Fanni Metelius film Banga inte finns med på premiärutgåvan av FLM DVD som har tema tonår. Filmen finns att se på nätet till och med 25 mars.

Hur kom filmen till?
Det var ett projekt som jag drev själv med hjälp av teamet som bestod av bl a min syster och flera vänner som arbetar med film. Det började som ett nollbudget projekt och vi spelade in den på sommaren. Utgångspunkten var att göra en kortfilm för att söka regiutbildningar med men projektet växte i och med att teamet och andra som kom i kontakt med filmen gav så mycket och tyckte att historien kändes viktig och angelägen att berätta.

Vad ville du göra?
Jag ville berätta om hur kan kännas att växa upp som ung tjej. Konflikten i att våga följa impulser och känslor i en värld som provoceras av tjejer av självständiga tjejer som tar plats, både sexuellt och i det offentliga rummet. Jag ville låta fjortis tjejen vara en hjälte, få tittaren att se världen från hennes perspektiv och vända på bilden av henne som ett naivt objekt.

Det var också viktigt för mig att filmen skulle vara en hyllning till fjortisar och tonårshänget, att gränslösheten och relationerna skulle kännas både härliga, roliga, maxade, utsatta och smärtsamma på samma gång. Det var viktigt att skildra alla känslor med ärlighet och allvar, inte med distans.

Vilken var den största utmaningen i arbetet med filmen?
Under förproduktionen var de största utmaningarna ekonomiska, att få tillgång till inspelningsplatser och teknik utan budget. På inspelningen var scenen i ”poolen” en utmaning, jag tror vi arbetade 18 timmar i sträck, det var många skådespelare och en stor yta som skulle spärras av och ljussättas, jag var sjukt och hade tappat rösten, och vattnet var iskallt.

Hur ser du på filmen i efterhand? Vad var det viktigaste du lärde dig av filmen eller inspelningen?
Jag är väldigt glad och stolt över filmen. Den var min första direkta gestaltning av att leva som ung tjej i ett patriarkat, innan jag visste vad det ordet betydde. Jag gestaltade upplevelser för att jag hade ett behov av att kommunicera dom, eftersom jag inte hade ett språk för att kunna prata om strukturella förtryck. Den fungerar fortfarande för mig som referenspunkt i diskussioner kring sex, status, relationer och makt.

Vad tycker du om den svenska kortfilmens kvalitet och status?
Jag vet inte så mycket om kortfilm varken i Sverige eller internationellt. Min bild är att kortfilm mest ses av människor inom filmbranschen, att det är svårt att nå ut till en bredare publik. Men det var väldigt kul när Banga inte visades på Svt, känns som deras kortfilms-slot gör mycket för kortfilmens spridning.

Vad arbetar du på nu och har du planer på att även göra långfilm?
Just nu läser jag filmregi på filmhögskolan och försöker arbeta med att förfina och fördjupa min kunskap i filmiskt hantverk och mina regi verktyg. Närmast i framtiden liger arbetet med mitt examensprojekt på skolan, efter det har jag planer på att göra långfilm.