fbpx
v.51

Allt om 2019 års bästa filmer

Vecka 51 2019 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Lösryckta filmstudier

Jacob Lundström om konsten att se saker i sitt sammanhang

Så här mot slutet av 2010-talet, som handlat mycket om överflödet av strömning, har det varit intressant att följa mottagandet av Marriage story i sociala medier. Det dröjde inte många minuter förrän Noah Baumbachs hyllade skilsmässodrama, som släpptes simulant och digitalt över världen, hade förvandlats till memes.

Adam Drivers och Scarlett Johanssons skrikiga gräl kunde till exempel förses med fyndiga undertexter, enligt beprövat skämtformat. Samma slags bemötande har också Martin Scorseses Netflixfilm The Irishman fått utstå (bägge filmerna finns också med på vår lista över 2019 års bästa filmer).

Det har aldrig hänt förut att två haussade filmer, av två erkända regissörer, med filmstjärnor i huvudrollerna, har blivit mer eller mindre allmänt tillgängliga samtidigt. Inte uppe på vita duken, utan vid åskådarens (användarens?) fingertoppar. Därför är det också ett belysande exempel på den profilerade filmkonstens övergång från biograf- till skärmkultur.

Marriage story-meme.

Marriage story-meme.

Baumbachs och Scorseses filmer behandlas precis som vilket annat content som helst. Gränserna mellan auteurfilm och Eurovisionen suddas ut. För det mesta är det underhållande respektlöst, men ibland blir det fördummande lösryckt.

I ett annat klipp som sprids från Marriage story håller en skilsmässoadvokat, spelad av Laura Dern, ett brandtal för kvinnlig frigörelse. Hennes tirad har både tolkats som en feministisk fullträff och som en självbelåten manusdrapa. Men för den som ser hela filmen är den inte nödvändigtvis någotdera, eller åtminstone lika mycket en sliten säljpitch från en profitör på krossade hjärtan.

Frågan är hur långfilmen kommer att påverkas på längre sikt av nya rastlösa visningsfönster – den vanligaste kritiken mot The Irishman har varit att den helt enkelt är för lång. Ett mer allvarligt problem än att klipp rycks ur sitt sammanhang är att filmerna gör det. Under rubriken ”The streaming giants are erasing cinema’s history” skrev filmkritikern Nick Pinkerton nyligen i Guardian om den underliggande historielösheten i strömningsjättarnas affärsmodell.

Ingen levande regissör är för övrigt en större folkbildare på området än just Martin Scorsese. En naiv önskan inför 2020 är att Netflix lägger upp A personal journey with Martin Scorsese through American movies och My voyage to Italy – och kanske ett hundratal av filmerna som nämns i dokumentärerna. Jag lovar att de innehåller gott om möjliga memes. Tills vidare får vi andra fortsätta att söka oss till alternativa filmkällor.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Nytt nummer!

2020-talet

I vinternumret blickar vi framåt – men tittar också i backspegeln och rankar 2010-talets bästa svenska filmer, med hjälp av 29 filmkritiker.

Jan Holmberg undrar vad som kommer efter Martin Scorseses farväl till filmkonsten i The Irishman, Girish Shambu skriver ett manifest för en ny cinefili, vi tittar närmare på 2020-talets kvartersbiograf, fejkade filmfestivaler, filmvetenskapens framtid, med mycket mera.

Dessutom: Sebastian Lindvall har sett Parasit, Charlotte Wiberg skriver om Black Christmas, Johannes Hagman återser De 39 stegen, Jo Widerberg har intevjuat Lulu Wang, Sanjin Pejković skriver om Patricio Guzmán!

Medföljer gör dessutom en 2020-väggkalender med ett urval av Pontus Lundkvists FLM-serier om tv-serier (21×30 cm) samt Anna Kasks affischtolkning av Fritz Langs Metropolis från 1927 (30×42 cm).

Ett år med FLM – inklusive fyra exklusiva filmaffischer – för bara 249 kronor.

Swisha 249 kr till 123 464 04 62 för att teckna årsprenumeration. Eller gör din beställning på shop.flm.nu – julklappsbeställningar når mottagare i mellandagarna.


Artikel

2019 års bästa filmer

Från familjedramatik i Seoul till högtidsfirande i Hälsingland – FLM listar årets 15 filmfavoriter.

Artikel

Parasit är klassrevolt i en klass för sig

En arbetslös familj lyckas på omvägar bli tjänstefolk i en toppmodern villa. Bong Joon-hos familjethriller gör något så ovanligt som att gestalta klasskonflikter med svart humor och brutalt våld – och storslaget resultat. Sebastian Lindvall har sett Parasit.

Artikel

Claire Denis High life är en resa till livets mittpunkt

Deras mänsklighet förblir intakt, trots att rymdresenärerna beter sig som djur i Claire Denis High life. Charlotte Wiberg har sett en ful och vacker film.

Artikel

Porträtt av en kvinna i brand är en ren estetisk njutning

Ingen följande handkamera och babbel i mun på varandra. Exakta vinklar, tydlig komposition och rörelser som verkar millimeteranpassade. Jo Widerberg har sett Céline Sciammas senaste film och njuter av fiktionsfilmens oändliga möjligheter till konst.

Artikel

Abel Ferraras The driller killer är en mörkare 1970-talsvision än Joker

I The driller killer ger sig en frustrerad konstnär ut på Manhattans gator med en borrmaskin för att få utlopp för sina aggressioner. Oscar Westerholm har sett Abel Ferraras film från 1979 som – till skillnad från Joker – verkar ha uppstått i samma värld som den skildrar.

Annons

Tidigare FLM Weekend