fbpx
Kritik & essä Johannes Hagman, 31 januari 2020

Mäktigt flöde av liv i släktkrönikan Dwelling in the Fuchun Mountains

Dwelling in the Fuchun Mountains (Xiaogang Gu, 2019)

Xiaogang Gu har full kontroll över sin debutfilm, som skildrar det moderna Kina med en skarp men icke-dömande blick och ser skönheten i det enkla. Johannes Hagman har sett Dwelling in the Fuchun Mountains på Göteborgs filmfestival.

När Edward Yang och Hou Hsiao-hsien krönte den taiwanesiska filmens storhetsperiod i skiftet mellan 80- och 90-tal med ett par storslagna och distinkta verk, använde de formen av episk släktkrönika för att skildra centrala perioder i sin nations historia. Den unge kinesiske regissören Xiaogang Gu gör något liknande i sin debutfilm Dwelling in the Fuchun Mountains, men låter handlingen ta plats här och nu i sin hemstad Fuyang. På så sätt tar han chansen att visa den snabba omvandling landet just nu genomgår, där städerna växer ur sina gamla kostymer, och hela områden rivs för att ge plats åt toppmoderna skyskrapor med svindyra lägenheter. Filmen utspelas under ett år och ramas i klassiskt manér in av ett födelsedagsfirande och en begravning, och Gu använder inledningens festlighet för att introducera familjen Yu, bestående av fyra bröder med familjer och deras åldrande mor. Likt sina förebilder håller regissören kameran på avstånd, och åskådaren bjuds in att i sakta mak lära känna familjen och deras komplexa inbördes relationer.

Filmens titel får sin förklaring när en av karaktärerna uttrycker sin fascination över en klassisk teckning ur den kinesiska konsthistorien, föreställandes stadens läge som det en gång såg ut. Denna jämförelse visar på en episk ansats som också syns i själva berättandet, som skildrar dynamiken i såväl stadens som familjens förändringsprocess. Genom sitt elliptiska berättande – där de mest dramatiska händelserna inte sällan sker utanför bild, och mellan scenerna – flyttas fokus från det extraordinära till vardagslivets skiftande nyanser. Att den mest imponerande sekvensen består av en lång obruten tagning av en romantisk promenad och simtur vid Fuchunfloden, där helglediga stadsbors stilla aktiviteter framträder i oerhörd detaljrikedom och skärpa, säger en hel del om filmens förmåga att poängtera skönheten i det enkla.

Filmens centrala konflikt står mellan generationerna, där föräldrarnas uppväxt i ekonomisk knapphet lett till att trygghet värderas högre än frihet. Liksom hos Yasujiro Ozu finns här en implicit kritik av den äldre generationens besatthet av materiellt välstånd och oförmåga att låta sina barn styra sina egna öden. Men också en acceptans av att deras erfarenheter av att växa upp under väsensskilda omständigheter oundvikligen leder till kolliderande perspektiv. Xiaogang Gus kontroll över sitt mäktiga flöde av liv är imponerande, och parat med en skarp men icke-dömande blick på det moderna Kina framstår kommande delar av den utlovade trilogin som absoluta måsten.

Annons