fbpx
Kritik & essä Sanjin Pejković, 29 februari 2020

Cristi Puius Malmkrog skålar in det blodiga 1900-talet

I Malmkrog diskuterar överklassen framtidens Europa, kolonialism, religion, krig och död under briljant koreograferade måltider. Sanjin Pejković fascineras av Cristi Puius kompromisslösa filmkonst på Berlins filmfestival.

Den rumänske regissören Cristi Puius nya film är en filmatisering av Vladimir Solovjovs sena 1800-talsbok Tre samtal. I Puius filmiska översättning får den ryske filosofens text inte bara kommentera sin samtid, utan också det som mänskligheten – och framför allt Europa – hunnit uppleva sedan dess.

Filmen är uppdelad i sex kapitel, uppkallade efter huvudpersonerna plus betjänten István. Nikolai är en jordägare som bjuder in några vänner till sitt gods på landet. Olga är den yngsta i gruppen, vars naiva och oortodoxa tolkning av evangelierna provocerar de andra. Den intellektuella Madeleine är en medelålders kvinna, Edouard verkar vara en rik och pragmatisk affärsman med ett stort politiskt inflytande och Ingrida är hustru till en rysk general som har en stor tilltro till militär kraft. Denna elitgrupp, samlad i Transsylvanien på julafton precis runt år 1900, utstrålar finess och elegans. Ändå avslöjar deras sätt en utstuderad grymhet, mot betjänter men även mot varandra.

Storslagna och briljant koreograferade måltider avslutar och påbörjar långa diskussioner om Europa, kolonialism, religion, krig, död, moral och Antikrist. Olga är den som resten av gruppen försöker övertyga, ibland genom att förminska henne direkt eller indirekt, medan hon provocerar dem genom att inte ens försöka hitta logiska svar på gruppens tydligt genomtänkta ställningstaganden. István är ett tyst vittne, en graciös vålnad som gästerna väldigt sällan noterar, men när de väl gör det, reagerar de med avsmak, korta befallningar eller grimaser. Han är också den som ser till att maskineriet bakom den mer eller mindre avslappnade vistelsen på godset rullar på som den ska.

Tiden upplöses i Malmkrog. Och inte bara den faktiska tiden på 200 minuter, som – som alltid med Puius filmer – gör att vi förskjuts i ett transliknande tillstånd. Ett antal dramatiska händelser och antydningar ger oss en föraning om att husets verklighet kanske är av metafysisk natur. Saker som vi bevittnar kan vara hallucinationer, kanske aldrig har inträffat i filmens diegesis, eller så tittar vi på flera olika, parallellt existerande, världar. Det kan vara en dröm, kanske ett samtal som utspelar sig efter jordelivet.

Malmkrog (Cristi Puiu, 2020)

Malmkrog (Cristi Puiu, 2020)

Malmkrog är en komplex film i sin, till synes, avskalade instängdhet. Jag hade nog behövt se om den ett par gånger till för att ens försöka mig på en djupare analys – den pågår i tre och en halvtimme och kräver ständig koncentration. Vissa kritiker menar att filmen är bristfällig eftersom dess filmiska uttryck inte går att jämföra med bokens. I skrift kan man själv avgöra lästempot, man kan bläddra tillbaka, anteckna och läsa om. Det är naturligtvis inte möjligt när man sitter med flera hundra andra besökare och frenetiskt försöker koppla samman skeenden, teman, idéer och skapa struktur för det som pågår, samtidigt som man inte kan låta bli att beundra filmens minutiösa mise-en-scène. Men jag håller inte med de skeptiska kritikerna – Malmkrog kan visserligen stå på egna ben men kan också ses som ett komplement, eller en fortsättning på Solovjevs bok, ett självständigt verk som använder sig av skriften för att dra paralleller mellan då- och nutiden. Det är å ena sidan en visualisering av bokens innehåll, men filmen har också friheten att göra tillbakablickar på världen som Solovjev försökte skildra.

Den olycksbådande symboliken i filmen förstärks när sällskapet diskuterar motsatsförhållandet mellan den kristna tron och nödvändigheten av våld för att behålla den kristna världens överlägsenhet, kvällen före Kristi födelsedag. Filmen ger en fingervisning om vad det nya århundradet kommer bringa med sig, inte minst när det gäller en nära förestående kollaps av dessa människors värld. Första världskrigets blodbad antyds. Ideologiernas framväxt, nationalismen och vapnens utveckling kommer inom sinom att svepa bort monarkierna och imperierna, tillsammans med aristokratins givna rätt att styra och härska.

Filmen kommer möjligen att bli den minst sedda som Puiu gjort. Den är fullständigt kompromisslös, men det förminskar förstås inte dess betydelse – tvärtom. Puiu är idag en unik röst på den europeiska filmscenen. Och jag kommer försöka att återvända till Malmkrog då och då, inte minst för den för filmen livsviktiga hållningen att politiska, moraliska och ideologiska idéer faktiskt har betydelse, oavsett tidsperiod.

Läs också: Så skildrar rumänska regissörer ett posttotalitärt samhälle

Annons