fbpx

Festivalsömnen

Ett av (lyx)problemen i Cannes är att hålla sig vaken på film efter film, trots sena nätter (på grund av festande eller, i mitt fall, kvällsvisningar) och syrebrist (av att uteslutande befinna sig inne i Festivalpalatset). Om filmen är lågmäld och långsam blir det inte lättare. Jag somnade på Apichatpong Weerasethakuls Mekong hotel häromdagen. Guldpalmsvinnaren Apichatpongs timslånga kontemplationsdokumentärfiktion deltar utom tävlan och utspelar sig på ett hotell vid Mekongfloden, där skådespelare repeterar en annan film och rör sig mellan sina roller och sig själva. Lägg därtill ett säreget soundtrack där en gitarr liksom ett mantra upprepar samma melodi om och om igen, utan avbrott, under en timme. Utan egentligt narrativ fungerar filmen nästan som en meditationsövning – jag skäms lite över att jag somnade, men bara lite. Ska man vaggas in i Cannes-sömn ska man göra det till Apichatpong Weerasethakul.

av Anders Annikas

Litteraturvetare och programredaktör på Cinemateket.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.