reservation till uttalandet om ett ”judiskt community” i Hollywood, vilket ska vara förklaringen till att man alltid kan ”göra en film om andra världskriget eller Förintelsen” för att vinna en Oscar.

Så frågan är hur man ska förstå Östlunds uttalande. Som en ogenomtänkt provokation eller – ännu värre – som en genomtänkt dito?

Konspiratoriskt värre är dock precis vad det framstår som med tanke på att endast fyra Oscarsvinnare de senaste 50 åren har handlat om andra världskriget: The King’s speech, Den engelske patienten, Schindler’s list och Patton – pansargeneralen. Om vi ska tolka Östlund lite mer välvilligt och titta närmare på vinnarstatistiken i hans egen kategori, det vill säga bästa icke-engelskspråkiga film, är det sammanlagt en handfull filmer som har behandlat Förintelsen. Är det för många? Och vore det inte gränslöst arrogant att insinuera att estetiskt utmejslade filmer som Pawel Pawlikowskis Ida eller László Nemes Sauls son enbart skulle ha Oscarbelönats på grund av ämnesvalet? (En intressant genomgång av nominerade filmer genom åren finns förresten här.)

Provokativt performance i The square.

Provokativt performance i The square.

Så frågan är hur man ska förstå Östlunds uttalande. Som en ogenomtänkt provokation eller – ännu värre – som en genomtänkt dito?

Samma fråga är relevant att applicera på The square. När jag festivalrecenserade filmen i Cannes, dagarna innan den tilldelades Guldpalmen, kunde jag inte undgå likheterna mellan den spekulativa pr-byrån i filmen och Östlund själv. Han är trots allt en regissör som är expert på att penetrera mediebruset med provokativa påståenden och propåer: ”Om The square är en satir av konstvärlden ställer sig alltså Östlund själv glatt i skottgluggen.” Eller ser han kanske hellre sig själv som performancekonstnären Oleg Rogoshin som skapar kaos på den uppklädda och stelbenta middagen?

Efter en outsiderposition i filmsverige, med utstuderat digitalt bildspråk och obefintlig dramaturgi i regidebuten Gitarrmongot, har han etablerat sig i arthousefilmens internationella finrum. Uttalandet kanske kan förstås som ett ogenomtänkt uttryck för behovet att fortsätta trotsa och inte bara smeka medhårs.

Östlunds eftersträvade men samtidigt möjligen ofrivilliga maktposition visade sig dock i kritiken från den argentinska konstnären Lola Arias. Hennes namn förekommer också i The square – till skillnad från Oleg Rogoshin är hon alltså inte uppdiktad. Konstverket i filmen som hon tillskrivs är däremot påhittat av Östlund själv och har lett till att hennes konstnärskap börjat förknippas med en ruta som hon själv betraktar som banal. Diskussionen sätter fingret på problemet med provokationer som riktar sig åt alla håll, när ett retfullt förhållningssätt till omvärlden övergår i bekväm helgardering, där alla som tar illa vid sig bara vill ha uppmärksamhet.

Men om The square tar hem en Oscarsstatyett är det ytterligare ett bevis på att Ruben Östlund är en filmskapare som själv är en mästare på att utnyttja 2000-talets uppmärksamhetsekonomi.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Annons





FLM rekommenderar

Tre Oscarsfavoriter

Get out

Två filmer sticker ut rent genremässigt bland de nominerade till bästa film: Jordan Peeles Get out, som väl får betraktas som skräckfilmskomedi, och Greta Gerwigs coming-of-age-film Lady Bird. Därför vore inget roligare än om någon av dem gick hem med statyetten. Missa inte Katarina Hedréns text.

The Florida project

Sean Bakers färgsprakande socialrealism är tyvärr nästan helt förbisedd, men Willem Defoe knep en birollsnominering i alla fall. Läs Jacob Lundströms text om filmen här.

Mudbound

Dee Rees Netflixfilm har nominerats i flera kategorier: bland annat är Black Panther-aktuella Rachel Morrison den första kvinna som någonsin nominerats till en fotostatyett. Missa inte Katarina Hedréns text om filmen.


Podcast

Jenkins och Gerwig

Barry Jenkins, regissör till fjolårsvinnaren Moonlight, pratar med Greta Gerwig, regissör till den flerfaldigt Oscarsnominerade Lady Bird, i en ny podcast från den amerikanska filmdistributören A24. Gerwig avslöjar exempelvis att hon, inspirerad av Elena Ferrantes fyra Neapelromaner, vill göra en hel kvartett av filmer som utspelar sig i Sacramento. Läs mycket mer om Lady Bird i nya numret av FLM – i ett samtal med Kaly Halkawt, Sara Bergmark Elfgren, Judith Kiros och Sophie Vukovic.

 


Premiär

I am not a witch

Fakta

  • Regissör: Rungano Nyoni
  • Medverkande: Maggie Mulubwa, Gloria Huwiler, Henry B.J. Phiri, Nancy Murilo, med flera.
  • Speltid: 93 minuter

Eftersom I am not a witch hade engelsk premiär så sent som den 20 oktober ifjol var den inte aktuell som Storbritanniens Oscarsbidrag för bästa icke-engelskspråkiga film (valet föll istället på Sarmad Masud urduspråkiga My pure land som inte blev nominerad i slutändan). Det återstår att se om Rungano Nyonis regidebut återfinns i nomineringsfältet nästa år, eller om det talas för mycket engelska i filmen för att den ska kunna kvalificeras, men I am not a witch förtjänar hur som helst alla utmärkelser den kan få. Och så sent som i veckan fick den pris som bästa film på Cinemafrica.

Nyonis film om häxprocesser i Zambia från liknar ingenting annat. När en åttaårig flicka blir anklagad för häxeri blir hon både syndabock och maktfaktor, som får agera klärvoajant expertvittne i rättstvister på landsbygden. Men hon sitter fast både bildligt och bokstavligt, dels i klorna på en statstjänsteman som utnyttjar henne som maskot, dels genom ett band på ryggen som är fäst vid en stor spole. Klipper hon bandet kommer hon förvandlas till en get. På häxlägret där hon hamnar har alla kvinnor, som är betydligt äldre än åttaåriga Shula, liknande fästanordningar på ryggen. I flera scener fladdrar banden liksom både förtvivlat och livfullt i vinden. Tillsammans håller kvinnorna hur som helst huvudet högt och skapar en gemenskap i det ofrivilliga reservatet.

Att liknande häxläger finns i verkligheten, bland annat i Ghana dit Nyoni åkte på researchresa, beror delvis på att det är ett spektakelartat turistmål. På så vis går lokalt kvinnohat och utlänningars exotifiering hand i hand. Vi får uppleva allt genom Shulas oförstående men vaksamma blick. Bortom sorgen och vreden över flickans utsatthet innehåller I am not a witch mycket godmodig absurdism och ganska grym humor. Nyoni vågar narra hela situationen och skapar däremellan eftertänksam bildpoesi som kanske i slutändan visar sig för egensinnig för Oscarsgalan.


Video

Paul Thomas Anderson

Det välskräddade designerporträttet, med iögonfallande romantiska slitningar, Phantom thread är nominerad till sex Oscarsstatyetter – bland annat för bästa kostym. Här lägger regissören ut texten på besök hos franska cinemateket.


Soundtrack

Call me by your name

Med ”Mystery of love” är Sufjan Stevens Oscarsnominerad för bästa låt i Call me by your name. För den som längtar tillbaka till den italienska sommarromansen är hela filmens soundtrack en användbar minnesportal.


Instagram

Inför 90-årsdagen i maj har Agnès Varda för första gången blivit nominerad till en Oscar för dokumentären Faces places – vilket uppmärksammas av bland andra Greta Gerwig som själv är nominerad till bästa regissör.

Följ FLM på Instagram.

Artikel

Den svenska filmens guldfeber

Ruben Östlund kan avsluta The square-segertåget med en Oscarsstatyett. Hur står sig dagens internationella glans med den svenska filmens guldålder för hundra år sedan? Jacob Lundström tittar närmare på prestigesatsningar då och nu.

Artikel

Terrorns efterskalv i Fatih Akins sorgedrama Utan nåd

En kvinna slungas in i en livskris när hennes make och son dör i ett terrorattentat. Charlotte Wiberg hade hoppats på något mer än en sorgebearbetning från Fatih Akin.

Artikel

Ruben Östlund trollar bort sig själv i The square

Vad vill Ruben Östlund? Sanjin Pejković ser ett hånflin förklätt till satirisk observation i hyllade Guldpalmsvinnaren The square.

Annons




Tidigare FLM Weekend