Förresten är allt du behöver veta om Stefan Jarls nya provtagningsfilm Underkastelsen, om du mot förmodan inte redan blivit avskräckt av Jungfru Maria-affischen med Eva Röse, sagt av signaturen saudi på Filmtipset:

”Även om ämnet är intressant är det här tyvärr oerhört dåligt förpackat – könsstereotypt, överdramatiserat och allmänt b-igt. Ge mig en vettig dokumentär utan poänglöst självbiografi- och skönlitteraturuppläsnings-tjafs! Och för guds skull låt de intervjuade slippa sitta i överdrivet snedvriden ställning, mot svart bakgrund och i skumraskbelysning! Och den ’stämningssättande’ bakgrundmusiken? Nej fyf……”

Nej, Underkastelsen är en bara alltför tröttsam talking heads-dokumentär vars interfolierade upplästa stycken ur Kafkas Förvandlingen till random naturbilder inte gör saken bättre. Eller som Ulrika Stahre skrev i Aftonbladet apropå en återupplivad Anna Odell-diskussion: ”Personligt driven journalistik har funnits länge – frågan är vad konst ska vara om estetiska val blir ointressanta, eller om gestaltningen bara tas för given.”

Uppdatering:
-Den anonyme recensenten på Sydsvenskan verkar dela saudis invändningar men delar ändå ut en trea. Dålig film men viktigt ämne, ungefär.
-Helena Lindblad delar ut högsta betyg i Dagens Nyheter. ”Det höga betyget är ideologiskt betingat snarare än formmässigt.”
-Karoline Eriksson i Svenska Dagbladet verkar också tveksam till det filmiska hantverket – ”som visselblåsare förtjänar Stefan Jarl dock all respekt”.