v.42

Jan Troells isande äventyrsfilm från 80-talet flyger igen

Vecka 42 2017 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Filmhistorien too

Jacob Lundström om att sextrakasserier i filmbranschen knappast varit okända tills nu.

Man behöver inte bläddra många sidor i filmhistorien för att upptäcka manliga övergrepp mot kvinnliga filmarbetare. Några av dem är mer famösa än andra, som Hitchcocks grisiga beteende mot Tippi Hedren på 1960-talet. Den sevärda tv-filmen The girl från 2012, med Sienna Miller och Toby Jones, blundar knappast för spänningsmästarens skräckbehandling av sin stjärna under inspelningen av Fåglarna. ”The girl” var för övrigt titeln som den hämnande Hitchcock gav Hedren, som konsekvent värjde sig från hans närmanden, under deras andra (och sista) samarbete, 1964 års Marnie. Om detta berättar Hedren själv i självbiografin som utkom ifjol. Hennes karriär skulle aldrig riktigt lyfta igen.

Sienna Miller och Toby Jones som Tippi Hedren och Alfred Hitchcock i The girl från 2012.

Sienna Miller och Toby Jones som Tippi Hedren och Alfred Hitchcock i The girl från 2012.

Efter de senaste veckornas avslöjanden om filmproducenten Harvey Weinsteins övergrepp, som länge tycks ha varit en välkänd hemlighet i den amerikanska filmbranschen, har debatten tagit en mer lokal vändning. I P1 Kultur pratade till exempel Helene Granqvist, ordförande i WIFT, om problem som finns i Sveriges filmvärld.

Och även i en svensk kontext kan just kvinnliga filmarbetares självbiografier ge en historisk bakgrund till dagens omdebatterade sextrakasserier. Det är bara att läsa vad Mai Zetterling, Harriet Andersson, Birgit Tengroth, Ingrid Thulin, Lena Nyman med flera själva skriver för att se mönstret och förstå att kränkningarna knappast har varit okända, men att de ändå tillåts fortgå. Förhoppningsvis talar inte alla som nu vittnar under #metoo för samma gamla döva öron.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Annons





FLM rekommenderar

Filmpoddar

Snedtänkt om Bergman

Vilka filmer gjorde aldrig Ingmar Bergman? I det senaste avsnittet av Kalle Linds nöjeskulturnördiga podd avhandlas avstannade filmprojekt som Barbara Streisand-produktionen Den glada änkan och den ofullbordade porrfilmen Den förstenade prinsen.

Processpodden

Filmbasen har startat en podd som handlar om, tja, konstnärliga processer. I det senaste avsnittet möts Zanyar Adami och Gunna Grähs. Lyssna på Processpodden här.

You must remember this

Vi har tipsat om den förr men nu har en ny säsong av You must remember this dragit igång – med fokus två förbisedda figurer i traditionella skriverier i Hollywoods stjärnsystem: Boris Karloff och Bela Lugosi.


Nypremiär

Hiss till galgen (1958)

Fakta

  • Regissör: Louis Malle
  • Medverkande: Jeanne Moreau, Maurice Ronet, Georges Poujouly
  • Speltid: 88 minuter

Hiss till galgen visas nu på väl valda biografer. Den finns också på vod.

Det första vi ser är ett par slutna ögon som sakta öppnas och sedan – fuktiga av antydan till tårar – blickar ut i fjärran. ”Det är jag som inte klarar av det längre. Jag älskar dig. Jag älskar dig”.

Ögonen och rösten tillhör Jeanne Moreau och är hämtade ur inledningen av Hiss till galgen, hennes stora genombrott och ett av flera betydelsefulla samarbeten med regissören Louis Malle. Det är svårt att tänka sig en mer passande hyllning till den nyss avlidne Moreau än att den film som på allvar gjorde henne till en av de stora stjärnorna inom fransk film nu återlanseras på svensk biograf.

Året var 1958 och franska nya vågen skulle just till att slå igenom på bred front. Här har vi dock snarast att göra med en film noir som visserligen känns modern men inspirerats av den Hollywoodgenre som i sin tur hämtade mycket från 30-talets franska poetiska realism. Precis som i Jean-Pierre Melvilles Bob le flambeur och Jacques Beckers Grisbi – blod på guldet (som Moreau också medverkar i), är 50-talets Paris en nattlig värld av regntunga gator, skumma barer, välplanerade brott och ödesdigra misstag. I elegant atmosfäriska tagningar och med stram regi fångar Malle skickligt känslan av att ens liv hänger på en skör tråd.

Hiss till galgen är en oförutsägbar mordhistoria där ödets ironi antar oanade proportioner i skildringen av hur tre händelseförlopp inverkar på varandra under en lång natt. Moreau dominerar filmen med sin närvaro, och på drift genom stadens mörker till tonerna av Miles Davis specialskrivna musik är hon onekligen tres cool. Men inte bara det. Med små, subtila medel i form av blickar, vidgade näsborrar och diskret höjda ögonbryn skildrar hon effektivt och övertygande en känslomässig resa ner i mörkret.

Johannes Hagman


Video

Beach rats

Programmet till årets upplaga av Stockholms filmfestival finns ute. Hong Sang-soo är tillbaka! Azazel Jacobs The lovers! Cannesfavoriten The rider! Dessutom ingår Eliza Hittmans Beach rats i huvudtävlingen. Men varför visas inte en enda svensk långfilm under festivalen? Kolla in hela programmet här.


Video

She's gotta have it

År 1986 långfilmsdebuterade Spike Lee med den svartvita men definitivt samtidsuppdaterade relationskomedin She’s gotta have it – berättelsen om en kvinna och hennes tre älskare. Nu gör Lee ett slags uppföljare i form av en tv-serie för Netflix. Det blir intressant att se hur den står sig mot moderna arvtagare som Issa Raes Insecure.


I huvudet på

Sophie Vuković

I helgen har Sophie Vukovićs långfilmsdebut Shapeshifters biopremiär. Läs om filmen i Sanjin Pejkovićs rapport från Göteborgs filmfestival och läs intervjun nedan.

Vad tänker du på?

Jag tänker på hur det kommer att vara att möta biopubliken med Shapeshifters. Jag ville ställa frågor om hem och identitet, vad migration gör med en, och vad det innebär att längta efter idén om ett ursprung som en aldrig upplevt. Shapeshifters handlar framför allt om vänskapskärlek och hur vissa relationer fortsätter att leva starkare i minnet än de gjorde i verkligheten. Jag ville hitta nya föreställningar om vad ett hem är ur ett migrationsperspektiv och gestalta andra sätt att tillhöra än de som definieras av nationsgränser. Jag tänker på hur mycket samhällsklimatet har förändrats sedan jag började jobba med filmen 2014. Jag tänker på att Sverige stänger sina gränser och utvisar ungdomar till krigszoner. Jag tänker på vad film kan bidra med i mörkare politiska tider. När jag behöver tänka på något mer konkret tänker jag på en musikvideo jag ska spela in om några dagar och hoppas att det inte blir regn.

Shapeshifters (2017)

Shapeshifters (2017)

Varför arbetar du med film?

För att det är mitt sätt att kunna vara i världen. Berättelser ger mig liv, och att kunna filtrera världen och arrangera den i berättelser ger mitt liv mening. Och för att film kan nå ut till en stor massa och har potential att påverka och förändra. Det är mäktigt.

Vilka är dina förebilder?

Jag har inga. Men jag får styrka och inspiration av min familj och mina vänner. Och av filmer av Chantal Akerman. Apichatpong Weerasethakul. Derek Jarman. Wong Kar-wai.

Vad tycker du om dagens svenska film?

Jag tycker att det känns hoppfullt. Det finns många filmskapare som gör spännande saker och jobbar på ett intressant sätt. Jag hoppas att de senaste årens initiativ och debatt kring att lyfta kvinnliga filmskapare och filmskapare som rasifieras kommer att resultera i produktionsstöd och fler filmer som speglar de delar av samhället som vi inte ser i svensk film just nu. Jag skulle vilja se flera svenska filmskapare experimentera och våga leka med form, och testa mindre traditionella berättartekniker

Vad gör du om tio år?

Jag gör film såklart. Mer än det vill jag nog inte veta i förväg.



Evenemangstips
  • 20 Okt

    Länge leve filmen @ Filmhuset

    Den filmhistoriska gratishelgen på Filmhuset i Stockholm har blivit tradition. I år visas bland annat Alberto Cavalcantis Guy de Maupassant-filmatisering En rade från 1926 (bilden) och Jan Troells Ingenjör Andrées luftfärd (som Johannes Hagman har skrivit om här).


Artikel

Ingenjör Andrées luftfärd flyger igen

Den har länge varit otillgänglig men nu går det äntligen att återupptäcka Jan Troells äventyrsfilm från 1982. Johannes Hagman har sett den.

Artikel

Big data förstorar filmhistorien

Filmhistorien finns vid våra fingertoppar och vi har underbara bilder bakom oss att återupptäcka. Men om filmhistorien ändå ska digitaliseras, kan vi inte bara låta datorerna göra jobbet? Jacob Lundström drömmer om stora datamängder.

Artikel

Vart tog den söta lilla flickan vägen?

Vi älskar att titta på män som kidnappar kvinnor – och på de förråade räddare som tar upp jakten. Charlotte Wiberg ser varulvssmittan sprida sig som en epidemi på film och tv.

Annons




Tidigare FLM Weekend