Elisabeth Marjanović Cronvalls film Inte panik finns med på premiärutgåvan av FLM DVD som har tema tonår. Filmen finns att se på nätet till och med 18 mars.
Hur kom filmen till?
Jag ville göra en film till min lillebror. Han skulle sluta gymnasiet och ställdes inför stora konkreta, existentiella frågor som; vad vill jag göra med mitt liv? Vad vill jag jobba med? Vem vill jag vara?
Vad ville du göra?
Jag var ganska trött på ungdomsskildringar som jag tyckte hade blivit reproduktionsartade, jag ville se något annat än en ungdomsfilm som handlade om sex, bli kallad för hora, mobbning eller bli av med oskulden. Jag ville skapa bilder som kunde vara väsentliga för min lillebror att se. Jag ville se ungdomar försöka sätta ord på sin tillvaro i förhållande till en värld som är opålitlig, planera sin framtid i en omgivning där både ekonomi och natur är labil.
Vilken var den största utmaningen i arbetet med filmen?
Jag blev inspirerad av dem personerna som spelar i filmen och jag ville skriva något som utgick från dem. I mötet med dem kom vi nära den problematik jag var intresserad av som min lillebror befann sig i. Att göra någonting som utgår så direkt från ens intresse och våga lita på ett resultat som inte liknar något annat jag sett var en stor utmaning för mig.
Även finansieringsarbetet var en utmaning i sig. Just i idéstadiet är ens konstnärliga integritet helt avgörande för verkets utformning. Jag efterlyser mycket mer konstnärligt risktagande från finansiärernas håll, annars finns det risk för likriktning i det som blir till med hjälp av de befintliga stödformerna.
Hur ser du på filmen i efterhand?
Jag tycker att filmen är ärlig i sitt i utryck. Jag kom nära det jag ville skildra vilket gav mig fin energi in i mina vidare projekt. Jag är också väldigt glad att dem här människorna kom in i mitt liv, kontakten med dem fortsätter, det är inte bara en film.
Vad var det viktigaste du lärde dig av filmen eller inspelningen?
Inte panik var min och Marta Dauliūtės första film tillsammans efter Filmhögskolan i Göteborg och första produktionen i vår verksamhet MDEMC. Filmen kom till ur ett förhållningssätt där konstnärlig integritet går i första hand – en kompromisslöshet som fortsätter vara grunden för vår verksamhet. Inte panik var en viktig film för oss att göra, inte minst för att känna på filmen som ett underlag för samtal och diskussion.
Vad tycker du om den svenska kortfilmens kvalitet och status?
Jag ser fantastiskt många intressanta filmskapare göra egensinniga produktioner, det är en bra tid nu. Det som skrämmer mig är den stora hetsen från finansiärernas håll för internationella festivalframgångar. Jag tycker att man ska ha större ambitioner med filmen.
Vad arbetar du på nu och har du planer på att även göra långfilm?
Min och Marta Dauliūtės film Second class hade Sverigepremiär på Göteborgs Internationella Filmfestival precis. Trots att filmen är drygt 60 min är den en kortfilm, långfilmer i Sverige måste vara minst 72 min. Vi arbetar just nu med ett nytt projekt med arbetstiteln Att bygga ett hus, vi får se om den blir över 72 min och berättigad att kallas för ”långfilm”. Denna formathets känns underordnad diskussioner kring innehåll.
