fbpx
v.13

Systemkollaps och problembarn i svensk 70-talsfilm

Vecka 13 2018 Redaktör: Jacob Lundström
Intro

Fanboys tar över hjälterollen

Jacob Lundström om Steven Spielbergs senaste rövslickeri.

Steven Spielbergs Ready player one är baserad på en referensspäckad roman av Ernest Cline. Tidigare har han bland annat skrivit manus till filmen Fanboys som handlar om ett gäng förvuxna Star wars-fanatiker. Ready player one bjuder mer eller mindre på samma berättelse om än i betydligt större budgetkostym – det är alltså en film som upphöjer nördar till huvudpersoner och, ja, hjältar. Glöm de tragiska hotbilderna från Tony Scotts thriller The fan och Fredrik Strages reportagebok Fans. Det är dags att hylla hängivna kalenderbitare!

Är det en senkommen upprättelse för nördar everywhere eller ett tecken på en ängslig en maktförskjutning i Hollywood? Filmbolagen försöker hur som helst uppenbarligen anpassa produktionen efter nördarnas efterfrågan.

Nu har det blivit dags för dessa fanboys att själva ikläda sig hjältedräkten, vilket inte minst efter gamergate ger ett fadd bismak.

När en av Steven Spielbergs fanboys, J.J. Abrams, skulle göra Star wars-uppföljaren The force awakens blev resultatet följaktligen en knäböjande karbonkopia på originalfilmen från 1977. Han skulle bara våga annat. Populärkulturen ska vara ett tryggt rum för fanboys. Annars blir det uppror på nätet – de senaste delarna av ovan nämnda rymdföljetong har exempelvis mött kritik på grund av alltför framträdande kvinnliga karaktärer.

Ready player one är berättelsen om en störd nörds börd.

Ready player one är berättelsen om en störd nörds börd.

Nu har det blivit dags för dessa fanboys att själva ikläda sig hjältedräkten, vilket inte minst efter gamergate ger en fadd bismak. Huvudpersonen i Ready player one, som helst tillbringar vardagen i den virtuella världen Oasis, idoliserar till exempel en död gubbe som efterlämnade sig ett äventyrsspel baserat på hans egna populärkulturella preferenser. Den självbespeglande narcissismen börjar kännas instängd.

Med tanke på att flera av Spielbergs filmer namndroppas i Ready player one var han kanske ett logiskt regissörsval för filmatiseringen, men resultatet påminner mest om ömsesidigt rövslickeri.

Jacob Lundström

Chefredaktör för FLM

Annons

Detta har hänt

Film noir, Burka songs och biografdöd

Aghed om film noir

Här efterfrågade Charlotte Wiberg mer läsning av den nyligen bortgångne filmkritikern Jan Aghed. Redan nu har Sydsvenskan tillgängliggjort en artikel om film noir från 2003. Läsning anbefalles!

Mer Burka songs-hangup

Varför ska en dokumentärfilm bära hundhuvudet för Göteborgs stads misslyckade insatser mot islamism? Göteborgssossen Ann-Sofie Hermansson hävdar att Hanna Högstedts Burka songs 2.0 bryter mot stadens värdegrund och gräver sig ännu djupare ner i skyttegraven. Nu hotar hon med att Litteraturhuset riskerar kommunbidraget om de genomför ett arrangemang kring Burka songs 2.0. Läs mer om tidigare turer kring filmen i FLM Weekend vecka 11.

Momshöjningens offer

Det är en sorglig ironi att Filip och Fredriks revanschistiska småstadsporträtt Tårtgeneralen blev den sista filmen som visades på biografen Gagnef. Sedan den 18 mars har det slutat lysa från maskinrummet och biografägaren Björn Wallgren skyller stängningen på den höjda biografmomsen. Sveriges Biografägareförbunds film om detta finns att se här.


Video

Jimmie

Nu har till slut Jesper Ganslandts nya film Jimmie, som går upp på bio den 13 april, fått en trailer. Här skrev Sanjin Pejković om filmen efter Sverigepremiären på Göteborgs filmfestival. I veckan blev det också klart att Ganslandt kommer att regissera filmen om Martin Schibbye och Johan Persson som ska spelas in i sommar, efter manus av Peter Birro.


Video

Under the silver lake

It follows-regissören David Robert Mitchells Under the silver lake har fått en trailer.


I huvudet på

Anna Eborn

Anna Eborns senaste film Lida, som utspelar sig i ukrainska Gammalsvenskby, hade biopremiär den 28 mars.

Vad tänker du på?

Jag tänker på min film Lida som får svensk premiär och så befinner jag mig mitt i arbetet på min nästa film om en grupp unga i en gammal sovjetisk utbrytarstat. Precis som Lida är den filmad på 16 mm så det tar alltid lite tid med framkallning och synkning av ljud och bild. Jag älskar att klippa så ser fram emot de närmaste månaderna väldigt mycket. Både Pine ridge och Lida har jag klippt själv, vilket också är en stor del av min metod.

Lida (2018)

Lida (2018)

Varför arbetar du med film?

När jag var liten lärde min pappa mig att man kunde se personlighet i ett kritstreck. Att det gick att känna konstnärens lynne i hur han eller hon tecknade. Pappa sa att det inte nödvändigtvis handlade om att måla av, som om man tog en bild med en kamera, men att jag skulle försöka känna motivet blandas med sig själv.

Min mamma lärde mig läsa och fascineras av hur mycket spännande saker som gömmer sig inne i böcker. Mamma gick bort när jag var tonåring, något som påverkat mina val i livet alldeles väsentligt. Jag flyttade hemifrån när jag var 17 år och upptäckte film genom Stockholms filmfestival. Filmen som verkligen talade till mig var Maborosi av Kore-eda. Filmen handlar om sorg och hur man överlever sorgen efter att en människa gått bort.

När jag förstod att det fanns en konstnärlig metod med utgångspunkt i människor och platser och där man arbetade med visuellt berättande inspirerade det mig. Konsten måste finnas i mitten av mitt liv för att ge det mening, jag behöver den för att kunna tänka och uppskattar att snubbla över den till vardags.

Vilka är dina förebilder?

Det finns samtida filmare jag älskar som Pedro Costa, Tsai Ming-liang, Michelangelo Frammartino, Kelly Reichardt, Apichatpong Weerasethakul. Det finns också många filmare jag älskar som inte finns mer, en av dem är Chantal Akerman.  

Vad tycker du om dagens svenska film?

Jag skulle gärna ha en djupare dialog och samarbete så att vi filmare vågar vara mer öppna inför varandras metoder. Det dokumentära berättandet borde få ta mera plats, inte jämföras med spelfilmen men behandlas som likvärdig konstnärlig processer. Jag tycker det är otroligt att man kan ha en Dragon Award på Göteborgs filmfestival till spelfilm värt en miljon, medan dokumentären får 100 000 kronor. Men det ligger lika mycket hos oss filmare att höja nivån på hantverket, att göra visuella val och uppmärksamma vilken tradition vi arbetar i och vilken samtid vi befinner oss i.

Vad gör du om tio år?

Jag kommer jobba vidare och gärna undervisa eller klippa andras filmer. Jag misstänker att jag om tio år har gjort min första långa spelfilm.


Artikel

Svenska filmdystopier från det bruna decenniet

Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma? Rädslan över samhällsutvecklingen var en svensk filmtrend på 1970-talet. Charlotte Wiberg återvänder till årtiondets dystopiska bilder av känslokyla och förstörelse.

Artikel

Begärets dubbla mål i François Ozons erotiska thriller

Dubbelt begär är ännu ett exempel på den fluktande blicken i fransk film. Calle Wahlström har sett François Ozons erotiska thriller.

Artikel

Jan Aghed 1934-2018: Filmkritikens grand old man är död

Charlotte Wiberg minns Sydsvenskans stridbara och intellektuellt spänstiga filmkritiker.

Annons

Tidigare FLM Weekend