fbpx
v.42

Finns det sätt att göra konst och kultur även om massmord?

Vecka 42 2018 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Längtan efter ett eget skrivrum

Kaly Halkawt om författare som tar bladet från munnen.

I höst kommer flera filmer som handlar om kvinnliga författare och de villkor som präglade deras skrivande. I Unga Astrid gestaltar Alba August en ung kvinna vars sorg i ett stukat moderskap ger röst till ett av barnlitteraturens viktigaste författarskap. Björn Runges The wife berättar om en kvinnlig författare som levt i skuggan av det manliga geniet och Keira Knightley ger upprättelse till den franska författarinnan Colette vars populära Claudine-serie till en början publicerades under makens namn (Wash Westmorelands film har premiär i helgen). Någonstans ler Virginia Woolf åt filmhöstens fokus på kvinnliga författare som inte låtit sig förbli osynliga i skuggan av narcissistiska män.

Mary Shelley (2017)

Mary Shelley (2017)

En film som förtjänar extra mycket uppmärksamhet, men som tyvärr inte gick upp på svenska biografer, är Haifaa al-Mansours andra långfilm Mary Shelley. Elle Fanning är utsökt rollsatt som 1800-talets vildaste tonåring som rymde hemifrån med sin (gifta!) pojkvän, födde ett barn utanför äktenskap och sket fullständigt i sitt rykte. Mary Shelley, dotter till en av feminismens mödrar Mary Wollstonecraft, omfamnade helhjärtat moderns ideal om kvinnlig emancipation. Haifaa al-Mansour har en särskild blick för Shelleys tilltro till litteraturen och skrivandet som det centrala för hennes frigörelse. Sökandet efter den egna litterära rösten är drivkraften som för Marys framåt, vilket slutligen leder till en av litteraturhistoriens första science fiction-romaner; Frankenstein.

Det finns en sensibilitet i al-Mansours registil som skapar en helt egen nyans av punk.

Om Mary Shelley var 1800-talets motsvarighet till en riot girrrl har al-Mansour skapat den fåordiga rebellens försvarstal. Mest fascinerad blir jag av en scen där Mary springer på sin pappa samtidigt som hon är ”på rymmen” med sin älskare. Det konventionella vore ett dramatiskt möte där pappan uttrycker besvikelse över dotterns agerande. Istället säger han bara ”Du måste leva med dina beslut, kan du stå för dem? Jag vill bara se dig blomstra”. Det finns en sensibilitet i al-Mansours registil som skapar en helt egen nyans av punk. En rå och sensuell skildring som visar att punktjejer inte alltid måste skrika högst, utan att det kan finnas lika mycket motstånd i det tillsynes stillsamma. Det kan räcka med att sätta pennan mot pappret.

Kaly Halkawt

Filmvetare.Haifaa al-Mansour har redan hunnit göra sin tredje långfilm: Netflixfilmen Nappily ever after.

Annons

Detta har hänt

Fem tips på Stockholms filmfestival

Den 28-åriga festivalen presenterade årets program i tisdags, med gott om höjdpunkter. Inklusive förstås en massa förhandsvisningar av filmer som senare kommer på bio: Birds of passage, Sunset, Suspiria, Wildlife, Det vildväxande päronträdet… Men också flera filmer som förmodligen aldrig kommer visas på bio igen i Sverige. Vi tipsar om fem stycken som vi ser särskilt mycket fram emot.

Diamantino

Tycks ju vara en välbehövlig återställare efter sommarens fotbollströttma. Den portugisisk-amerikanska duon Gabriel Abrantes och Daniel Schmidts film handlar om en fotbollsbimbo som förlorar sin touch och Diamantino har hyllats för sin egensinniga behandling av europeisk nyfascism, flyktingkris, med mera. Huvudrollen spelas av Carloto Cotta som känns igen från Miguel Gomes Tabu.

Trailer

Museo

Alonso Ruizpalacios, som 2014 regidebuterade med den svartvita FLM-favoriten Güeros, har gjort sin andra film. Eftersom Güeros blev en festivalframgång, som bland annat fick pris för bästa debut i Berlin, har Ruizpalacios en större stjärna på rollistan denna gång: Gael García Bernal. Museo beskrivs som ett lättsamt kriminaldrama om Mexikos antropologiska museum och verkar ganska oemotståndligt.

Trailer

Madeline's Madeline

Josephine Decker är en amerikansk filmskapare som tidigare har gjort två kritikerrosade filmer, Butter on the latch och Thou wast mild and lovely (varav den senare finns på Draken film). Men hennes senaste film Madeline’s Madeline är ändå något slags genombrott, med visningar på fler dukar i USA. Helena Howard spelar titelrollen, medan Deckers regissörskollega Miranda July syns i rollen som Madelines mamma.

Trailer

Charlie says

Mary Harron tilldelas Lifetime achievement award på årets festival. Hon besökte Stockholm redan 1996 med debutfilmen I shot Andy Warhol. Sedan dess har hon bland annat gjort American Psycho. På festivalen presenterar hon sin film om en annan galning från USA: Charles Manson. Charlie says heter film och Matt Smith återfinns i rollen som den mordiske sektledaren. Kan för övrigt även rekommendera hennes film The Notorious Bettie Page från 2005.

Hotel by the river

Det pålitliga Stockholms filmfestival-favoriten Hong Sang-soo finns representerad även i årets program, med en film som av allt att döma bär den produktiva auteurens kännetecken: underfundig dialog, restaurangscener med mycket alkohol och den sydkoreanska stjärnan Kim Min-hee i en ledande roll. Läs gärna FLM-texter om två av hans tidigare filmer Right now, wrong then och On the beach alone at night.

Trailer


Video

High life

Nu finns det en trailer till Claire Denis rymdrulle, som lär ha förvirrat en del Robert Pattinson-fans vid premiären på Torontos filmfestival. Precis som i Denis föregående film, Let the sunshine in, spelar Juliette Binoche den kvinnliga huvudrollen. Filmens soundtrack är signerat Denis återkommande musikpartner Stuart Staples, från Tindersticks. Men med tanke på spelplatsen skapar High life onekligen en ny utsiktspunkt i Denis konstnärskap. Dock ännu ingen svensk distributör.


Musik

Deerhoof spelar musiken till The shining

Nyutgåvor av gamla soundtracks på samlarvinyl har varit en grej ett tag, inte minst vad gäller musiken till diverse skräckfilmer. Nu släpper istället rockbandet Deerhoof från San Francisco nyinspelningar av musiken som användes i The shining på skivan ”Deerhoof Plays Music of the Shining”. Till exempel ”Midnight, the stars and you”, som i filmen framförs av Ray Noble med orkester och hörs i ballroomscenen. Spöklikt men vackert.


Video

Jean-Luc Godard and Anne-Marie Miéville on Google StreetView

Den franske regissören lyckades hålla sig undan kameran i Agnés Vards Faces, places men för några år sedan knäppte Google Jean-Luc Godard under en promenad i schweiziska Rolle, tillsammans med Anne-Marie Miéville. Robert Luxemburg gjorde om händelsen till en kortfilm, tonsatt med Georges Delerues musik till Godards Föraktet, som tidigare i år hamnade på Youtube. Regissören fångad av övervakningssamhället. Ett utmärkt komplement till Godards senaste film The image book, som hade premiär i Cannes.



Evenemangstips
  • 19 Okt

    Jönköpings filmfestival

    I helgen gör Jönköping filmfestival comeback, efter några års uppehåll. Programmet innehåller bland annat något som håller på att bli så ovanligt att det nästan är en sensation: en filmvisning på 35mm utanför Filmhuset i Stockholm. Det handlar om Tomas Alfredsons 10-årsjubilerande vampyrklassiker Låt den rätte komma in, som visas i analogt format.


Artikel

Rekonstruktion Utøya låter överlevarna hålla i regipinnen

Hur kan man göra film av terrordåd utan att bara fastna i genrekonventioner? Carl Javérs dokumentär Rekonstruktion Utøya lägger pusselbiten som har saknats i både Erik Poppes och Paul Greengrass filmer, skriver Anne Bachmann.

Artikel

Kritikerna hade fel om Hasse Ekmans heistfilm Stöten

Vid premiären talade recensenterna om en trött regissör, men i backspegeln visar Stöten istället att Hasse Ekman var en skicklig hantverkare in i det sista. Tobias Rydén Sjöstrand skriver om den svenska heistfilmen från 1961.

Artikel

Lite väl trevlig dokumentär om Joseph Beuys konstnärskap

Det är inget större fel på Andres Veiels lagom allmänbildande film om den tyske efterkrigskonstnären. Rebecka Kärde tycker ändå att Beuys förtjänar bättre.

Annons

Tidigare FLM Weekend