fbpx
v.15

Så fick Janne Halldoff korn på det svenska 1970-talet

Vecka 15 2020 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

I huvudet på en hemmasittare

Jacob Lundström om att klippa fram världen

Vad funderar regissörerna över under coronakrisen? Pedro Almodóvar har börjat föra karantänanteckningar från isoleringens Madrid, där han framhåller att det är lättare att föreställa sig krisen som fantasy än som realism. Själv tittar han på Melville på eftermiddagen och James Bond på kvällen. Almodóvar gissar att pandemin kommer att följas av både babyboom och separationer, och kanske kommer den att leda till kreativa förlösningar och uppbrott också?

Edgar Wright spekulerade på Twitter om filmare som måste drömma om att bryta mot utegångsförbudet och fånga stadens övergivna gator, eller åtminstone skicka ut en drönare och filma folktomheten.

Godard gör sig redo för Instagram.

En annan regissör som har tagit bladet från munnen är Jean-Luc Godard, i en liveströmmad intervju på Instagram, via konstuniversitetet i Lausanne. Ämnet: ”des images en temps de Coronavirus.” I sinom tid kommer den också med engelska undertexter. Dedicerad till Godard är förresten Jean-Marie Straubs senaste film, La France contre les robots, som nu finns att se här. Trots filmens premiärdatum, och att kameran följer en pratande man på ensampromenad utomhus, är det ingen uttalad coronaproduktion. Texten kommer från en teknologiskeptisk essäbok från 1945 av författaren Georges Bernanos (som även skrev Prästmans dagbok som sedermera filmatiserades av Robert Bresson).

Inte bara citerandet utan även det teknologiska temat känns förstås igen från Godard. Hans senaste film Le livre d’image – som alltså kom efter ”avskedsfilmen” Adieu au langage – är en klippkavalkad, med lånade rörliga bilder i olika former och grader av förvrängning. När den visades på Cannes filmfestival 2018 medverkade regissören på presskonferensen via Facetime från hemmet i Schweiz. På frågan om varför hans film bara består av andras material påpekade han att det redan finns tillräckligt många bilder av världen, att vi dessutom översköljs av en strid ström av livesändningar, och att klippandet därför framstår som viktigare än själva filmandet.

I väntan på att inställda eller pausade produktioner ska få grönt ljus igen, kanske det kan vara en passande coronasyssla för rastlösa filmskapare: klippa och klistra fram en ny våg av kompilationsfilm.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Nytt nummer!

Psykbryt

I vårnumret undersöker vi skräckblandad galenskap och vanlig psykisk ohälsa på vita duken – och i biografstolen.

Charlotte Wiberg skriver om psykvårdsskildringar i svensk spelfilm, Jacob Lundström tittar närmare på traumatiska filmupplevelser, Sanjin Pejković återbesöker 100-årsjubilerande Dr. Caligaris kabinett, Olga Ruin har sett Psykos i Stockholm, Johannes Hagman undersöker om Hollywoods drömförhållande med psykoanalysen, Oscar Westerholm skriver depressionens filmhistoria, med mycket mera.

Dessutom: Jason Meredith skriver om Cannibal Holocaust, Mikaela Kindblom om Charter, Kim Ekberg om Little Joe, Sanjin Pejković om Till min dotter!

Medföljer gör Sebastian Larsmos affischtolkning av Robert Wienes Dr. Caligaris kabinett från 1920 (30×42 cm).

Ett år med FLM – inklusive fyra exklusiva filmaffischer – för bara 249 kronor.

Swisha 249 kr till 123 464 04 62 för att teckna årsprenumeration. Eller gör din beställning på shop.flm.nu.


Filmtips

Tre danser (1946)

Den svenska filmhistorien anförs knappast av danssteg. Kaly Halkawt skriver och tipsar om några dansanta undantag.

Svensk film har inte främst gjort sig känd för sina dansskildringar, men efterkrigstiden utmärker sig genom några spännande undantag. Det mest ambitiösa exemplet är Hasse Ekmans Eldfågeln från 1952, som var ett försök att lyfta den svenska dansfilmen till internationell musikalnivå. Tyvärr blev inte mottagandet det bästa för Ekmans vibrerande och färgstarka experiment – och inför den amerikanska lanseringen krävde distributören ett lyckligare slut.

Men redan 1946 gjordes kortfilmen Tre danser som nu finns på filmarkivet.se. Här får vi bland annat se svenska danspionjärerna Birgit Åkesson i ”Fruktbarheten” och Birgit Cullberg i ”Antonious och Cleopatra”. Det handlar knappast om filmisk pampighet à la Eldfågeln, utan filmen syftar snarare till att porträttera olika koreografiska uttryck och bidrag till danskonsten. Birgit Åkessons dramatiska och tunga rörelser och Cullbergs lekfulla och svävande kroppsspråk blir konstnärliga tidsdokument.
Den sista delen i Tre danser, ”Zigenardans” med Topsy Håkansson, visar i stället hur den romska kvinnan blev sexualiserad som förförerska.

Den är framför allt intressant i jämförelse med en samtida dansfilm som också finns på filmarkivet.se, nämligen Arne Sucksdorffs Uppbrott från 1948 med Katarina Taikon. I filmen får vi följa den unga Taikon som dansar med självständig utstrålning vid en lägereld, och till skillnad från i ”Zigenardans” verkar det röra sig om befrielse snarare än förförelse. I Lawen Mohtadis biografi Den dagen jag blir fri framgår också att inspelningen gjorde det ekonomiskt möjligt för Katarina Taikon att skilja sig från sin man.

Hur ser svensk dansfilm ut idag? Bortom moderna musikaler som En del av mitt hjärta, finns det också experiment i det korta formatet. Genom att filma en enda rörelse, som tänjer på våra föreställningar om dansant femininitet, tar till exempel Juck från 2018 uppbrottet ett steg vidare.


Soundtrack

Den italienska b-filmmusiken

Calle Wahlström gör här en ljuv djupdykning i den italienska b-filmens soundtrack från 1960- och 70-talet. Han har också sammanställt en playlist med några av sina favoriter, med en blandning av latinamerikanska gitarrplock till förförisk jazzfunk.



Artikel

Janne Halldoffs filmer oöverträffade som tidsskildringar

Janne Halldoff gjorde filmer i rasande takt i en uppsjö av genrer. Kalle Lind skriver om en regissör som lyckades få även konstlad dialog att låta naturlig.

Artikel

Den italienska b-filmmusikens långa ekon

Soundtrack från den italienska genrefilmens storhetstid på 1960- och 70-talet förtjusar fortfarande skivsamlare och ljudläggare. Calle Wahlström vänder örat mot förförisk jazzfunk och intrikata stråkarrangemang.

Artikel

Kan Quibi leda till ett skifte på strömningsmarknaden?

Med tunga investerare och namnkunniga producenter är Quibi ett försök att utmana Netflix – genom kortare klipp anpassade för mobilen. Oscar Westerholm har testat appen.

Artikel

Svensksomalier förtjänar mer än att reduceras till retorik

Coronakrisen har utnyttjats för att spä på rädslor, inte minst i debatten om döda svensksomalier. Men det är inte den andre som sprider viruset, skriver Sanjin Pejković och rekommenderar några filmer som nyanserar bilden bortom populismen.

Artikel

De familjära kannibalerna i Raw

Socialrealistiska Raw är en kannibalsensation. Charlotte Wiberg undersöker begäret efter människokött och frågar sig varför kannibalfilmen så ofta är en familjeangelägenhet.

Annons

Tidigare FLM Weekend