fbpx
Intervju & reportage FLM, 29 maj 2015

Filmvalet: Martin Luuk

Om att lämna en Cinemateketvisning under stort buller och bång
Basquiat (1996)

Basquiat (1996)

Vilken var den senaste filmen du såg?
Jag såg en kvart av Foxcatcher på planet hem från San Francisco igår. Men det bullrade så mycket så det gick inte att höra så jag tog en sömntablett och sov istället.

Vilken var den första filmen du såg?
Brian’s song handlar om vänskapen mellan två football-spelare. När Brian får cancer ändras allt och Gale blir hans stöd ända in i döden. Jag spelade själv amerikansk fotboll på den tiden och det kändes som att den hade kraften att få män som jag, män med gammaldags ideal om att göra sitt jobb och aldrig visa känslor, att gråta. Så jag grät också. Och var en man bland män ändå.

Vilken film har du drömt mardrömmar om?
Jag vet inte om det är en riktig film, men jag drömde flera gånger om en båt med bara homosexuella och en inkastare som skulle få med mig på båten, han var så självsäker på att han skulle lyckas, han sa: ”You’re gonna be on that boat!” Jag vet inte ens om det var en mardröm, det kanske var en profetia.

När blev du rädd av en film senast?
Jag vet inte om rädd är rätt ord, men jag blev moraliskt indignerad när jag såg The bridge häromåret, en film där de filmat alla som hoppat från Golden Gate-bron under ett år. Jag har alltid tänkt att konst inte kan vara omoralisk, men den filmen upplevde jag som tungt omoralisk. Och kunde inte sluta titta på den.

När grät du under en film senast?
Looking säsong 2, avsnitt 7. Doris pappa har dött och Dom och Patrick följer med till begravningen i Modesto. Doris är en tuff kaka, cynisk och full av attityd. I bilen skojar hon om sin pappa och skrattar åt hur han alltid gjorde tummen upp-gesten på ett fjantigt sätt. Sen under begravningen håller Doris syster ett tal där hon berättar om hur mycket pappan alltid älskat just Doris. Hur hon var äpplet i hans öga. Hur han utan åthävor stöttade henne genom allt, hur han gick upp varje söndag halv sex för att ta henne till simningen och hur han alltid satt i publiken och var så stolt över henne och gjorde tummen upp. Då börjar Doris gråta och jag med.

Har du någon gång lämnat salongen under en visning och i sådana fall varför?
Ja, under en reaktionär fas i min ungdom gick jag under stort buller och bång ut från en visning av Jag är nyfiken gul på Cinemateket för jag tyckte den var flummig. Och jag tyckte alla i publiken var äckliga.

Vilken är din mest minnesvärda filmupplevelse?
Barfotagrevinnan med Ava Gardner. Alla de där klassiska Hollywoodfilmerna (många av dem skrivna och/eller regisserade av Josef L Mankiewicz) fick mig att känna att världen kunde vara mycket större och mer fantastisk än den i själva verket var. De fyllde mig med hopp och känslor av storhet, men i slutändan tror jag att de istället gjorde det svårt för mig att acceptera livet som det var och finna någon som helst glädje i det.

Vilken film ser du mest fram emot att se?
Tomas Alfredsons Bröderna Lejonhjärta. Och på kortare sikt Kurt Cobain-dokumentären.

Vilken filmkaraktär identifierar du dig mest med?
Dr Evald Borg i Smultronstället, Cléo i Cléo från 5 till 7 och Marie Antoinette i Marie Antoinette.

Vilken skådespelare ser du gärna oavsett vad det är för film?
Eva Dahlbeck. Kirsten Dunst.

Vilken film har du sett flest gånger?
Basquiat och Cable guy. De bästa filmerna är sällan de man vill se flest gånger och de man vill se flest gånger är ofta älskvärda på ett sätt som en riktigt bra film inte brukar vara, men jag börjar tycka att det kanske är en alltför fyrkantig och cineastisk uppdelning och att just de här två filmerna kanske visst är de bästa.

Martin Luuks debutroman Gud har för mycket tid finns ute nu.

Annons