fbpx
Kritik & essä Stefan Ramstedt, 9 april 2014

Blodspengar

Jia Zhang-ke satsar på action i sin nya film A touch of sin
A touch of sin

Långfilm: A touch of sin
Regi: Jia Zhang-ke
År: 2013
Land: Kina
Speltid: 133 min
Biopremiär: 18 april

I ett antal mer eller mindre sammanhängande episoder skildras en fatalistisk händelsekurva som slutar i våld. En enmansarmé utrustad med hagelbössa går lös på privatiseringens herrar och springpojkar; en bastureceptionist visar upp sin knivfärdighet efter att ha blivit slagen med en sedelbunt i huvudet för att hon vägrat prostituera sig; en ung man gör våld på sig själv för att slippa att bokstavligen stå fjättrad vid kapitalismens rullande band. Et cetera. Bara under förtexterna skjuts tre rånare och en stor explosion äger rum.

Historierna som berättas är sprungna ut verkligheten, upplockade från Weibo (Kinas motsvarighet till Twitter). Den kinesiska statskapitalismens hårda realitet har dramatiserats. Kanske är det en logisk följd av Jia Zhang-kes problematisering av simulakra och verklighet i The world, den magiska realismen i Stilla liv och blandningen av dokumentära och fiktiva inslag i 24 city och I wish I knew? Eller tog verkligheten helt enkelt överhanden när Jia egentligen skulle skriva manus till en episk martial arts-film?

A touch of sin är en genreövning; det refereras direkt till Johnnie To, Tsui Hark och King Hu. ”Action”, ”händelse”. Visserligen har miljöerna i A touch of sin distinkta attribut, men när Jia lägger krutet på de händelser han hittat på nätet, istället för att som tidigare låta miljön vara utgångspunkt för händelseförloppet, förlorar han något som han tidigare har delat med sin landsman Wang Bing: ett förhållningssätt – etiskt och estetiskt – gentemot miljöer. Det resulterar i att hans geografiska eller topologiska, men i slutändan ändå sociologiska undersökning den här gången förlorar en dimension.

Vi återfinner Jia i en biroll i filmen – omringad av unga lättklädda kvinnor på bordellen ”Guldåldern”. Han befinner sig alltså i en förkastlig miljö, en miljö där pengar köper kroppar, en miljö lik många andra, men kanske särskilt filmindustrin. Synden som den internationella (läs: engelska) titeln syftar på skulle mycket väl kunna vara Jias egen. Själv tycker jag originaltiteln (”Olycksalig”) passar bättre.

Annons