fbpx
v.37

Dokumentären Filmworker ställer Kubricks närmaste man i centrum

Vecka 37 2018 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Blåbruna filmdrömmar

Jacob Lundström varnar för folkliga felslut i filmpolitiken

I augusti kom ett filmpolitiskt utspel från Dansk folkeparti som väckte omedelbar debatt: flytta filminstitutet och filmskolan från Köpenhamn! Till Svendborg och Odense, närmare bestämt. Den danska filmens kräftgång måste bero på att branschen är storstadscentrerad, menar partiets kulturpolitiska talesperson. Han tycker också att dansk film är alldeles för konstnärlig, och klagar på ett överskott av Lars von Trier-kopior. Filmerna borde ha ett mer bredare tilltal och handla om vanligt folk på landsbygden. Dansk folkeparti föreslår samtidigt att Cinemateket, som har funnits ända sedan 1941, ska stängas.

I ett debattsvar påpekar danska filminstitutets ordförande att endast en fjärdedel av filmerna under perioden 2015-2018 utspelar sig i Köpenhamn. Han ifrågasätter att storstadscentreringen är så total genom att hänvisa till regionala filmfonder, filmutbildningar och projekt med talangutveckling i olika delar av landet.

Det är förstås inte förvånande att Dansk folkeparti gör populistiska utspel med udden riktad mot den förhatliga kultureliten i huvudstaden. Visst är det dumt med maktkoncentration, men det är också uppenbart att partiet döljer verklighetens nyanser bakom breda penseldrag.

Även i den svenska filmdebatten handlar det mesta om filminstitutet. Visst är Filmhuset på Gärdet i Stockholm en skräckinjagande uppenbarelse, men det är knappast landets enda maktcentrum. SFI:s budget för utveckling och produktion 2018 är 315 miljoner. Det går att jämföra med Västra Götalandsregionens egen filmfond som har en samproduktionsbudget för 2018 på 95 miljoner. Trots detta debatteras sällan Film i väst eller andra regionala filmfonder på kultursidorna.

Dansk folkepartis blåbruna åsiktsfränder i Sverige har också något slags filmpolitik. Den viktigaste frågan för Sverigedemokraterna verkar vara att genomdriva ”nyproduktioner som lyfter upp och levandegör den svenska historien”. Partiets klåfingriga impulser och nationalistiska böjelser för tankarna till utvecklingen i länder som Polen.

Cold war (2018)

Cold war (2018)

Där var Pawel Pawlikowskis Ida politiskt kontroversiell eftersom den behandlade ett otvättat sår i landets historia. På polsk tv försågs spelfilmen Ida med kritiska textskyltar. Intressant nog handlar Pawlikowskis nya film Cold war, som har svensk biopremiär 16 november, just om kulturens frihet. Filmen börjar med att konstnärer studerar folkmusik på den polska landsbygden. Men det tar inte lång tid innan kulturarvet reduceras och exploateras i kommunistdiktaturens nationalistiska propaganda. Både filmkonstens traditioner och framtid förtjänar bättre än en blåbrun filmpolitik.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLMVälkommen till höstens första Weekend! Kommande veckor blir det mycket mera läsning.





Nytt nummer!

Höst 2018

Nu har vi gjort klart höstnumret, som handlar om dokumentärfilm – och därför förstås om Marcus Lindeens bioaktuella Flotten.

Dessutom: Jan Holmberg om Paul Schraders Bergmanfilm First reformed, Sebastian Lindvall om den infernaliska Mandy med Nicolas Cage, Charlotte Wiberg om Isabella Eklöfs Holiday, Rebecka Kärde om Peter Grönlunds Goliat, Johannes Hagman om Setsuko Hara, Anders Annikas om Lino Brocka, med mycket mera.

Swisha 249 kr till 123 464 04 62 för att teckna en årsprenumeration – eller beställ på shop.flm.nu.


Detta har hänt

Toronto filmfestival

Hallå där Jonas Holmberg, konstnärlig ledare på Göteborgs filmfestival och tidigare FLM-redaktör, som besöker Toronto filmfestival för fjärde gången.

Beskriv 2018 års upplaga av Toronto filmfestival med tre ord.

Popkavalkad: Det är popmusikens år i Toronto. Mest avtryck har kanske Lady Gaga gjort i den köttiga nyinspelningen av A star is born, men även Elle Fannings skådespeleri i den visserligen ojämna talangjaktsdramat Teen spirit och Natalie Portmans sargade stjärna i Brady Corbets mörka kändissatir Vox Lux har väckt uppmärksamhet.

Höghuspromenad: I skarp kontrast mot festivalen i Venedig som äger rum veckan innan och är dess största konkurrent, är Toronto en väldigt urban festival. Istället för vågskvalp och Mussolinipalats är det glasade 30-våningarsskrapor runt festivalområdet. Vackert och suggestivt om man tar sig upp på taken, men lite deppigt när man trampar runt på marknivå tycker jag.

Rosenbad: För många svenskar präglades såklart festivalen av ett sneglande mot valvakor och spekulationer om regeringsbildningen. Under valnatten arrangerade de nordiska filminstituten gemensam fest, och där var valresultatet ett konstant samtalsämne. De danska filmarbetarna varnade för vad högerextrema partier kan göra med såväl public service som den traditionella filmpolitiken, två områden där Dansk Folkeparti varit väldigt aktiva på senaste tiden.

Vad gör du på plats?

Dricker bjudvin, äter sushi burrito i farten och träffar vänner och bekanta i den internationella filmbranschen. Men framför allt ser jag massor av filmer från tidig morgon till sen kväll. Toronto är en av få filmfestivaler i världen som visar ännu mer film än vad vi gör i Göteborg, så det är många titlar att få koll på.

Vilka är dina höjdpunkter på festivalen?

Två filmer har stuckit ut för mig. Claire Denis kroppsvätskefyllda raketdrama High life, där Robert Pattinson, Juliette Binoche och André 3000 skickas ut i ett rymdskepp med växthus, reproduktionslabb och filmårets mest anmärkningsvärda rum: den ”fuckbox” där passagerarna kan få utlopp för sina begär. Många filmer bland himlakroppar är sobra och distanserat filosofiska. High life är köttig, sexuell och förvirrande – och den bästa rymdfilmen sen Solaris.

Sedan blev jag både förförd och tagen av If Beale Street could talk, Barry Jenkins uppföljare till Moonlight. If Beale Street could talk är lika formsäker och precis. Det är ett fantastiskt konstnärsskap som håller på att ta form. Jag tänkte att Jenkins kan beskrivas som det samtida Hollywoods motsvarighet till Bo Widerberg, lika stenhårt politisk och ohämmat romantisk på samma gång.

If Beale Street could talk (2018)

If Beale Street could talk (2018)

Hur har den svenska närvaron varit?

Stark! Förutom att Hugo Lilja och Pella Kågermans suggestiva och fascinerande Aniara väckt mycket uppmärksamhet och sålts till kreddiga Magnolia och Ali Abbasis Gräns fortsatte sitt segertåg, så har två svenska regissörer gjort avtryck i utländska filmer. Carolina Hellsgård med den tankeväckande zombiefilmen Endzeit från Tyskland och Tuva Novotny med sin regidebut Blind spot , ett lika starkt som stramt vårddrama filmat i en enda tagning.

Dessutom syntes Max von Sydow i Tomas Vinterbergs belgiska ubåtsthriller Kursk. Alicia Vikander speakade också en av årets mest angelägna filmer: Edward Burtynsky, Jennifer Baichwal och Nicholas de Penciers Anthroposcene. Det är en uppföljare till Manufactured landscapes och Watermark och är den tredje delen i den samtida filmens mest bildmedvetna dokumentärtrilogi om mänskligheten och planeten.

Den svenska jämställdhetspolitiken på filmområdet fortsätter även att göra internationella avtryck. Anna Serner, handelsresande i feminism och vd för SFI, och Ellen Telje, Fanzingo-chef och grundare av A-märkt, fick plats mellan Geena Davis, Meryl Streep, Natalie Portman och andra superstjärnor i #timesup-dokumentären This changes everything. Man kan tycka vad man vill om klumpiga formuleringar om normkreativitet i filmpolitiska styrdokument här hemma, men i ett internationellt perspektiv är det uppenbart att Sveriges radikala ansatser ses som ett inspirerande föredöme. Om man vill kan man också notera att fem av sju svenska regissörer i festivalprogrammet är kvinnor.

I kortfilmsprogrammet visades även Anette Sidors Fuck you, som fick världspremiär i vår kortfilmstävling Startsladden i vintras, samt Theresa Traore Dahlbergs The ambassador’s wife.

Det är roligt att Startsladden fortsätter att fungera så bra som internationell språngbräda för svensk kortfilm – det är där Cannes och Toronto hittar sina svenska filmer. Så om du vill göra internationell succé med din kortfilm, skicka den till oss. Filmanmälan stänger 26 oktober!

Blind spot (2018)

Blind spot (2018)


Podcast

Film comment

För den som vill höra ännu mer från Toronto rekommenderas Film comments podcast som har gjort tre nedslag under festivalen.


Trailer

Aniara

Pella Kågermans och Hugo Liljas långfilmsdebut, som bygger på Harry Martinssons rymdepos, har varit på gång under lång tid (och förra hösten intervjuade vi klipparen Michal Leszczylowski). Nu har filmen äntligen fått festivalpremiär i Toronto, med fina recensioner i bland annat Cineurope och en mer tveksam i The Hollywood Reporter. Ännu finns dock inget svenskt premiärdatum.


Instagram

Tilda Swinton under inspelningen av Suspiria. Luca Guadagninos nyinspelningen av landsmannen Dario Argentos häxklassiker hade nyligen världspremiär på Venedigs filmfestival. Filmen går upp på svenska biografer 23 november.

Följ FLM på Instagram.

Artikel

Dokumentären Filmworker ställer assistenten i centrum

Bland filmvärldens doldisar intar Leon Vitali en särställning. På 1970-talet gav han upp en karriär som skådespelare för att bli Stanley Kubricks närmaste man. Nu är Vitali kärleksfullt porträtterad i dokumentären Filmworker. Jörgen Ovesen har träffat honom för ett samtal om filmarbete.

Artikel

Alba August räddar Unga Astrid från nästan alla fallgropar

Unga Astrid är halvvägs ner i en och annan fallgrop, men Alba August räddar filmen och skapar ett porträtt så långtifrån snäll ung sagotant en kan komma. Malena Janson har sett filmen om Astrid Lindgren.

Artikel

Dödstråkig rovdjursjakt i sjätte filmen om Predator

Det är ocineastiskt att vifta bort actiongenren, men The Predator bekräftar alla actionhatares fördomar, skriver Charlotte Wiberg.

Annons

Tidigare FLM Weekend