fbpx
v.45

En lektion i kärlek och ryska krigsbilder på Stockholms filmfestival

Vecka 45 2019 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Fler rum för film

Jacob Lundström om avdammade biograflämningar

Stockholms filmfestival har lagom till 30-årsjubileet vaskat fram ett intressant program med flera spännande titlar – läs mer om fem av dem i veckans Weekend. Festivalen är dessutom ett tillfälle att återbesöka klassiska Stockholmsbiografer, som ännu inte blivit omvandlade till pastarestauranger eller sportpubar. I vanlig ordning ägde invigningen rum på Skandiabiografen, som firar 100 om fyra år och förhoppningsvis förblir orörd. Singelbiografen på Drottninggatan är ju också en arkitektonisk upplevelse, signerad Gunnar Asplund, som inte hålls öppen till vardags av Filmstaden.

Gunnar Asplunds vision för interiören på Skandia.

Gunnar Asplunds vision för interiören på Skandia.

Mer anmärkningsvärt är att festivalen även visar film på Park, som invigdes 1941 och stängde igen för två år sedan, efter mångåriga diskussioner. Nu har lokalen tagits över av ”medlemsklubben Alma”, det vill säga ett slags kontorshotell, vilket åtminstone verkar innebära att bänkraderna inte rivs ut.

I skuggan av Filmstaden, som alltjämt behåller sin monopolliknande ställning, händer det saker i Stockholms biograflandskap. I en källarlokal vid Mariatorget öppnade nyligen minibiografen Valentino, som redan samarbetat med festivaler som Panoramica och Cinemafrica. Och strax utanför tullarna i Aspudden är ännu en kvartersbiograf på gång, som med inspiration från Capitols succéartade crowdfundingkampanj tänker äska medel från allmänheten. Precis som i fallet med biografen på Sankt Eriksplan, har projektet en arkeologisk dimension eftersom det handlar om insomnade biograflokaler som får ett andra liv. Gamla Biograf Aspen på Schlytersvägen höll öppet mellan åren 1951 och 1962, när det fanns hela tre biografer i Aspudden.

Det är en vacker påminnelse om att filmkulturen ligger inbäddad i staden. Bakom fasaderna och under golven finns det biograflämningar som bara väntar på att dammas av och återigen förvandlas till svarta boxar för levande bilder. För att det ska bli verklighet krävs inte bara crowdfunding utan en aktiv politik, som satsar ännu mer på alternativa filmrum.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Annons

Video

The souvenir

Följetongen kring Martin Scorseses Marvelkritik (som tidigare kommenterats här) fortsätter. Själv utvecklade han sina synpunkter i en klartänkt artikel i New York Times i veckan. Debatten har rentav utvecklats till en upplysningskampanj om filmkonsten – varje fördummande mothugg blir trots allt ett välgörande tillfälle att berätta om filmkultur också kan fungera. Om Scorsese tycker Disneys dominans skapar likriktning, varför engagerar han sig inte själv för mångfald? Nåja, han grundade faktiskt World Cinema Project. Men är inte Scorsese en vit man som själv tränger undan andra perspektiv? Well, han stöttar faktiskt aktivt andra regissörer, från olika delar av världen. Scorsese har till exempel arbetat med den brittiska filmskaparen Joanna Hogg på hennes senaste film The souvenir som visas på Stockholms filmfestival. Missa inte den – och lyssna på samtalet regissörerna emellan här.


Artikel

Skicklig balansakt mellan smärta och humor i Marriage story

Noah Baumbachs senaste film skildrar en skilsmässoprocess som också är ett uppbrott från New York. Marriage story är regissörens mest sårbara hittills, skriver Calle Wahlström.

Artikel

Mati Diops melankoliska Atlantics söker sig till havet

I Mati Diops sorgtyngda regidebut skuggar Dakars skrytbyggen över människorna i dubbel bemärkelse. Det är en film som skickligt fångar instängdhet och använder havet som mångbottnad symbol. Johannes Hagman har sett Atlantics.

Artikel

Dokumentären om Stalins begravning väcker frågor om känslor i diktaturer

Den ukrainske regissören Sergej Loznitsa gräver fram propagandabilder ur den historiska frysboxen i sin senaste film. Hur och varför sörjde medborgarna egentligen en hänsynslös diktator som Stalin? Johannes Hagman har sett State funeral på Stockholms filmfestival.

Artikel

Beanpole är ett kraftprov med drag av mossighet

Den filmiska vurmen för historien har gått varvet runt när unga regissörer levandegör 1900-talet med teatral mossighet. Kantemir Balagovs film imponerar visuellt men brister i människoskildringen, skriver Kim Ekberg som har sett Beanpole på Stockholms filmfestival.

Artikel

Paramilitära kids på psykedelia i colombianska Monos

Den sensoriska miljöskildringen är bäst i Monos som filmats under extrema väderförhållanden. Till slut blir dock Colombias Oscarsbidrag alltför tillrättalagt och moraliskt, skriver Kim Ekberg som sett filmen.

Annons

Tidigare FLM Weekend