fbpx
Bloggar Jacob Lundström Jacob Lundström, 1 juni 2014

Ferrara fäller storvilt

Att kalla Welcome to New York för ett karaktärsmord är en underdrift
Welcome to New York

Just det. Det var ju en film i Cannes som nästan stal showen från festivalen, åtminstone i den franska pressen. På en provisorisk strandbiograf hade filmen om den våldtäktsåtalade förre IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn skandalomsusad premiär. Strax därefter var det premiärparty där förtjusade gäster muddrades av vakter i polisuniform och fick goodie bags med badrockar, piskor och handklovar.

Smaklöst eller pr-genialt? I den franska filmbranschen var filmen ifråga nästan lika kontroversiell för att distributören helt skippade biografledet och filmen samma kväll gick att se som vod i hela Frankrike såväl som Tyskland, Spanien och Italien. Sedan dess har den också köpts in till Sverige (med oklart premiärdatum).

Idag har jag skrivit om Welcome to New York i Aftonbladet.

Filmen är regisserad av ingen mindre än den legendariske independentfilmaren Abel Ferrara, som med undantag för den påkostade floppen The funeral år 1996 mestadels har arbetat med ytterst begränsad budget. Trots det har han genom åren lockat skådespelare som Harvey Keitel och Willem Dafoe till sina projekt.

Ferrara är en oborstad outsider, och ett tacksamt frispråkigt intervjuobjekt, som har en särskilt upphöjd status bland cineastiska fanboys. Hans persona för tankarna till Charles Bukowski (även om Ferrara numera spolat kröken). Faktum är att Ferrara nyligen fick spela den barhängande författaren i en kortfilm vid namn My big-assed mother. Dessutom förekommer det förstås självförbrännande sviniga män även i Ferraras fiktiva universum.

Men om Bukowski i sina dagar kritiserades för att romantisera sina druckna skitstövlar till antihjältar, bjuder Ferrara i Welcome to New York på ett totalt kärlekslöst porträtt av en motbjudande man. Till skillnad från Bukowskis romanfigurer hör filmens huvudperson också hemma i samhällets absoluta toppskikt. I filmen har DSK döpts om till Devereaux, men ingen lär göra misstaget att inte växla samman dem, och att kalla Welcome to New York för ett karaktärsmord är en underdrift.

Den här gången är det Gerard Depardieu som Ferrara lyckats värva till huvudrollen. Och huvudrollsinnehavaren har inte bara hjälpt till att få filmen finansierad utan även bidragit till en del rubriker. Precis som DSK har han ju de senaste åren själv varit inblandad i en del skandaler – allt från att urinera på flygplansgolv till att fly Frankrike för att liera sig med Putin.

Kanske ligger det personliga hämndmotiv bakom att Depardieu nappade när Ferrara ringde – DSK har trots allt varit tilltänkt presidentkandidat för det regerande socialistpartiet som ska ha “drivit” Depardieu ur landet. Han ger hur som helst allt i rollen – någon liknade träffande hans sexuella grymtande vid en noshörnings.

Welcome to New York växlar sleaze med klarsyn. Mannen som ska ha yttrat orden “Do you know who I am?” innan han förgrep sig på en hotellstäderska får här svar på tal. Det är inte vackert.

Annons