fbpx
v.21

Uppdaterade bokbrännare i Ramin Bahranis Fahrenheit 451

Vecka 21 2018 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Bergmans video

Jacob Lundström om att plugga filmhistoria.

Vad ska vi göra med kärleken till filmhistorien? Jag minns sekundärskammen i biomörkret när Bernardo Bertoluccis nostalgitripp Dreamers hade premiär 2003. Det är en film som handlar om unga människor som älskar film i 1960-talets Paris. Rollfigurerna går på cinemateket, debatterar Chaplin vs. Keaton och repriserar scenen från Louvren i Godards En rövarhistoria. Resultatet kändes som autoerotik för cineaster.

Dreamers (2003)

Dreamers (2003)

Bland filmattiraljerna i den amerikanske utbytesstudenten Matthews lägenhet fanns förstås en bild på Liv Ullmann och Bibi Andersson i Persona. Ingmar Bergman var ju en självklar favorit bland cineaster på 1960-talet. Och internationellt har Bergmans ställning som stor regissör ytterligare cementerats sedan dess.

Men alla säger inte I love you till Bergman på hemmaplan. Å ena sidan finns det förstås stiftelser, gårdar, stipendier, festivaler och sedlar tillägnade nationalklenoden. Å andra sidan är han en upphöjd auteur som det har varit frestande att plocka ner på jorden, om inte annat så för att undkomma den långa skuggan. Så värst många svärmiska blinkningar à la Dreamers har vi knappast sett till. Visst är Bo Widerberg mer populär än Bergman bland unga filmskapare.

I nya numret av FLM ägnar vi ett stort tema åt framtidens filmare. Läs gärna och beställ här! Vi har bland annat pratat med nuvarande och tidigare studenter om landets olika filmutbildningar.

Och frågan är väl hur de ska förhålla sig till den dämoniske mästaren. Ska filmhistorisk kärlek tvångskommenderas? Ska den vara stark och kärv eller frivilligt lustorienterad?

När Bergman själv sågade kursplanen till den första filmskolan 1964, i en debattartikel med rubriken  ”Jag tvivlar på filmhögskolan”, menade han att utbildningen stirrade sig blind på historien. Bergman förespråkade istället mer av praktisk inlärning, men drömde också om ett filmbibliotek där studenter kunde förkovra sig på eget initiativ.

Tyvärr har Bergmans egna filmer blivit styvmoderligt behandlade genom åren i Sverige, åtminstone i dvd-versionerna som nått filmbiblioteken. Men lagom till jubileumsåret har Studio S Entertainment gjort en jubelvärdig insats och samlat Bergmans typ samtliga filmer i en tung box. (Dock saknas Sånt händer inte här, som Mikaela Kindblom skrev om här.) Det är kanske inte något som måste hårdpluggas och tentas på filmutbildningarna, men det kan vara en ögonöppnande upplevelse för den som betraktat Bergman som ett skrymmande monument istället för en mångfacetterad filmskapare.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Annons

Detta har hänt

Cannes, Denis, Roth

Sista skriket från Cannes

Cannesfestivalen är förbi och vi kan börja se fram emot svenska biopremiärer för årets mest hyllade rivierarullar. Det var sedan tidigare klart att Triart, som just nu har Tredje mordet på repertoaren, distribuerar även Hirokazu Kore-edas nya film Shoplifters, som mottog Guldpalmen. I veckan har dessutom Folkets bio presenterat tre nyheter från festivalen: Lee Chang-dongs kritikerfavorit Burning, Jafar Panahis 3 faces och Alice Rohrwachers Happy as Lazzaro (bilden). Njutafilms har också gjort ett kvalificerat fynd i Gaspar Noés Climax. Hoppas bara den får fler dukar än Love. Fler Cannesköp: Nadine Labakis Capharnaüm (Scanbox) och Luis Ortega El angel (Edge).

Claires sci-fi

Ifjol invigde Claire Denis sidosektionen Quinzaine des réalisateurs med (komedin!) Let the sunshine in, men hon saknades på årets festival i Cannes. Det återstår att se var hennes kommande film High life (science fiction!), en av årets mest emotsedda, får sin världspremiär. Redan nu finns hur som helst ett läsvärt New Yorker-porträtt med den 72-åriga regissören, som fortsätter att förnya sig.

Roths efterord

Kommer det någonsin att komma en storartad Philip Roth-filmatisering? David Hudson på Criterion ställer frågan efter den amerikanske författarens bortgång i veckan, uppenbarligen måttligt impad av filmer som The human stain, Indignation och Elegy – Skönhetens makt. Kanske kan det bli något av David Simons planerade miniserie baserad på Konspirationen mot Amerika? Till dess är det värt att påminna om Alex Ross Perrys litterära komedi Listen up Philip! från 2014, där Jonathan Pryce spelar en figur som har en hel del likheter med författaren ifråga. Tyvärr finns den bara tillgänglig på importdisk.


Nytt nummer!

Sommar 2018

Gör din beställning på shop.flm.nu – få hem fyra nummer med oberoende filmkritik för 249 kronor. Sommarnumrets tema handlar om framtidens filmare och affischen är gjord av Titus Boguslaw. Swisha 249 kr till 123 464 04 62 för att teckna årsprenumeration!


Premiär

Solo: A Star Wars story

Fakta

  • Regi: Ron Howard
  • Medverkande: Alden Ehrenreich, Donald Glover, Emilia Clarke, Woody Harrelson, Thandie Newton, med flera.
  • Speltid: 135 minuter

Det var meningen att Phil Lord och Christopher Miller skulle regissera filmen om den lättsamme rymdcowboyen Han Solo. Med tanke på att duon ligger bakom 2010-talets bästa bromancekomedier, 21 Jump Street och 22 Jump Street, fanns det anledning att höja förväntningarna. Kanske kunde det bli något annat än bara ett mallat avsnitt i den påkostade rymdföljetongen, som lätt fastnar på en nostalgisk navigationskurs. Men Lord och Miller fick inte fria händer och filmbolaget ersatte dem med Ron Howard, vars senaste film var Dan Brown-soppan Inferno som ingen tyckte om. Resultatet blev därefter – Solo: A Star Wars story är en film på tomgång.

Med tanke på att Rian Johnsons någorlunda fritänkande The last jedi har mött motstånd från fundamentalistiska fans är dock frågan om folket som bestämmer någonsin vågar tänka nytt. Trots att The last jedi förstås blev en publikframgång.

Med ”nytt” menar jag förresten ett slags alternativt tillbakablickande, som när Lando Calrissian-skådespelaren Donald Glover pratar om att han vill göra ”Frasier in Space”. Med tanke på att Glover har utmärkt sig genom tv-serien Atlanta och nyligen blivit hyllad för ”This is America”, kanske någon lyssnar. Och det låter väl ganska roligt? Om det ändå inte finns någon nödutgång från den nostalgiska Star Wars-galaxen, alltså.


Soundtrack

Tecknarens kontrakt

Nypremiär på bio för Peter Greenaways lysande Tecknarens kontrakt. Den brittiske bildstormaren, som brukar beklaga samtidens visuella analfabetism, har också gjort sig känd för sina smaksäkra öron. Michael Nymans har gjort den lyssningsvärda musiken till flera av hans filmer. Tecknarens kontrakt är inget undantag.


Evenemangstips
  • 25 Maj

    Guld @ Fotografiska

    Var ska egentligen svensk kortfilm komma till sin rätt? Vid sidan av Folkets bios och SVT:s kortfilmspremiärer är det dåligt ställt med visningsfönster för svensk kortfilm, åtminstone bortom festivalsvängen. Intressant och välkommet därför att Abbe Hassans Guld, en 15 minuter lång inblick i krigets Syrien, visas på Fotografiska i Stockholm till den 27 juni 2018.


Artikel

Uppdaterade bokbrännare i Ramin Bahranis Fahrenheit 451

François Truffauts filmatisering från 1966 är en klassiker. Charlotte Wiberg har sett Ramin Bahranis tänkvärda nyinspelning av Ray Bradburys dystopi.

Artikel

Bitande kyla i Taylor Sheridans thriller Wind river

Frostbitna framtidsutsikter, privata sorger och lokalsamhällelig utsatthet. Sebastian Lindvall har sett den sista delen i Taylor Sheridans "American frontier"-trilogi.

Artikel

Hämndbegärets nya blick

Rape-revenge-subgenren har en långlivad och rätt provocerande historia. Jason Meredith ser hur en ny våg filmer av kvinnliga regissörer ställer voyeurismen på huvudet.

Annons

Fakta

  • :




Tidigare FLM Weekend