Read more »" />Read more »" />Så mycket teknik – FLM
Bloggar Jacob Lundström, 5 december 2008

Så mycket teknik

Efter att i tisdags ha bevittnat presentationen av den smått bisarra, och korporatismanstrukna, alternativa filmutredningen beställd av Sveriges Filmproducenter (och gjord av några brittiska konsulter av vilka en nästan är namne med Ingvar Oldsberg), väntade jag mig några kritiska kommentarer i media. Kanske i alla fall en syrlig och raljerande utläggning av Mikael Timm i... Read more »

Efter att i tisdags ha bevittnat presentationen av den smått bisarra, och korporatismanstrukna, alternativa filmutredningen beställd av Sveriges Filmproducenter (och gjord av några brittiska konsulter av vilka en nästan är namne med Ingvar Oldsberg), väntade jag mig några kritiska kommentarer i media. Kanske i alla fall en syrlig och raljerande utläggning av Mikael Timm i P1:s Kulturnytt. Han har trots allt skrivit Dröm och förbannad verklighet, en rätt redig och rolig bok om svensk filmpolitik från och med Schein. Men icke. Idag, däremot, tog Timm till orda. Men då var det inte Filmproducenteras hybris som hamnat i skottgluggen, utan istället alla nedrans fildelare. I ett försök att höja nivån lite i IPRED-debatten drog han bland annat till med klassikerargumentet ”tänk om jag fildelar era bankkonton då är ni inte så stöddiga va!” (och missbrukade dessutom några upplysningsfilosofer för att leda i bevis att yttrandefriheten är lite värd om man inte vill försörja sig på den – är det korrekt uppfattat?). Så han kanske bara var enig med Filmproducenternas utredning som krävde att politiker skulle komma med ”firmer” och ”bolder” åtgärder för att stoppa fildelningen (eller kanske hela internet?). Igår var det förresten Cissi Elwins tur att endorsa IPRED, främst mot bakgrund av ”någon moraliskt märklig stolthet över att någon som talar svenska lyckas producera filmer som folk faktiskt också vill se”, som en juristbloggare uttryckte det.

Timm är således filmkritiker nummer två att stödja IPRED den här veckan. Först ut var som bekant Mårten Blomkvist, vilket inte direkt kom som någon överraskning med tanke på den skepsis han tidigare uttryckt mot diverse ”nya medier” (nej, bloggar är inte dumma bara för att det finns dumma bloggare precis som filmkonsten inte är dum bara för att den praktiseras av Steven Seagal). Det är inte utan att man undrar vad Blomkvist hade tyckt om den där vulgära nymodigheten kinematografen – ni vet, det nya mediet par excellence i slutet av 1800-talet – om han varit kulturskribent när det begav sig.

Det är roligt att alla möjliga pratar fildelning, IPRED och upphovsrätt. Men låt oss åtminstone sortera rätt begreppen först.

Annons