fbpx
Intervju & reportage Jacob Lundström, 19 december 2013

Säsongsfilmare

Foto: Maja Kristin Nylander

Från en tidig jaktmorgon i Skåne till vårritualer i Schwaben söker John Skoog ögonblicket i brytningstiden när allt är möjligt.

Gräset är brunt och naturen är ännu död, men det känns att våren snart är på väg. En rödhårig flicka går med bestämda men tunga steg genom ett samhälle i skymning. I famnen bär hon ett gevär med kikarsikte. John Skoog hittade historien i en tysk tidning.

– Jag hade fått höra att det bara var att läsa dagstidningarna så skulle jag lära mig språket på nolltid. Och jag försökte men var helt lost. Jag kunde bara begripa de kortaste notiserna. En handlade om en flicka i Bayern som stulit sin pappas jaktgevär och sedan promenerat med det genom staden, sedan gått tillbaka hem och hängt tillbaka geväret utan att avlossa ett enda skott. Jag tänkte direkt att det är som en scen i en film.

John Skoog sparade scenen i minnet och några år senare kom den till användning i Förår. På Stockholms filmfestival mottog han nyligen kortfilmspriset 1 km film för filmen. Men filmvärlden har inte alltid varit John Skoogs självklara hemmaplan. Det är den inte nu heller – Förår hade exempelvis premiär på ett galleri i London där den visades tillsammans med hans första film Sent på jorden. Till Tyskland hade han flyttat för att studera vid konstskolan Städelschule i Frankfurt.

– Peter Kubelka var en av de tidigare professorerna så jag och en annan student på skolan började på ett filmhistoriskt arbete om honom och 60-talets avantgardefilm. Det var egentligen så jag kom in på att själv göra film. Men jag minns att det var svårt att söka pengar. ”Du har aldrig gjort film och nu ska du filma lite hundar och barn i skymningen?” Men när filmen väl var klar fick vi stöd, och det fungerade likadant med Förår.

Redan på Sent på jorden inledde han samarbetet med den polska fotografen Ita Zbroniec-Zajt. Även om filmerna har visats i olika sammanhang har de alltid utgått från biografen som visningsrum.

– Jag tror det var Harmony Korine som sa att han alltid tänker biograf men att filmen sen gärna får resa vart den vill, till och med följa med i ett happy meal. Men experimentfilm har ju ofta presenterats väldigt illa på olika museum, i felaktigt format eller på små monitorer, så visst är det en utmaning att skapa en visningssituation som laddar filmerna på rätt sätt.

Att John Skoog rör sig mellan museirum och biografer, står med ett ben vardera i konst- och filmvärlden, är logiskt med tanke på filmernas tematik. Sent på jorden, Förår liksom hans senaste film Federsee handlar om gränsländer. Och om att det tycks dölja sig en särskild potential i brytningstider – mellan natt och dag eller olika årstider.

Medan både Sent på jorden och Förår är inspelade i skånska Kvidinge, praktiskt taget runt knuten från John Skoogs barndomshem, utspelar sig Federsee i en liten schwabisk by. I filmen får vi se hur lokalbefolkningen bedriver en exorcism av vintern iklädda masker föreställande björnar, häxor eller vargar.

De karnevaliska inslagen i Federsee förhöjer den redan sällsamma stämningen från John Skoogs tidigare filmer. Som den där befriande overklighetskänslan som uppstår i skymningen i Sent på jorden.

– På franska kallas det dubbeltydigt för timmen mellan hund och varg. Man kan inte riktigt lita på sina ögon.

Annons