fbpx
Bloggar Sanjin Pejković Sanjin Pejković, 20 november 2014

Singin’ in the rain – en låts olika användningsområden

Se och jämför hur musiken spelar olika roll beroende på sammanhang
large_singin_in_the_rain_blu-ray_6x

Se och jämför hur musiken spelar olika roll beroende på den omgivande kontexten. Här har jag tagit ett exempel i sången ”Singin’ in the rain”, som många tror är skriven för musikalen med samma namn rån 1952. Dock är låten äldre och skrevs i samband med en filmad revy i slutet på 20-talet.

Det handlade främst om att introducera ljudet och visa upp dåtidens stora MGM stjärnor som kunde sjunga också. Samtidigt kan man skönja en undertext baserad på textens samspel med verkliga händelser runt den tiden. Som vi vet genomlevde man under denna period en väldigt svår ekonomisk kris, baserad på börskraschen i USA. Att sjunga när det regnar kunde tolkas som att tider kommer att förändras, att ekonomin kommer att bli bättre bara man uthärdar. Här är alltså ett kollektiv som använder sig av sången för att försöka få tittarna att bekämpa sina bekymmer med sång och försöka härda ut.

I klippet från filmen med samma namn ser vi Gene Kelly återanvända låten som ett alibi för att utföra en eskapistisk glädjedans eftersom hans kärlek verkar vara besvarad (hela musikalen baseras på sånger från MGMs arkiv och en metafilm av stora mått). Han oroar sig inte för att det regnar, utan skapar ett akrobatiskt nummer just utifrån det faktum att vädret inte motsvarar hans inre känslor. Scenen är magnifik och visar på Kellys akrobatik men också hans känsla för timing och humor.

Det tredje klippet jag valt är från en helt annan sorts film. I Clockwork orange undersöks teman som ultravåld och dess effekter, och scenen skildrar våldets förödande kraft men också dess meningslöshet. Gänget är bara ute efter att förstöra, helt utan mål och mening. Medan de misshandlar paret, börjar Alex som är ledare, att sjunga och dansa till ”Singin’ in the rain”. Här används låten för att koreografera våldsutbrott men är också en populärkulturell referens som säger något om Alex som person. Att återanvända Gene Kellys kärleksfulla sång och dans i ett sådant läge tyder på att Alex är totalt avtrubbad och likgiltig inför det våldet han utsätter andra för. Det gör scenen (åtminstone för mig) ännu jobbigare, eftersom det kärleksfulla och igenkännande krockar med ultravåld baserat på inre ondska och leda.

Annons