fbpx
v.41

Allt ljus igen på filmstjärnan Judy Garlands födelse och död

Vecka 41 2019 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

All makt åt Marvel?

Jacob Lundström om Scorseses superhjältekritik

Just när serietidningsfilmen fått sitt konstnärliga genombrott i Joker, visserligen en vattendelare men ändå prisvinnare på Venedigfestivalen, har Martin Scorsese ryckt ut som glädjedödare med ett inopportunt intervjucitat. Åtminstone för dem som gärna ser att utspökade hjältar tas på större allvar, även om just Joker råkar vara en film utan superkrafter.

Det är extra intressant med tanke på att den 76-årige filmskaparen, strax aktuell med The Irishman, apostroferas i Joker – eller som mer kritiska röster hellre skulle formulera saken: exploateras för att förläna filmen en fernissa av kredibilitet.

Taxi driver (1976)

Det är dock inte Todd Phillips film som Taxi driver-regissören uttalar sig om i intervjun med Empire magazine, utan superhjältegenren i allmänhet. Så här lyder citatet i dess helhet:

”I don’t see them. I tried, you know? But that’s not cinema. Honestly, the closest I can think of them, as well made as they are, with actors doing the best they can under the circumstances, is theme parks. It isn’t the cinema of human beings trying to convey emotional, psychological experiences to another human being.”

Man skulle ju kunna betrakta superhjältefilmerna som effektspäckade arvtagare till den tidiga attraktionsfilmen, om än marinerade i sällan skådade mängder sentimentalitet.

Trots att det är ett ganska artigt formulerat ”nej, tack” till Marvels filmuniversum har det fått både fans och träffade filmskapare att slå bakut. Genren dominerar stort på biograferna, och tränger ut filmer som inte bygger på beprövade koncept, men någonstans verkar det ändå finnas en spökande revanschism och mindervärdeskomplex.

Men i skuggan av alla upprepade mångmiljardsuccéer existerar det fortfarande cineaster med andra estetiska preferenser, som slår ett slag för en filmkonst med andra medel. Hemska tanke! Men vem har egentligen sagt att ”theme parks” måste vara en nedlåtande liknelse? Man skulle ju kunna betrakta superhjältefilmerna som effektspäckade arvtagare till den tidiga attraktionsfilmen, om än marinerade i sällan skådade mängder sentimentalitet.

Som internbråk i Hollywood är det intressant att följa, eftersom det säger någonting om filmens ständiga balansgång mellan konst och kommers. I veckan stod det klart att Robert Downey Jr., som porträtterat pappafiguren Iron Man i otaliga Marvelfilmer, inte vill medverka i någon kampanj för att han ska få en Oscar för Avengers: Endgame.

Eftersom superhjältefilmerna är globalt framgångsrika behöver de sättas i perspektiv, såväl filmkulturellt som -historiskt. Samtidigt är det värt att påminna om att varken Marvelfilmer eller Oscarsgalan definierar filmkonsten. När regissören Bong Joon-ho, som i våras tilldelades Guldpalmen för Parasite, nyligen fick frågan om varför ingen sydkoreansk film har blivit Oscarsnominerad ryckte han på axlarna. ”The Oscars are not an international film festival. They’re very local.”

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Annons

Podcast

Chapo trap house

Joker-debatten, som inleddes långt innan filmen premiär, fortsätter. Men hur länge till? Podcasten Chap trap house ägnar ett avsnitt åt att diskutera huruvida Todd Phillips kommer vara glömd om två veckor, när nästa heta diskussionsämne ockuperar våra flöden, eller om det är en framtida filmklassiker som fångar etablissemangets hyckleri. Med mycket mera. Läs också Oscar Westerholms recension av filmen.


Roland Janson (1939-2019)

Göteborgssonen Roland Janson var en verkstadsarbetare som började med skådespeleri i 37-årsåldern. Han är mest känd för sina roller i filmer som Sällskapsresan och Jönssonligan på Mallorca, men har även stått på scen på Folkteatern och Dramaten. I bilden från Lyftet ovan syns hans längst till höger, i rollen som Roland ”Eleganten” Bergström. Läs Kalle Linds text om Lyftet här.

Följ FLM på Instagram.

Artikel

Judy Garlands liv blottar drömfabrikens sjaskiga baksidor

Är Judy en vältajmad post-metoo-film som visar att förtrycket bakom Hollywoods kulisser har långa anor? Eller en grotesk teater där en människas missöden tillåts överskugga hennes konstnärskap? Mikaela Kindblom har sett filmen om Judy Garland.

Artikel

Den påtända rånarfilmen Lyftet förtjänar klassikerstatus

När pseudonymen Kennet Ahls film hade premiär 1978 var kriminalvården en fråga i tiden och Lyftet ett i raden av filmiska debattinlägg. Idag har den blivit bortglömd trots lysande kritik och goda publiksiffror. Kalle Lind har sett den.

Artikel

Stephen King-filmen In the tall grass går vilse i sin egen labyrint

Är det dags för en ny guldålder för Stephen King-adaptioner? I väntan på The shining-uppföljaren Doktor Sömn får skräckmysteriet In the tall grass premiär på Netflix. Sebastian Lindvall sörjer den bortkastade potentialen.

Artikel

Marianne & Leonard lyckas aldrig levandegöra människan bakom musan

Nick Broomfield intar en ogenerad hållning till konceptet om musan i dokumentären om Leonard Cohens mest besjungna kärlek. Calle Wahlström ser en film som aldrig blir Marianne Ihlens egen berättelse.

Artikel

Laddad intimitet i vänporträttet Fraemling

I sin nya film nystar regissören Mikel Cee Karlsson i bästa vännen Mathias hemliga liv som kriminell. Men när det dokumentära porträttet kompletteras med iscensättningar förlorar filmen i styrka, skriver Jo Widerberg som har sett Fraemling.

Annons

Tidigare FLM Weekend