Här tipsade jag lite om Bergmanfestivalen, (var som sagt där på Psykologer tittar på film igår. Smultronstället var ännu finare än jag mindes, och snacket efteråt var befriande i sitt totala fokus på ”karaktären” och inte ”filmen”) och i dagens Expressen skriver jag lite mer om Stig Björkmans fina Bergmanfilm Bilder från lekstugan.
Mmm! Ser fram emot den mycket! Musikal och Bergman, två av mina favoritgenrer i en.
Och – ni har kanske redan läst att Sparks spelat in en Bergman-musikal?! http://www.fokus.se/2009/05/bergman-gor-musikaldebut/
Neoformalisten: Ja! Det ska man verkligen göra. Och korsläsa med Björkmans båda intervjuböcker. =)
Markus: Håller med om ditt tioårsråd. Man kan identifiera sig med först unga Bibi, sedan gamla Bibi, sedan Ingrid eller Gunnar eller de gifta liftarna, och till sist Sjöström själv. Och om man har tur och får en titt vid 85 – Naima Wifstrands gamla mamma!
Som en hyllning till den heliga treenigheten Björkman, Bergman och Allen borde man kanske gå hem och se om smultronhyllningen Deconstructing Harry som förhandspepp inför Allens nya?
Smultronstället är obligatorisk. För alla.
http://denbildademedelklassen.blogspot.com/2008/12/en-svag-molande-knsla-av-skuld.html